Idag kom tröttheten över mig, den liksom bara attackerade från ingenstans. Jag som har haft så mycket energi och positivitet den sista tiden, kände helt plötsligt av en fysiskt trötthet, som jag inte sett komma. Och jag frågar mig stilla, var kom den ifrån? Om jag tittar runt omkring mig så är det väldigt lugnt och stilla, och när jag vidgar min vy, så upplever jag att många känner oro och kämpar med vardagen. Kanske känner jag av omgivningens stress? Kanske har jag sovit för lite den sista tiden? Kanske har jag underskattat hur mycket energi det tar att återgå till jobbet efter en lång semesterperiod?
I samtal med maken idag, så inser jag att jag inte är ensam om denna känslan. Kanske är vi alla lite trötta på att hålla andan och hoppas på att vi snart kan återgå till ”normala rutiner”? Tillbaka till något som liknar den vardagen vi hade innan pandemin?
Jag har bestämt mig för att ta lite extra hand om mig själv idag och bara låta mig känna in trötthet och vila! Bara slappa och hämta ikapp mig själv.
Ibland gäller det att bara lyssna på kroppen, istället för att försöka förstå varför man är trött. Man måste inte analysera allt. En klok kvinna sa en gång till mig att ”understanding comes later”, och kanske är det så i detta fallet, kanske kommer förståelsen när jag har fått vila en stund.
Må väl, ta hand om er!
/Anna