Ett annorlunda år går mot sitt slut!

Så är vi då inne på de sista få dagarna av 2020, detta omväxlande och oförutsägbara år. Vem hade kunnat ana att vi skulle sättas i karantän under större delen av året? Hur skulle man förhålla sig till det nya viruset och hur länge ska det fortgå? Kommer vaccinet att hjälpa oss ur pandemin och kan vi återgå till det som en gång var? Det dyker upp många frågetecken, tankar och känslor runt den yttre verkligheten som vi alla varit med om och förhållit oss till.

Men hur har vi vårdat och förhållit oss till vår egen inre verklighet där kanske oro, frustration eller kanske längtan till något helt annat, har gäckat vår vardag? Har den delen kanske satts på paus eller har den världen knackat på lite hårdare? Hur tar du hand om och vårdar din inre trädgård?

Själv har jag insett att mitt eget förhållningssätt till den ofrivilliga karantänen gick från stor frustration till omfamnandet av att njuta mer av ledig tid i vardagen. Jag hinner liksom ta några extra minuter och reflektera över vad den lilla rösten på insidan säger, det känns oerhört lyxigt.

Tomas Tranströmers citat fångar så bra gränslandet mellan den inre och yttre verkligheten:

Så genom att vara i märket mellan två sanningar, det vill säga min egen och vår omgivning, så har jag en möjlighet att få syn på min personlighet. Kanske är du bekant med dina önskningar och längtan, kanske har du precis upptäckt att den ropar på mer uppmärksamhet? Själv insåg jag att bästa tiden att starta ett nytt företag måste vara när man har så mycket tid att man inte vet vad man ska göra med den.

Tid är förresten en intressant aspekt, jag blev lite extra uppmärksam på vårt solsystem i samband med att Jupiter och Saturnus sammanstrålade till en enhet den 21 december, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Jag tog mig tiden att studera våra planeter lite mer ingående och insåg att exempelvis så tar det 84 år för Uranus att runda solen.
”På grund av Uranus lutning ger det mycket märkliga dygn och år. Under ungefär halva banan får nordpolen hela tiden solljus och det är sommar norr om ekvatorn. Sommaren följs av en 42 år lång vinter med norra halvklotet ständigt i natt eftersom det är vänt bort från solen.” Tänk dig in i hur det hade varit att ha sommar i 42 år!? Det drar definitivt igång en massa tankar och idéer i mig. Ja, ja, nog om tid.

I vilket fall som helst så drar jag igång min kursverksamhet med Livsledarskap som rubrik i januari, där får du chansen att just utforska din inre värld samt reflektera över hur du förhåller dig till den yttre världen. Låter detta intressant? Gå in på hemsidan för mer information och anmälan, till hemsidan.

Jag önskar dig ett fint avslut för året med en längtan om mer gemenskap inför kommande år.

Ta hand om dig,

Anna

Miraklernas tid är inte förbi

Så lider då snart ytterligare ett år till ända, julen står för dörren och fjärde ljuset har tänds. Snön ligger inte vit på fur och gran här i Bohuslän, den ligger heller inte vit på taken, och vem vet om tomten är vaken? Midvinternattens köld är heller inte hård, stjärnor må gnistra och glimma, kanske sover någon i enslig gård, djupt under midnattstimma?

Vad jag däremot vet är att Jupiter och Saturnus bildar en ”julstjärna” den 21 december, länk.

Strax före jul träffas solsystemets jättar på himlen i det mest spektakulära mötet sedan medeltiden. Tillsammans bildar då Jupiter och Saturnus en starkt lysande ’julstjärna’ synlig med blotta ögat! Håll utkik strax efter solnedgången den 21:a december.

Visst är det fantastiskt att vi kan gå ut och skåda detta underverk? Ett mirakel skulle man kunna säga, som inte har inträffat på 800 år. Vem vet, kanske kan man önska sig något? Precis som i den fina sången om stjärnan i det blå, håll tillgodo ”Ser du stjärnan i det blå” med Christer Sjögren.

Kanske får vi ändå det vi önskar oss till sist, en fröjdefull jul i hjärta och själ? Jag önskar er alla en sannerligen god och avkopplande jul!

Må väl och ta hand om varandra,

/Anna

Uppvaknande

Soluppgång över Hermansbukten, Foto: Anna Bäck

Vad är det som får en människa att ändra inriktning eller sluta göra något som man alltid har gjort? Du vet, det där ögonblicket då man inser att man inte längre kan fortsätta göra just det som känns fel eller skaver? Att gå tillbaka till det som en gång var! I vilket ögonblick är det man inser att något har förändrats? Vad precis får dig att släppa det gamla invanda och kliva in i det nya?

Det är mycket tidig morgon, klockan står på 03.55 och jag har precis vaknat av ett starkt ljus, jag får uppfattningen att jag sovit länge denna morgon, men inser snart att det är drömmen och grannens verandaljus som väcker mig. Jag försöker gå tillbaka till sova-läge, men drömmen vill något annat. Jag blir liggandes i halvdvala och får en massa scenarier och insikter uppspelade framför min näthinna.

Ett scenario visar mig att det är som allra mörkast precis före soluppgången, som om drömstadiet vill säga mig att ”det är som allra mörkast strax innan det vänder”. Samtidigt ser jag något som töjs till sin yttersta gräns, jag inser att när det brister så finns det ingen återvändo. Mognaden är något som sker gradvis, det är egentligen inget som sker plötsligt, det är det ständiga flödet av förändring som puttar oss över gränsen förr eller senare.

I vardagen är det lätt att tänka att något sker plötsligt, men i själva verket har det skett en liten förändring pö om pö. Precis som tidvattnet sakta fyller på och rullar in, så sker skiftet i det lilla, oavsett om jag uppmärksammar det eller inte. Om du inte bor vid havet så kanske du aldrig ens funderar på att vi har tidvatten som höjer och sänker sig varje dygn.

När så dörren står på glänt och ljuset sipprar in, det är just i det ögonblicket som uppvaknandet sker. Själv kanske jag upplever det som en plötslig händelse, men i själva verket har det föregåtts av en lång tids mognad.

Knoppar brister om våren när solstrålarna värmt tillräckligt länge, det skedet föregås av en lång höst och vinter. Vi behöver inte fundera på om blomningen kommer igång nästa år, det är pålitligt, det sker varje år även om våren ibland tvekar. Och visst gör det ont när knoppar brister som Karin Boye skriver. Liknelsen är att när vår ovisshet är som störst och vi befinner oss i den existentiella positionen, då vi varken kan eller vill återvända till det gamla, det är då det brister och allt blir mycket lättare och friare.

Fortsätt vara den du är, och se om du kan se sprickorna där ljuset sipprar in.

Må väl och ta hand om dig!

/Anna

Att växa genom mötet med sig själv

Ny logga

Är du medveten och observant på vad som sker i din inre värld, eller styrs du mest av den yttre världen? Har du funderat på vilken mångfald du bär omkring på, inom dig? Har du reflekterat över att det är skillnad på signalerna vi fångar upp i våra tankar, känslor och i kroppen?

Det var många frågor på en gång.

Om vi börjar med den schweiziske psykiatrikern Carl Jung, så föreslog han att vi människor har fyra psykologiska funktioner som idag används flitigt över hela världen? De fyra funktionerna som han pratade om var; tanke, känsla, intuition och sensation. Det mest kända testet som du kanske känner till är Mayer Briggs personlighetstest.

Länk till svenskt test samt länk till engelskt test, den engelska är mer utförligt beskriven.

Vad du kanske inte kände till är att den italienske psykiatrikern Roberto Assagioli föreslog sju psykologiska funktioner som psykosyntesen relaterar till som ”the seven ways”. Hans utgångspunkt var att alla människor har; en vilja, känslor, tankar, fantasi, logik, passion och handling. Intuition ses som en transpersonell funktion (sjätte sinne).

Det finns en bok (Inevitable grace) skriven av Piero Ferrucci, där han på djupet beskriver de olika vägarna, men jag skulle inte säga att den är lättläst. En som däremot har gått ett steg till med ”The seven ways” är Kenneth Sörensen, han beskriver mer ingående och ganska lättförklarligt, samt så finns det möjlighet att göra ett test, länk till hemsida.

Så, tillbaka till ursprungsfrågan. Är du observant på vad som sker i din inre värld? Kanske är det dags att börja reflektera och möta sig själv på ett nytt sätt?

Som du ser så föreslår Assagioli att vi har sju olika psykologiska funktioner. Det kanske inte är något som du funderar på till vardags, men spännande när du vill börja utforska och förstå hur komplex du är. Just för att vi är olika kombinationer av dessa funktioner gör att jag finner oss människor så intressanta. Det finns ingen som är den andra lik!

Nu har jag bara pratat om människan som psykiska funktioner, men vi är mer komplexa än så, men det tänker jag inte gå in på idag. Det får bli vid ett senare tillfälle.

Om du känner att du är nyfiken på att börja utforska din inre värld, så finns jag här som din guide och samtalsterapeut. Du är varmt välkommen att höra av dig eller besöka min hemsida.

”Att vara sig själv kräver ingen ansträngning, men att vara andra till lags kan dränera vem som helst.” Eget citat.

Ta hand om dig!

/Anna

Att vara sann mot sig själv

Foto: Amy Shamblen/Unsplash

… är den mest lönsamma investering man kan göra, om man vill leva livet full ut och känna att man är autentisk och äkta inför sig själv och sin omgivning. Så dyker min tacksamhet upp idag.

Jag är så tacksam över allt som händer runt mig just nu, hur lätt det flyter på med uppbyggandet av Ceresia och alla kära återseenden med psykosyntesvänner och kollegor. Det är något fint i att låta saker och ting komma till en, för att se hur det utvecklar sig.

Jag har reflekterat över hur skönt det är med långsamheten som infinner sig nu när vi förväntas hålla distans till varandra på ett nytt sätt, samt att vara permitterad och helt plötsligt ha så mycket mer tid än jag haft tidigare att spendera hemma. Jag kommer i samklang med något djupare inom mig själv och jag blir liksom mer medveten om mina egna behov av att bara vara. Det är ju något som annars ofta blir mer synligt under sommarsemestern och andra långledigheter.

Fortsatt så längtar jag just nu efter målarkursen på Öland, att få ge sig hän bland färger, form och skaparglädje.

Var vi än befinner oss i våra liv, så är vår maning densamma som den till Tennysons Odysseus: ”… dagen dör bort:fullmånen stiger:djupen talar med många röster. Vänner, kom, än är det tid att söka nya världar.”

Så lyssna och var sann mot dig själv, vad längtar du efter just nu?

Ta hand om dig!

/Anna

Mellanrum

Bild hämtat från Adlibris

Har du någon gång kommit på dig själv med att du inga tankar har? Att det liksom inte dyker upp något i sinnet som krokar tag och får dig att gå igång? Det hände mig idag, jag satt och funderade på vad mitt nästa blogg-inlägg skulle handla om och det var liksom tyst i huvudet. Nästan lite magiskt! Jag bestämde mig därför för att ta en stilla promenad för att se om det dök upp något som kunde vara av intresse, men nej. Ingenting! Bara stillhet och en skön känsla av att ha närheten till havet och skogen runt omkring mig.

Mellan tid och rum, skulle man också kunna säga … en stilla plats inom mig själv.

Dagen börjar lida mot eftermiddag och mina tankar går till en bok som jag höll kär under många år, en liten pocketbok som följde med tidningen Amelia 2012. ”Livets sju andliga lagar” av Deepak Chopra. En praktisk vägledning i konsten att uppfylla sina drömmar. Den innehåller bara 95 sidor, men har så mycket klokskap i sig om man vill utforska sig själv bortanför sinnet.

Den första lagen handlar om oändliga möjligheter.
”Källan till all skapelse är rent medvetande … oändliga möjligheter som söker uttrycka sig från det omanifesterade till det manifesterade.
Och när vi inser att vårt samma Själv är oändliga möjligheter, slår vi följe med den kraft som manifesterar allting i universum.”

För att komma i kontakt med fältet som han pratar om och få full användning av den kreativitet som finns inneboende i rent medvetande, så kan du dagligen vara i stillhet, utöva meditation och att öva icke dömande, eller tillbringa tid i naturen är ytterligare ett sätt.

Det här med att öva på att inte vara dömande har jag provat tidigare. Chopra beskriver vad dömande gör med sinnet så bra. ”Att döma är att hela tiden värdera saker som rätt och fel, bra eller dåliga. När du hela tiden värderar, klassificerar, etiketterar och analyserar, skapar du en massa aktivitet i din inre dialog. Denna aktivitet begränsar energiflödet mellan dig och fältet med oändliga möjligheter. Bokstavligt talat klämmer du ihop mellanrummet mellan tankarna.”

Det var ju en intressant mening får jag säga, det känns ju väldigt likt det jag upplevde idag. Så spännande att just denna bok dök upp i mitt sinne just idag.

Allt gott, må väl!

/Anna

Fjäderlätt

”En svepande gest, en fjäderlätt hand rör sig över det tomma arket, ett litet penseldrag gör entré och jag är igång. Med himmelsblå färg ser jag hur konturerna av mitt nya alster växer fram, det är länge sedan jag tog mig tid att försvinna in i drömmarnas land och lät handen skapa. Det finns en längtan av att bara var i denna magiska stund, denna kreativa bubbla av tillåtande.”

