Har du funderat på det någon gång, verkligen satt dig ner och reflekterat över vad just du lägger in i att ”leva livet”? För visst är det väl så att vi alla väljer de liv vi har?
Under midsommarhelgen valde jag och min man att segla runt bland naturhamnar i vårt vackra Bohuslän och jag är så tacksam för den närmiljön vi har runt omkring oss här på västkusten. Det är som att befinna sig mitt i paradiset på jorden och då är det lätt att känna att jag lever. Vidsträckta vyer av obruten horisont, mjuka klippformationer av bohusgranit, små och stora vågor som gungar oss på havet, vinden som fyller seglen och fläktar i håret och sedan tystnaden som uppstår när allt har lagt sig. Det är så mäktigt att få leva och frotteras i vår sköna natur.
Vad har du för relation till vår natur?
Visste du att natur, skog och mark hjälper oss att varva ner när vi har haft en stressig period? Allt du behöver göra är att strosa runt och insupa dess miljö och bara vara, och vips så fylls våra reserver på igen. Ibland behöver vi bli påminda om att det som balanserar oss människor är helt gratis.
Efter helgens energitillskott känner jag mig stärkt ända in i själen och det gör att jag längtar ut igen och igen och igen.
Vad behöver du göra för att leva livet fullt ut? Är du på den platsen som du vill i livet eller finns det något som behöver balanseras eller förstärkas?
Var modig och följ ditt hjärta, lev livet fullt ut!
Var befinner du dig på den personliga resan att lära känna sig själv? Är du nyfiken på varför du reagerar som du gör i olika situationer eller skyller du hellre ifrån dig och lägger över ansvaret på andra?
Ta en titt i spegeln på personen framför dig, vad ser du? Vad är det som först dyker upp hos dig?
Är det tankar om utseendet, en känsla av välbehag eller obehag, en impuls att studera sig själv mer noggrant eller vill du gå bort från spegeln, blir du positivt överraskad och lycklig eller är du så fullt upp i dina tankar och undviker spegelbilden?
Oavsett vad som sker när du tittar på din egen spegelbild, tänk om det är så att det är med detta filter som du ser på din omgivning?
Fundera på detta en stund. Vad väcker det hos dig?
Låt säga att du har kommit till insikten att du inte kan eller vill ljuga för dig själv längre, för det väcker ett ursinne varje gång du går emot dig själv. Lek med tanken att ursinnet briserar lite varstans i olika situationer i livet. Har det då med situationen och personen att göra eller handlar det om att börja lyssna på sig själv?
Ibland väljer vi att lyssna på andra framför oss själva och det leder till att vi säger ja till andra och nej till oss själva. Begrunda vad det på lång sikt gör med dig och dina relationer?
Vad skulle hända om du använder din energi till att följa ditt eget hjärta istället för att ödsla tid på att bejaka andra? Hur skulle det vara att ha tillit till att de rätta och goda relationerna kommer till dig när du är den du vill vara?
Då den rationella delen i oss får för stort inflytande i livet så finns det risk för att mina tankar om mig själv går före det själsliga och kärleksfulla. När jag kan flytta fokuset till att se till det bästa för mig själv, så har jag en sund distans till mitt känsloliv och kan se mitt liv, mina problem och konflikter som från ovan. Det leder till att jag får ett större lugn än annars att ta itu med min vardag. Du kan med självförtroende framföra dina åsikter, utan onödigt känslospill och har samtidigt förmågan att kunna lyssna på andra, utan att behöva döma vem som har rätt eller vem som har fel.
Att ha en egen vilja handlar om att ta ansvar för sig själv och sin skugga, men först behöver vi bli medvetna om vad vi skickar ut i vår omgivning. Det gör vi när vi vågar möta oss själva och de fördomar vi bär med oss, med den linsen som vi skådar livet.
Om du är nyfiken på att utforska dig själv och vill ta nästa steg, så bjuder jag in dig till att reflektera över följande frågor:
Vem är jag? Varför är jag här? Vad ska jag göra? Hur ska jag göra det?
