Tankar för dagen

Foto: Denys Nevozhai/Unsplash

Lever du det liv som du vill eller har du vaknat upp och insett att något känns fel? Vi som är i mitten av våra liv kanske funderar lite extra runt dessa frågor. Det är helt naturligt, det ingår som en del av att vara människa.

Mittlivsövergången ger oss en möjlighet att granska våra liv och ställa oss den ibland skrämmande, men förlösande frågan: Vem är jag?

När vi upptäcker att vi levt någon annans liv och anpassat oss till ett iscensatt vuxenliv, drivet av orealistiska förväntningar, det är då vi kan öppna upp för möjligheten till det andra vuxenlivet. Till att utforska vårt sanna jag.

Mittlivsövergången ger en möjlighet till att omdefiniera sig och omorientera personligheten så att den stämmer mer överens med den du verkligen är. Den som medvetet kan genomleva denna övergången, den som har modet att möta sig själv med öppna ögon, ger sitt liv en fördjupad mening. C.G Jung pratar om att det krävs tre delar för personlig utveckling: insikt, uthärdande och handling.

Det första steget är att förstå med vilken lins jag ser på världen, hur såg beställningen ut från familjen och vilken kultur är jag född i? Den lins vi fått har gett upphov till ett provisoriskt liv. Ett liv som inte uttrycker vilka vi är, utan vilka vi uppfostrats till att vara. Varje generation låter sig förföras av att de har en mer överlägsen och mer korrekt syn på världen än andras. Vi faller för frestelsen att tro att vårt sätt att se på världen är det enda sättet, det rätta sättet och har inte den endaste misstanke om att vår uppfattning är subjektiv.

Mittlivsövergången börjar som en liten skakning, som ett litet skalv som sakta byggs upp underifrån. Den förvärvade självbilden stämmer inte längre överens med den du ser i spegeln. Övergången sker när frågor som man medvetet har hoppat över dyker upp om och om igen, som du inte längre kan undvika. ”Vem är jag”

Livet består av fyra större livsfaser:

Den första är barndomen och karaktäriseras av jagets beroende av föräldrarnas faktiska värld. Det fysiska beroendet är uppenbart, men det psykiska beroendet, i vilket barnet är identifierat med familjen är ännu större.

Den andra fasen sker i och med att puberteten inträder och handlar om förberedelse för vuxenlivets ansvarsfulla uppgifter. Att stärka sin jag-identitet tillräckligt för att kunna bryta sig loss från beroendet av föräldrar samt att gå ut i världen och kämpa för det man vill ha. ”Anställ mig. Gift dig med mig. Lita på mig.”

Den tredje fasen är det andra vuxenlivet och tar sin början när projektionerna upplösts. Känslan av att vara sviken, av brustna förhoppningar och den meningslöshet som följer denna upplösning skapar mittlivskrisen eller mittlivsövergången. Det är i denna kris som man har möjlighet att bli en individ bortom begränsningen och anpassningen till föräldrar, föräldrakomplex och kulturell påverkan.

Den fjärde fasen är ålderdomen, vilket innefattar att lära sig att leva med dödens mysterium. Vår konfrontation med döden visar att våra val faktiskt spelar roll.

Tidpunkten då en kris uppstår är inte slumpartad försäkrar Jung, han säger att den som regel är högst signifikant. Utbrottet sker vanligtvis då en ny anpassning krävs.

För att få en känsla för hur sann du är mot dig själv, så kan du fundera på om ditt beteende ser olika ut beroende på i vilket socialt sammanhang du befinner dig i. Vem blir du tillsammans med föräldrar, med chefen, med din partner?

Om du tycker att detta var intressant så kan jag rekommendera James Hollis bok: Vid livets mitt. Du är också varmt välkommen att boka en tid för att utforska vem du är hos mig.

Ta hand om dig,

Anna

Till hemsidan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *