Det är något vackert med mossa, det ser så mjukt och fluffigt ut, och nu på våren då daggen ligger kvar, så får man en sån härligt frisk doft rakt upp i näsan, när man är ute och promenerar. Åh, det är ljuvligt! Fåglarna kvittrar ikapp och jag utbrister till maken ”det är som att gå igenom ett fågelbad”. Jag blir så betagen och uppspelt av hur fantastiskt det är att få uppleva vår natur och bara låta sig omfamnas av hela härligheten.
Jag verkar ju ha nördat in mig på mossa, skog, doft och fågelkvitter. Därför passar jag på att promenera mycket i skogen, speciellt nu när naturen precis har börjat vakna till liv. När ljuset faller på de nya ljusgröna och sköra bladen, när allt spritter och det finns en längtan att åter få uppleva naturens praktfulla blomning. Det är något som jag verkligen nördar in mig på!
Under min Psykosyntesutbildning sa Anita många gånger att ”om det är något som slår an en ton i dig eller fångar ditt intresse, då kan du lita på att det finns något att utforska”. Många gånger blev jag förstummad över hur rätt hon hade. Inte alltid lika angenämt som att gå en promenad om våren när man krokat i känslomässigt men en medresenär. Jag sitter där och lyssnar och känner hur hjärtat kramas åt hårdare av det som precis har berättats och inser att det finns många likheter i mitt eget beteende med personen som jag nyss lyssnade till. I den stunden kan jag antingen välja att slå bort att det högg tag i mig, eller se det som en gåva att utforska vad som finns där bakom.
Problemet med att slå bort det obekväma är att man oftast fortsätter vara omedveten om sitt beteende, och förmodligen även omedveten om att man projicerar skuggan till sin omgivning. Läs gärna mina andra blogginlägg om Skuggan och Projektioner.
Om du vill utforska och förstå mer av dig själv, fundera på vad du krokar fast i, i din vardag?Är det synintryck, tankar, känslor, människor, natur eller något helt annat som fångar ditt intresse? Vad vet jag?
Jag inser att våren slår an en ton i mig för att jag älskar att se det lilla fröet som legat i ide under vinter, nu börjar väckas till liv och sätter fart att utvecklas. Förmånen att få se det lilla livet som spirar, längtar och spritter av växtkraft, det gör mig berörd och förväntansfull.
Livets små mirakel!
/Anna
Klokt, aldrig riktigt tänk på detta, vad du krokar i, det som slår an inom dig är värt att utforska mer, så logiskt egentligen. Det ska jag ta med mig i livet.