De är de mest grundläggande frågorna i ett mänskligt liv.
Om du önskar en samtalspartner på din resa att utforska dig själv så finns jag här, besök gärna hemsidan för mer information om tidsbokning.
Vi kämpar alla med att befria oss från fördomar och förutfattade meningar om andra och oss själva. Min resa med att finna friheten i mitt liv har handlat om att hitta syntesen mellan kärleken till mig självoch viljan att verka inifrån och ut, alltså omfamna hela mig själv med fel och brister utifrån en central plats inom mig. Vilket är lättare sagt än gjort, det har krävt många timmar av självreflektion, terapi och öppnandet av mitt eget perspektiv. Vilket senare ledde till Ceresia och denna blogg om att utforska mentala bojor, alltså erbjuda andra att öppna upp sitt eget medvetande och finna sin frihet.
Prova den här tanken; Tänk om det är så att vi lever mer än en gång?
Det blir ett helt annan existentiellt sätt att se på livet. Den som känner sig manad kan ju ta den tanken och se om det ger någon resonans i sig själv, och gör den inte det så kan man bara lägga den tanken åt sidan.
Att lyfta denna fråga är ett sätt att kliva ur väldigt fasta tankebanor man kan ha i vår tid. Den moderna världen med dess konsumtion och kortsiktighet som finns inbyggt i det, bygger på att evigheten för människan inte existerar. Ju mindre man pratar om ett evigt perspektiv, desto starkare verkar det vara med den vardagliga konsumtionens perspektiv.
Om evigheten existerar så förändrar det allting!
För om evigheten nu existerar, vad den nu än är, så är allt som människor gör viktigt och skapar förutsättningar för kommande liv.
Man kan tänka på korset som en symbol som inte bara förekommer i kristendomen utan i andra traditioner också. I någon sorts fundamental esoterisk innebörd så har vi två axlar, en horisontell och en vertikal.
Den horisontella axeln är tiden, de fysiska och kroppsliga skeendena i tidsdimensionen, dvs saker och ting samt människor föds och dör, det förändras hela tiden.
Den vertikala axeln demonstrerar det vi kallar evigheten, en tidlös dimensionoch det finns en vertikal dimension i varje horisontellt ögonblick. Att den är tidlös betyder att den finns i all tid. Så det är inte så att evigheten är någon annanstans eller på något annat ställe än tiden.
Det är ingen skillnad på tiden och evigheten, det är två sidor av samma mynt. Det är som att säga att själen och kroppen är två sidor på samma mynt. Att kroppen är föremål för födelse, död och förändring innebär inte att kroppen inte har en evighetsdimension.
Om all tid genomsyras av evigheten på detta sättet, så blir det en existentiell fråga om att i sitt eget liv erfarenhetsmässigt urskilja evighetsdimensionen i allt som faktiskt just nu pågår. Den kan man vara antingen blind för, döv för, omedveten om eller se, höra, förnimma eller vara medveten om.
Första steget i all utveckling mot det levande måste vara att börja känna igen evighetsdimensionen i vardagen. För om man har erfarit det, om så bara en gång tillräckligt kraftfullt, så har man någon sorts fast punkt i sin existens, en sorts kompassriktning som inte går att återkalla. Man kommer aldrig att glömma det där, och man kommer förr eller senare upptäcka när man avviker från den fundamentala insikten om evigheten.
Det här kräver eller förutsätter en personlig insikt och förvandling för att våga vandra denna vägen. Det är grunden för den potential som ligger gömd inom varje människa, och det kräver en ökad medvetenhet för att främja sin utveckling i den riktningen.
Vår andliga varelse som är det viktigaste och verkligaste inom oss, är dold; först av den fysiska kroppen med dess sinnesintryck, sedan mångfalden av känslor och drifter och slutligen intellektets rastlösa aktivitet. Medvetandets befrielse från dessa hämmande skikt är ett absolut måste för avtäckandet av vår andliga mittpunkt.
