”En svepande gest, en fjäderlätt hand rör sig över det tomma arket, ett litet penseldrag gör entré och jag är igång. Med himmelsblå färg ser jag hur konturerna av mitt nya alster växer fram, det är länge sedan jag tog mig tid att försvinna in i drömmarnas land och lät handen skapa. Det finns en längtan av att bara var i denna magiska stund, denna kreativa bubbla av tillåtande.”
Så lät orden som formades i mitt inre och ville komma ut idag, jag sitter framför datorn och undrar om det är så att flödet för målande gör sig påmind? Jag borde lyssna till impulsen och bara ge mig hän, så nu gör jag det. För både skrivandet och målandet har blivit en del av min vardag nu, det är så fantastiskt.
På skrivarkursen som jag deltog i för något år sedan sa Anna Jansson till mig att ”skrivandet kommer igång så snart som du ger det utrymme”, och ja, det stämmer faktiskt! Det dyker upp fraser och meningar när jag minst anar det, precis som idag. Och jag känner att jag ville utforska var detta skulle leda så jag satte mig vid tangenterna för att följa impulsen.
Förmåga till uttryck och att lyssna inåt är två sätt att manifestera själens avtryck, och att kärleksfullt omfamna sig själv i den stund den gör sig påmind blir ett sätt att följa sitt hjärta.
”The minute I heard my first love story I started looking for you, not knowing how blind that was. Lovers don’t finally meet somewhere. They are in each other all along.”
Citat av Rumi
Så, vad väcker det i dig att jag delar med mig av en magisk plats i mig? Lyssnar du till den lilla rösten och följer impulsen? Ta en stilla minut och känn efter.
Andas in … och andas ut.
Må väl!
/Anna