Stark i din kraft

Rum för själen

Hur har du det denna soliga och vackra Valborgsmässoafton? Själv vaknade jag tidigt av att solens strålar letade sig in genom persiennerna strax före klockan 05. Spontant tänker jag att jag kanske borde somna om, men hela mitt väsen vill bara upp och sätta igång. Det är som en stark inre drivkraft som lockar mig till att ta tillvara på varje minut av ljus.

Vid Valborgsmässofiranden bjuds vi ofta in till att träffas runt stora eldar, där vi välkomnar våren och ljuset som gör sig mer påmint allt längre under dygnets timmar. Som nordbo älskar jag allt som har med ljusare kvällar att göra efter en lång och mörk period. Just att bjuda in ljuset kan vi göra på många olika sätt i våra liv.

Själv har jag vandrat på den smala vägen under många år för att verkligen förstå något mer om mig själv och det som driver mig. Jag blir lite klokare för varje dag och försöker bjuda in själen så ofta jag kan för att ha ett besjälat liv. Kanske går du i samma tankar?

Genom våra livsberättelser får vi många små ledtrådar om vem vi verkligen är, om vi gör oss beredda att lyssna på det. Vi förstår något mer om vem jag vill vara och hur jag vill leva mitt liv. Vi vet att vi vill framåt och inte fastna i stagnation genom att sträva bakåt till det som varit. Kanske har vi en uppfattning om vad vårt högre syfte är och vad jag vill bidra med? Allt som ryms i denna lilla kropp, har en urkraft som längtar efter att få ta plats och växa.

Det blir upp till oss själva att upptäcka vem eller vad vi är, kanske befinner du dig på en plats där själen knackar på? Var nyfiken och se vad du inspireras av denna vår, kanske är det vägen in till din inre eld och livskraft?

Jag bjuder in dig till livsresan där du får stå i din fulla kraft, nu finns möjlighet att boka tider hos mig via Boka.se samt finns jag med i samarbetet Bokaterapeut.se.

Varmt välkommen in,
Anna

Till hemsidan

I stormens öga

Foto: Ion Fet/Unsplash

Hur håller man sig lugn när stormen river eller när allt runtomkring en är i kaos?

Jag har ett starkt minne från tiden då jag bodde i Cincinnati. Det är tidig morgon, runt 05 -tiden och jag vaknar av att sängen vibrerar. Först förstår jag inte vad som sker, yrvaket kliver jag upp och hinner tänka att det kanske är en jordbävning som väckt mig. När jag drar upp persiennen och ser sörjan utanför fönstret får jag inte grepp om att jag befinner mig mitt i en tornado. Jag gnuggar mig i ögonen och tror att de fortfarande är grumliga efter nattens sömn. Jag står en lång stund och bara tittar, en grå sörja som far runt i en enorm hastighet och jag inser snart att allt inte står rätt till. Paniken infinner sig, vad gör jag nu?

Kanske har du upplevt något liknande eller känner igen känslan av paniken när den infinner sig?

Jag får fortfarande rysningar i hela kroppen när jag tänker tillbaka på den tiden och utsattheten jag upplevde att inte veta vad man bör göra. Jag minns att jag hade en portabel radio som jag hämtade och började skruva på, tills jag hittade en lokal radiostation att lyssna till för att se om jag kunde bilda mig en uppfattning om läget. Allt hände väldigt snabbt och var över på några minuter, men förödelsen var enorm.

Mina tankar dras idag till den 9 april 1999 just för att liknelsen med förödelsen är slående med de bilder jag ser från Ukraina eller andra krigshärjade områden. Utsattheten man upplever som människa och känslan av att inget kunna göra åt saken, är den samma.

Nu är det många år sedan tornadon inträffade i Cincinnati och anledningen till att datumet är så lätt att komma ihåg är för att min lillebror fyller år. Jag minns att det blev viktigt för mig att ringa och gratulera honom den dagen och tyckte att jag hade ”läget” under kontroll. Jag insåg inte själv att jag var uppstressad av morgonens händelser. Det var när min bror sa; ”jag märker att du är uppjagad, du pratar fort och osammanhängande.” För mig blev det viktigt att dela händelsen många gånger för att bearbeta upplevelsen och känslan av utsatthet.

Idag har jag en annan möjlighet att ”hämta hem mig själv” när kaos uppstår i min närhet än jag hade då. Genom att fokusera på andetaget, kliva ur känslorna och stanna i nuet eller om du vill, till stormens öga, så förflyttar jag mig till en plats som gör mig mer lugn och får på så vis lättare att se nästa steg.

Behöver du någon att dela svåra händelser eller situationer med så har jag nu möjlighet att ta emot fler klienter för samtalsterapi.

Varmt välkommen att boka en tid, länk till hemsidan.

Ta hand om dig,
Anna

Samtalsstöd i Corona-tider

Foto hämtat från Folkhälsomyndigheten

Denna kväll går mina tankar till alla där ute som sliter för att hålla samhället i schack och för alla som oroar sig eller funderar på hur man ska orka bära på allt som man håller inom sig. För många har livet ställts på ända och framtiden är just nu oviss. Det kan skapa oro och behov av nya förhållningssätt.

Jag lyssnar till Peter Lemarcs fantastiska låt, Starkare än ord, och han har en förmåga att skriva texter som går rakt in i hjärteroten. Han inger hopp och visar på att det någonstans finns andra som är beredda att ställa upp för att lyssna till just dig och din oro. Vi är aldrig ensamma, även om det ibland kan kännas så.

”Stilla driver du från land
Ut i bottenlösa blå
Och jag vet hur du är ensam
Hur ingen annan kan förstå
Jag försöker gå bredvid dig
Jag har krafter kvar att blåsa mod
Och som ett outtalat löfte
Så mycket starkare än ord”

Jorden skälver och marken gungar … ja, det kan man verkligen hålla med om. För en tid sedan berättade jag om att Psykosyntesföreningen blev kontaktad av Sverigehälsan för att se om vi terapeuter var intresserade av att gå en kurs i Kris & Krishantering, och vi var flera som tackade ja till den.

Nu har jag mitt intyg och vi håller som bäst på att planera för vad vi gemensamt kan göra för att stötta som förening. Tillsammans med fantastiska kollegor kommer vi inom kort att marknadsföra oss som stöd till de som behöver det.

Jag har redan uppdaterad min hemsida med ”Oro i Corona-tider?”, kolla gärna in sidan och välkommen att höra av er eller dela med andra som du tror kan behöva stöd i dessa tider.

Ta hand om dig!

/Anna