Den som söker, den finner …

Fotograf: Laurentz Kleinheider/Unsplash

Idag tänkte jag berätta en liten historia för er, den är hämtat ur boken ”Bli den du är” av Piero Ferrucci. Jag tycker den ger en fin bild av hur viktigt det är att stanna upp i vardagen och verkligen vara uppmärksam på vad som fångar vårt intresse. Läs och reflektera över hur den landar i dig.

Efter åratals sökande uppmanades sökaren att gå till en grotta, där han skulle finna en brunn. ”Fråga brunnen vad Sanningen är”, lydde rådet, ”så kommer brunnen att avslöja det för dig.” Efter att ha funnit brunnen ställde sökaren denna ytterst väsentliga fråga. Och i djupet kom svaret: ”Gå till korsvägen i byn, där finner du det som du söker.”

Full av hopp och förväntan skyndade mannen till korsvägen, men fann bara tre tämligen ointressanta butiker. I den ena butiken såldes metallstycken, i den andra såldes trä, och tunna metalltrådar fanns till salu i den tredje. Det föreföll inte som om någonting eller någon där hade närmare anknytning till uppenbarandet av Sanningen.

Besviken återvände sökaren till brunnen för att kräva en förklaring, men det enda han fick höra var: ”Du kommer att förstå det i framtiden.” När mannen protesterade, var ekona av hans egna rop det enda svar han fick. Besviken över att man drivit med honom – det var åtminstone vad han trodde just då – fortsatte sökaren att ströva omkring på jakt efter Sanningen.

Allt eftersom åren gick bleknade gradvis minnet av hans upplevelse vid brunnen tills han en kväll, när han promenerade i månskenet, uppfattade ljudet av ett musikinstrument, en sitar. Det var underbar musik, och den spelades med stort mästerskap och inspiration.

Djupt gripen kände sanningssökaren hur han drogs mot musikern. Han såg på fingrarna som dansade över strängarna. Han blev medveten om själva sitaren. Och sedan brast han plötsligt ut i ett glatt igenkännande rop. Instrumentet var tillverkat av trådar och bitar av metall och trä precis lika dem som han en gång hade sett i de tre butikerna och som han inte hade trott hade någon särskild betydelse.

Äntligen förstod han brunnens budskap: Vi har redan fått allt vi behöver, vår uppgift är att sätta ihop det och använda det på rätt sätt. Ingenting är meningsfullt så länge vi bara uppfattar strödda fragment. Men så snart som fragmenten samlas till en syntes framträder en ny enhet, som vi inte kunde förutse arten när vi enbart betraktade fragmenten.

Kan det vara så att allt som vi söker redan finns tillgängligt för oss, vi kanske bara behöver omfamna alla delarna för att få en ny helhet?

När jag har jobbat med arketypiska mönster som lever inom mig, så har jag hittat flera olika pusselbitar som jag sedan har satt samman till en helhet. Det har gett mig en plattform som jag kan verka utifrån, oavsett i vilka sammanhang jag befinner mig i. Mitt livssyfte blir tydligt och får mig att känna mig hel.

Är du nyfiken på att utforska dig själv och dina sanningar?

Varmt välkommen att boka ett möte!

Må väl!

/Anna

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *