Foto: Bankim Desai/Unsplash
Det är tidig höst, magnolian blommar en andra gång, vågorna rullar sakta över fjorden och det finns fortfarande lite värme kvar i luften. Tankarna har stillat sig och jag är på en skön plats i livet denna söndag i september. Jag känner inga måsten och jag reflekterar över hur en tidigare utgåva av mig själv hade behov för att fylla dagen med att göra en massa grejer som jag idag inser inte definierar den jag är längre.
Under den långa tiden som pandemin har funnits i vår vardag inser jag att den har påverkat mitt liv på ett sätt som har förändrat mig i grunden. Det som tidigare var självklara måsten får inget fäste i mig längre. Jag strävar inte efter att fylla min vardag på samma sätt som tidigare och jag har inte behov för att bevisa något. Jag har blivit bättre på att njuta av tystnaden och stillheten i naturen. Jag uppskattar mer det lilla i vardagen och långsamheten som tidigare kändes som en lång väntan, den upplever jag nu som något jag vill behålla för framtiden.
Känner du att du har förändrats av pandemin? Kommer du göra andra val i livet framöver?
Här kommer några kloka ord från Eckard Tolle:
”When you become aware of silence, immediately there is that state of inner still alertness. You are present. You have stepped out of thousands of years of collective human conditioning.”
Just betingningen som vi människor rättar in oss i från olika sociala miljöer påverkar den jag är idag, och det är inte förrän jag börjar ställa mig de tre magiska frågorna som jag kan få syn på mitt autentiska jag.
Vem är jag? Vad vill jag? Vad behöver jag?
Först när jag känner svaren på dessa frågor kan jag lämna en tidigare utgåva av mig själv och identifiera mig mer med det som ligger mig närmare om hjärtat.
Tidigare kände jag frustration över att inte veta hur länge pandemin skulle fortgå, nu har jag insett fördelarna med att ta dagarna som de kommer och jag har ingen längtan av att gå tillbaka till den jag var före pandemin.
Ta hand om dig,
Anna
