Midsommar 2020 går till historien på många sätt, vi har högsommarvärme, badvänlig temperatur i havet, segling utan tonåringar, glest mellan båtarna och ja, våra fantastiska ljusa kvällar och solnedgångar. Finns det något som är så vackert som solens upp- och nedgångar? Jag känner vördnad inför skådespelet varje gång jag får den möjligheten, finare inspiration är svårt att finna. Det rycker verkligen tag i konstnärsådran varje gång. Färgerna växlar nyanser, molnen skapar dramatiska inramningar och havet återspeglar hela scenariot. Så, så vackert!
Jag frågar Pär när vi skådar underverket vad han längtar mest efter just nu? Han blir tyst en stund, sedan säger han ”inte mycket fattas mig nu” och blir tyst igen. Mm, ljuvligt!
Nu börjar en ny tid i vårt liv, vi har så mycket tid när man plötsligt inser att barnen börjar bli vuxna och inte längre vill spendera så mycket tid med föräldrarna längre. Det känns lite läskigt att släppa taget om dom, men samtidigt så skönt att de klarar sig själva på ett helt annat sätt.
Strax väntar frukost med maken, just idag för 23 år sedan så förlovade vi oss på midsommarafton och 22 år sedan vi gifte oss. Oj, vad tiden går fort!
Vi fortsätter vårt segeläventyr några dagar till …
Lev väl och ta hand om varandra!
/Anna