Det är den inneboende livskraftens underbara och hemlighetsfulla verk som gör att vi känner oss levande.
”De flesta lever antingen fysiskt, intellektuellt eller moraliskt i en trång del av sin fullständiga potential. Vi har alla reservoarer som vi aldrig skulle drömma om.” Citat: William James
Åh, jag kan inte bestämma mig, ska jag åka och segla eller ska jag strunta i det, frågar maken. Det är tisdagssegling och egentligen vet jag att det bara finns ett svar på den frågan, men av någon anledning så behöver han lite psykologiskt stöd, som någon bekräftelse på att det är okej med mig. Men, jag vet att det handlar om något annat, så jag spelar med.
– Vad är det som hindrar dig, frågar jag. – Jag tog ju ner masten förra veckan för att jag ska segla i Göteborg på torsdag. – Oj, så jobbigt för dig, och du har ingen som kan hjälpa dig? (Det tar typ 15 minuter att få upp masten). – Jo, Göran har redan ordnat med gast och vi blir flera båtar idag. (Jag hör hur energinivån går upp). – Man skulle ju kunna be om hjälp, säger jag. Det är ju inte rätt, men … (jag hinner inte avsluta meningen) – Men, man skulle kunna göra så, fyller Pär i. (Och jag kan höra att även han förstår att det är tramsigt). – Så varför frågar du? – Men, jag vill ju gå ut på promenad med dig, och nu måste jag välja. – Ja, oj så jobbigt för dig. Du vet ju att jag går varje dag, så du ju kan gå med imorgon, ler jag. – Men, det är lite jobbigt att få upp masten, sedan måste jag ju ta ner den igen. – Vet du vad, det är strålande väder, lagom vind och en massa båtar, jag tror jag vet vad du helst vill göra idag.
Det blev segling …
Del av startfältet på tisdagssegling Fotograf: Anna Bäck
Det är ju inte alltid som det är lika lätt att göra sina val som i detta fallet, ibland gör vi det svårare för oss själva än vad det behöver vara. I boken ”Om vilja” skriver Assagioli att:
”Viljans verkliga funktion är inte att agera mot personligheten för att tvinga oss att uppnå våra syften. Viljan har en styrande och reglerande funktion. Den balanserar och utnyttjar konstruktivt alla människans övriga aktiviteter och energi utan att tränga bort en enda. Viljans uppgift liknar rorsmannens på en båt. Han vet vilken kurs båten ska ta och håller stadigt i den, trots avdrift av vind och strömmar. Men den styrka han behöver för att vrida på rodret är en annan än den som krävs för att driva fram fartyget genom vattnet, oavsett om den genereras av maskiner, vindens tryck på seglet eller roddarens arbete.
Ett annat motstånd kommer från den allmänna tendensen till slapphet, att låta den ”lättsinniga” sidan i ens natur ta kontrollen, att låta inre impulser eller yttre inflytande dominera personligheten. Man vill inte göra sig besvär eller, inte betala priset som krävs av en insats som är mödan värd. Den tendensen gör sig ofta gällande när man ska utveckla viljan.”
Nu tror jag ju inte att Pär behöver utveckla viljan om huruvida han vill segla eller inte, det var nog mer lättjan som slog till där. Men om man nu vill utforska möjligheten att utveckla sin vilja så finns möjligheten i Assagiolis bok. Han skriver om allt ifrån viljans natur till den existentiella upplevelsen av viljan samt viljans egenskaper.
Han delar in viljan i följande typer: 1) Den starka viljan, 2) Den skickliga viljan, 3) Den goda viljan, 4) Den transpersonella viljan och 5) Den universella viljan.
Storheten ligger inte i att göra vad man vill, utan i att vilja vad man gör.
Nu är maken hemma och han erkänner att det var lättjan som slog till, att han sedan seglade som ”en gud” och kom 2:a gjorde inte saken sämre.