Så lät orden som formades i mitt inre och ville komma ut idag, jag sitter framför datorn och undrar om det är så att flödet för målande gör sig påmind? Jag borde lyssna till impulsen och bara ge mig hän, så nu gör jag det. För både skrivandet och målandet har blivit en del av min vardag nu, det är så fantastiskt.

På skrivarkursen som jag deltog i för något år sedan sa Anna Jansson till mig att ”skrivandet kommer igång så snart som du ger det utrymme”, och ja, det stämmer faktiskt! Det dyker upp fraser och meningar när jag minst anar det, precis som idag. Och jag känner att jag ville utforska var detta skulle leda så jag satte mig vid tangenterna för att följa impulsen.

Förmåga till uttryck och att lyssna inåt är två sätt att manifestera själens avtryck, och att kärleksfullt omfamna sig själv i den stund den gör sig påmind blir ett sätt att följa sitt hjärta.

”The minute I heard my first love story I started looking for you, not knowing how blind that was. Lovers don’t finally meet somewhere. They are in each other all along.”
Citat av Rumi

Så, vad väcker det i dig att jag delar med mig av en magisk plats i mig? Lyssnar du till den lilla rösten och följer impulsen? Ta en stilla minut och känn efter.

Andas in … och andas ut.

Må väl!

/Anna

Den som söker, den finner …

Fotograf: Laurentz Kleinheider/Unsplash

Idag tänkte jag berätta en liten historia för er, den är hämtat ur boken ”Bli den du är” av Piero Ferrucci. Jag tycker den ger en fin bild av hur viktigt det är att stanna upp i vardagen och verkligen vara uppmärksam på vad som fångar vårt intresse. Läs och reflektera över hur den landar i dig.

Efter åratals sökande uppmanades sökaren att gå till en grotta, där han skulle finna en brunn. ”Fråga brunnen vad Sanningen är”, lydde rådet, ”så kommer brunnen att avslöja det för dig.” Efter att ha funnit brunnen ställde sökaren denna ytterst väsentliga fråga. Och i djupet kom svaret: ”Gå till korsvägen i byn, där finner du det som du söker.”

Full av hopp och förväntan skyndade mannen till korsvägen, men fann bara tre tämligen ointressanta butiker. I den ena butiken såldes metallstycken, i den andra såldes trä, och tunna metalltrådar fanns till salu i den tredje. Det föreföll inte som om någonting eller någon där hade närmare anknytning till uppenbarandet av Sanningen.

Besviken återvände sökaren till brunnen för att kräva en förklaring, men det enda han fick höra var: ”Du kommer att förstå det i framtiden.” När mannen protesterade, var ekona av hans egna rop det enda svar han fick. Besviken över att man drivit med honom – det var åtminstone vad han trodde just då – fortsatte sökaren att ströva omkring på jakt efter Sanningen.

Allt eftersom åren gick bleknade gradvis minnet av hans upplevelse vid brunnen tills han en kväll, när han promenerade i månskenet, uppfattade ljudet av ett musikinstrument, en sitar. Det var underbar musik, och den spelades med stort mästerskap och inspiration.

Djupt gripen kände sanningssökaren hur han drogs mot musikern. Han såg på fingrarna som dansade över strängarna. Han blev medveten om själva sitaren. Och sedan brast han plötsligt ut i ett glatt igenkännande rop. Instrumentet var tillverkat av trådar och bitar av metall och trä precis lika dem som han en gång hade sett i de tre butikerna och som han inte hade trott hade någon särskild betydelse.

Äntligen förstod han brunnens budskap: Vi har redan fått allt vi behöver, vår uppgift är att sätta ihop det och använda det på rätt sätt. Ingenting är meningsfullt så länge vi bara uppfattar strödda fragment. Men så snart som fragmenten samlas till en syntes framträder en ny enhet, som vi inte kunde förutse arten när vi enbart betraktade fragmenten.

Kan det vara så att allt som vi söker redan finns tillgängligt för oss, vi kanske bara behöver omfamna alla delarna för att få en ny helhet?

När jag har jobbat med arketypiska mönster som lever inom mig, så har jag hittat flera olika pusselbitar som jag sedan har satt samman till en helhet. Det har gett mig en plattform som jag kan verka utifrån, oavsett i vilka sammanhang jag befinner mig i. Mitt livssyfte blir tydligt och får mig att känna mig hel.

Är du nyfiken på att utforska dig själv och dina sanningar?

Varmt välkommen att boka ett möte!

Må väl!

/Anna