Har du någon gång reflekterat över varför vi dras till vissa sagor och myter och att det kanske säger något om oss själva? I årtusenden har vi människor överfört viktig information mellan generationer genom berättarkonsten. Många historier har fått ny förklädnad i de filmer som vi ser idag, medan andra berättelser har förändrats mindre över tid. Blir du nyfiken och lyfter på ögonbrynen nu, då har du kanske något att lära om dig själv. Vilka filmer och serier dras du till, har du funderat på det?
De flesta metaforer både i sagor och myter, handlar om psykologiska processer inom oss. Kanske har du inte funderat i dessa banor tidigare, men håll det i minnet för en stund och fortsätt läsa. ”När man studerar sagor och myter märker man snart att det är svårt att finna beskrivningar av vad som händer inom gestalterna, om de är arga, glada eller förvånade. Detta får i stället berättelsens handling visa. Ett sätt är att lyfta fram motstridiga inre konflikter i konkreta yttre gestalter, för att tydliggöra dem”. Detta går att läsa i Åke Högbergs bok ”Att utvecklas med symboler”.
Det är just i dessa motstridiga konflikter som man kan få syn på sig själv, om igenkänningsfaktorn är hög, eller om det slår an en ton i dig själv eller om du slår bort det helt, då kan du lita på att det finns saker att utforska. ”Symbolvärlden fungerar som ett slags inre karta eller bild, unik för varje enskild person, en karta som visar hur man ser på sig själv och omvärlden. Varje upplevelse tolkas och förstås utifrån denna karta. Den är alltså fullständigt avgörande för hur man uppfattar världen. Två människor kan ha liknande upplevelser men ändå uppfatta det som händer helt olika.”
En mening som tidigt satte sig i mitt huvud under en föreläsning med Michael Södermalm 2006 är ”Min verklighet är inte verkligheten”. Den meningen kan ju tyckas konstigt formulerad, men så sant när man låter den sjunka in. Ett exempel som han återgav då var från en bikupa som hölls under en föreläsning. En man från Afrika och en kvinna från Sverige sitter bredvid varandra i salen, frågan de ska prata om är: Vilken är den bästa årstiden? Paret, okända för varandra, vänder sig om och kvinnan börjar. Åh, jag tänker på sommar, det är fantastiskt. Varpå mannen säger; Vad menar du, med eftertryck. Då är det ju öken! Min verklighet är inte verkligheten, min verklighet är min tolkning av verkligheten.
Vad är det som avgör hur du väljer att reagera på det som händer i varje ögonblick?
Michael säger ”Det som avgör hur jag reagerar i varje situation/ögonblick är i vilket tillstånd jag befinner mig i.” Och med tillstånd menar han, vilket mentala tillstånd, så som; Tankeprocesser, Känslomässigt, Fysiskt, Själsligt, Andligt och Intelligenta tillstånd.
Så vad är skillnaden som gör skillnaden?
Det första är viljan att våga se hur jag tolkar verkligheten, samtidigt som jag är nyfiken på att skapa en inre dialog med mig själv. Att bli medveten om hur diskursen (pratet) låter inom mig, och kanske börja utforska vem det är som observerar alla tankar och känslor jag har. När vi börjar få syn på detta, då kan vi förstå mer av vilka arketyper som bor inom oss, samt hur vi kan jobba vidare med potentialen som vilar och längtar efter att släppas fri.
Så tillbaka till myter och sagor, det är här vi hittar de arketypiska mönster som jag skrev om i ett tidigare inlägg, om skuggan. Dessa historier kan därför vägleda oss om vilka hjältar och hjältinnor som vi dras till i sagornas värld.
”Bilderna och symbolerna är mera ursprungliga och mångbottnade än språket och därför en viktig bas för mänsklig kommunikation. Alla människors väsentliga budskap har sin upprinnelse i det kollektivt omedvetna, som alla har del i.” Carl Jung
Ta hand om dig!
/Anna
