Hur väl känner du dig själv och dina behov?
Inom psykosyntesen så brukar vi prata om något som vi kallar delpersonligheter. Det är delar som skapas i vårt psyke utifrån vilken anpassning som vi har tvingats göra i olika situationer i relation till sin familj, med vänner och partners, på jobbet eller andra miljöer där vi vistas. En anpassning som vi gör för att få tillhöra, bli sedda eller lyssnade till.
Varje delpersonlighet är kopplad till ett behov som vi har, och när våra behov blir sedda och accepterade, så skapas en delpersonlighet som känns positiv, då tenderar vi att använda dom ofta. Men när andra behov inte blir mött eller accepterade, då tenderar vi att stoppa undan dem för att det känns jobbigt, svårt eller i bland skamfullt. Dessa tenderar vi att använda mer sällan eller rent av tränga undan.
Ibland liknar vi delpersonligheter med en orkester, och när jag lyssnade till Eva Sanners bok; Fritt fall, om en man i livskris, så tyckte jag att hennes beskrivning var så enkel och bra:
”Tänk dig en orkester med en hel massa olika instrument, ett gäng violiner, olika slags blåsinstrument från den vassa lilla piccolaflöjten till den dova tuban. Även slagverk av olika slag som trianglar, xylofoner och pukor.
Tänk dig att de ska spela ett stycke men inte har någon dirigent, då blir det kanske bastuban som styr för att den låter mest eller violinerna för att de hela tiden filar på utan uppehåll. De spelar hela tiden utifrån sina egna noter, men det kommer inte låta särskilt vackert ändå. Precis så blir det för oss ibland när vi inte har koll på vår inre orkester.
En del av dig eller mig kan ta över och styra vårt liv och våra val på ett sätt som egentligen inte passar orkestern och det låter inte heller vackert. Inte som kompositören har tänkt sig i alla fall.
Om det däremot finns en bra dirigent så kan också en halvbra orkester klara ta sig an rätt svåra stycken. Dirigenten balanserar, håller tillbaka eller lyfter fram dem instrument som han tycker passar bäst för att kunna ge partituret rättvisa och därmed spela stycket så som ursprungligen tänkt.”
Kan du känna igen dig i att det är vissa beteenden som oftare upprepar sig i ditt liv? Om du är en person som ofta är arg så kanske trumslagaren har en större plats i din orkester? Kanske har du behov för att släppa fram andra delar av dig för att bli mer fri? Kanske märker du att det finns vissa behov som har fått ta mindre plats?
”Behov som inte blir hörda tystas ner när vi sysselsätter oss med annat. När vi inte kan tolka våra inre signaler och göra det som vi egentligen behöver. Vi förmår helt enkelt inte lyssna när behoven på olika sätt gör sig påminda.
Många beteenden blir destruktiva när vi använder dem för att fylla ett som egentligen inte har med dem att göra. Det kan handla om allt ifrån shopping, alkohol, för mycket arbete eller överdriven träning eller något annat missbruk för den delen.
När vi inte vet vilka behoven egentligen bakom beteenden är, så är det mycket svårt för oss att förstå oss själva och lösa våra inre konflikter som uppstår mellan motstridiga behov. Att lära känna sina egna behov och konstruktivt ta ansvar för dem är nog det största en människa kan göra. Då blir jag en skicklig dirigent för vår inre orkester, men då talar vi om alla behov, inte bara behovet av mest utrymme, pengar eller uppmärksamhet. Utan också behov av sånt som närhet, sanning, kärlek, stillhet och utmaning.”
Jag hoppas att detta gav en bild av hur våra behov och beteenden spelar roll i vår vardag och i våra relationer. Fundera på om du är dirigenten i ditt liv.
Ta hand om dig,
Anna
