Internationella kvinnodagen

Staty föreställandes Margaretha Krook (1925-2001) utanför Dramaten i Stockholm, av Marie-Louise Ekman (född 1944). Smyckad med blommor inför Internationella kvinnodagen för att uppmärksamma att enbart ca 10% av Sveriges statyer föreställer namngivna kvinnor.

Det är snart dags för internationella kvinnodagen och det fick mig att fundera på hur länge vi har firat den dagen? Så jag tog och Googlade och fick till min förvåning se att vi i Sverige har gjort det sedan 1912 för att uppmärksamma ojämställdhet.

FN:s Generalförsamling beslutade 1977 att det borde finnas en gemensam kvinnodag och sedan 1978 finns alltså kvinnodagen med på listan över högtidsdagar. I och med FN:s ”erkännande” kan man säga att den internationella kvinnodagen ändrades från att ha varit en socialistisk kampdag till en opolitisk högtidsdag, men hur den firas varierar mycket mellan olika länder.

I Sverige hade en viss kategori kvinnor rösträtt redan på 1700-talet mellan 1718-1772 under Frihetstiden, därefter avskaffades rösträtten och lades fram igen som en motion i riksdagen 1884 samt ytterligare igen 1912. Först 1919 fick Sveriges kvinnor tillbaka sin rösträtt, alltså 147 år senare. Det tål att tänkas på!

Eftersom jag själv jobbar på en mansdominerad arbetsplats så reflekterar jag ibland över hur jämställda vi är? Och jag tror att det är lätt att man fastnar i hur fördelningen på män och kvinnor har jämnats ut bland de anställda, men frågan är hur kulturen och pratet i organisationen har förändrats?

Jag drar mig till minnes då en av mina tidiga chefer i början på 90-talet sa till mig att; ”Kvinnor har ingenting i verkstaden att göra”. Det kändes ju mindre motiverande där och då, men det skrämde inte bort mig från att fortsätta min anställning. Att jag däremot får höra från en kollega att en chef på 20-talet säger ”Jag tror inte att en kvinna klarar av ett så svårt jobb”, det gör mig mer beklämd. Jag trodde faktiskt att vi hade kommit längre, men det är uppenbart att det finns vissa män som värderar sig själv högre på grund av sitt kön.

Om det nu tog 147 år att få tillbaka rösträtten, hur lång tid kommer det då att ta att få till jämställdheten?

Frågan är vad som behöver förändras så att vi inte behöver ha en speciell dag för att fira ojämställdhet, utan ha en dag där vi firar att vi är jämlikar? Vad är det som behöver hända ute på företagen, i samhället och i världen? Jag tänker att vi alla kan ta ett varv i oss själv och fundera på hur vi bidrar eller inte bidrar till jämställdhet.

Hur känner du runt ojämställdhet och tänker du fira eller undvika Internationella kvinnodagen den 8 mars?

Må väl,

Anna

Till hemsidan.