Jag har precis återvänt från en tjänsteresa till San Diego och det är svårt att veta när man ska stöta på intressanta människor där man direkt får en djupare kontakt. Jag kan bara beskriva färden som häpnadsväckande, två genuina möten samt mod att öppna upp sig för främlingar. Aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle bli sittandes bredvid två fantastiska kvinnor på en tur över Atlanten, Sondra på vägen över samt Jodie på vägen tillbaka till Sverige.
Häpnadsväckande för att båda mötena gav mening och stimulerade till en diskussion som varken var ytlig eller kändes krystad och där båda kände att det fanns en fortsättning efter flighten. Genuin för att vi både gav och tog plats och hamnade i samtal som berörde på djupet, samt mod för att det fanns en ömsesidig öppenhet och vilja att våga möta en vilt främmande människa på en gemensam resa över det stora blå.
Tidigt när jag började min resa att hitta mig själv, läste jag ofta ur Kay Pollaks bok ” Att växa genom möten” och ett av citaten som ligger kvar och som jag då och då fundera på är ”varje människa du möter är utsänd för dig att träna på”. Det är också ett citat som dök upp under dessa timmar på flygplanet. När vi vågar öppna upp oss för främlingar och genuint ge oss hän den andre och det som vill visa sig, kan som i detta fallet ge en ömsesidig och givande diskussion med en främling. Man behöver inte ha en lång relation tillsammans för att faktiskt få fina möten med människor. Det enda vi behöver göra är att vara fullt närvarande och autentiska, där göre sig inga masker, yta eller fasad besvär.
Jag är så tacksam för dessa två kvinnor, likt mig själv, som hade modet att bara stå i sanning, kärlek och ljus. Tusen tack till er båda, och tack för boken Jodie, den är fantastisk!
Science and Health by Mary Baker Eddy
Nu vänder jag mig till DIG, har du modet att genuint möta dina medsystrar och bröder som vi ibland kallar främlingar?
All kärlek och ljus,
Anna
