Tänk om det är så att allt runt omkring oss är en illusion, medan det vi kallar det subjektiva är det verkliga? Visst sätter det igång en massa intressanta tankar?
Ta en stund och utforska skillnaden mellan din erfarenhet av den fysiska världen och ditt samspel med din inre mentala värld.
När du bara reflekterar över dina tankar, kan du tänka vilka tankar som helst i ditt huvud, dessa tankar kan sedan bli uttryckta via din röst. Du är van vid att skapa din egen inre värld och kan skapa och manipulera alla slags tankar. Den inre världen är en alternativ miljö som du själv har kontroll över.
Den yttre världen styrs av helt andra lagar. När dina tankar tar in din omgivning så är det dina tankar om det du ser som reflekterar din inre värld. Din verklighet speglar inte verkligheten, den speglar dina tankar om verkligheten. Det du upplever är din personliga upplevelse baserat på dina erfarenheter. Din mentala varseblivning är bara en bråkdel av det som verkligen pågår runt omkring dig i din omgivning. De dialoger som försiggår i din inre värld är de som är viktiga för dig.
Med andra ord, du väljer den informationen som du är bekväm med och upplever är hanterbar i förhållande till din erfarenhet så att verkligheten som du upplever passar in i den världen som du byggt med dina tankar.
Ditt medvetande upplever egentligen din mentala modell av verkligheten, inte verkligenheten i sig.
Du kan kontrollera din tankevärld, men du kan inte kontrollera omvärlden, men i tankens värld kan du alltid kontrollera omvärlden.
Om du verkligen vill utmana dig själv, så kan du börja med att medvetet iaktta vad som sker på insidan i mötet med omvärlden utan att döma, klaga eller försöka kontrollera den.
Det du kommer att uppleva är att ditt sinne pratar hela tiden, det blir en falsk trygghet som vi håller fast vid som ett skydd mot omvärlden, speciellt om det inte blir så som vi tänker. I skenet av att tro att vi har kontroll över våra liv, så försöker vi i själva verket bara hålla ihop oss själva.
Personligt växande handlar om att gå bortanför den delen i dig som håller dig tillbaka och behöver skyddas. Det handlar om att påminna sig om att själen är den sanna du som upplever rösten på insidan, den delen av dig som är medveten om att du talar till dig själv. Det är dörren till ditt inre.
Att vara medveten om att själen är den som bevittnar rösten som pratar, är att stå vid tröskel till en inre fantastisk resa till djupet av sig själv. Om den används på ett medvetet sätt, så kan samma mentala röst som ständigt oroar sig bli grunden till ett andligt uppvaknande.
Genom att bli medveten om den som bevittnar rösten inom dig, så kan du komma i kontakt med det stora mysteriet i livet. Så öppna ditt sinne för ett högre medvetande om din själsliga natur.
Platon framhöll att :
”Inspärrad i kroppen liksom i ett fängelse söker själen sin ursprungliga sfär av rent förnuft genom att ägna sig åt det filosofiska livet, genom att tänka universellt och genom att älska och leva enligt förnuftet. Det kroppsliga livet är bara en episod i själens eviga liv, som föregår födelsen och fortsätter efter döden. Livet i köttet är ett prov och en prövotid. Döden är en befrielse och ett återvändande till själens bestämmelse, till en ny prövotid eller till rena förnuftets rike.”
Kan det vara så att det vi kallar den objektiva världen är en illusion, och det vi ibland kan förnimma som vår själ är den verkliga?
Ibland kan våra tankar och idévärld stå i vägen för mötet med vår sanna natur. Detta inlägg blir en möjlighet för dig att öppna ditt sinne för denna nya tanke om du inte redan är medveten och har kontakt med din själ.
Ta hand om dig,
Anna
