Idag blev det en långpromenad runt vackra Bohus Malmön och jag känner mig aldrig så levande som när jag får möjligheten att vandra längs vattnet och höra hur vågorna rullar upp mot stranden eller slår upp mot klipporna. Det är ett sådant kraftfullt och respektingivande element men samtidigt så avkopplande och skönt. Just det där spänningsfältet mellan det vilda och det lugna, tilltalar mig. Jag känner mig som sagt levande och skör på samma gång. Kreativiteten drar igång inom mig och sedan sker en massa reflektion. En riktig kraftplats för mig att vistas på!
Jag vill måla, skriva och skapa.
Vad händer i dig när våren åter står utanför din dörr? Vad får dig att känna dig levande? Vad är du färdig med och vad vill du fortsätta med? Är det dags att utforska nya vägar?
Kanske vill du ta ett varv med de stora frågorna?
Vem är du? Vart kommer du ifrån? Och vart är du på väg?
Om det fanns en sak som fick dig att känna dig mer levande, vad skulle det vara? Om du inte redan gör det, pröva att släppa in det lite pö om pö och se om det förändrar din energi.
Vad är det du vill manifestera under den kommande ljusa perioden?
Dessa och flera frågor har jag fått svar på under mitt samtal runt ön med min man.
Lev väl och ta hand om varandra,
Anna
