Tid för reflektion

Det här inlägget kräver tid, utrymme och eftertanke hos läsaren.

Så har det gått några veckor sedan jag var på retreaten ”den medvetna vägen” och jag känner att det finns några bilder som ligger kvar hos mig och puttrar samt en fråga som inte riktigt har fått något svar ännu.

”Hur kan jag vara lojal mot mig själv med den inkarnering som jag har fått med just denna kroppen, dess tankar och känslor?”

Smaka på den frågan och se om du är lika lojal mot dig själv som du är mot din omgivning?

Vad inspirerar mig att fortsätta på min väg? Vad väcker min längtan? Vad säger det om mig, det som jag har valt att inspireras av?

Ta gärna några minuter och se om frågorna väcker något på insidan, blunda, ta ett djupt andetag och försök medvetet att känna frågorna, snarare än tänka frågorna. Skriv gärna ner dina svar, det kommer att fördjupa dina känslor.

Det där med att känna efter och fördjupa är något som jag hör omgivningen gärna låter bli. ”Det blir så jobbigt då.” Men tänk om det är så att de finaste gåvorna ligger gömda dit ingen vill gå? Det kanske är just känna efter som vi behöver mera av? Det rationella tänkandet skalar bort och avhumaniserar oss människor. Det blir visserligen ”enklare” att gå emot sig själv och göra det som är mest praktiskt eller som omgivningen vill eller har åsikter om. Men är det rätt för mig? Är du lojal mot dig själv?

Vågar du känna efter vad du behöver och längtar till?

Själv dras jag till platser där himmel och hav möts, till månen och det cykliska i en kvinnas liv. Så hur kan min själ inkarnera i min kropp, i den tid vi lever nu?

Frågan är inte om din eller min livsväg är lätt, frågan är om den är värd att vandras?

Vad är det som behöver lämnas eller dö bort så att jag kan bli mer sann mot mig själv?

Vill du fördjupa känslan, lyssna gärna till ”Let me fall” med Quidam, med textraden, ”Someone I am, is waiting for courage.”

Starka känslor som ångest, förtvivlan, rädsla eller ilska kan dyka upp i de mörkaste skrymslen och om vi har modet att stanna kvar och möta våra demoner trots rädslan att falla, så skulle jag säga att vi blir stärkta när vi kommer ut på andra sidan och inser att det just är demoner och inget annat som håller oss tillbaka.

”Someone I am is waiting for courage, the one I want, the one I will become will catch me. Let me fall if I must fall.”

Självkänsla eller självmedkänsla? Tänk om det är så att när vi visar medkänsla för oss själv med de fel och brister vi har, så blir vi mer hela och växer som människa?

Ett starkt budskap som jag fick under retreaten var; ”plocka upp alla bortglömda kvinnor ur jorden”. Det gjorde ett starkt intryck på mig och det är det som leder mig till frågan: Vad betyder det för mig och hur tar jag det vidare från den plats jag är idag?

Var och en av oss har en evig själ som ibland väljer att inkarnera. När en person blir speglad och sedd, så skapas ett Jag. När vi inte blir speglade splittras det av och allt får inte plats. Det är dessa delar som vi kan längta efter och sörjer när vi inte känner oss hela. Vi behöver besöka de mörka och gömda delarna för att hitta tillbaka till den jag är.

Kanske kan ett inlägg som detta sträck ut en hand till medsystrar som behöver stöd i livet av någon som själv besökt underjorden vid flera tillfällen, och kommit ut som en ny utgåva av sig själv. Om än lite tilltufsad ibland.

Det krävs mod att möta sig själv, är du en av dom?

Varmt välkommen att besöka min hemsida för mer information eller boka ett samtal för att möta en medsyster som kan guida dig när livet inte blivit som du tänkt eller vill.

Ta hand om dig,
Anna

Till hemsidan

Kurser i personlig utveckling

Förstärk kontakten med din inre röst och utforska vad du vill manifestera för framtiden.

Nu äntligen känns det som jag kan bjuda in till mina kurser i personligt växande, där du får möjligheten att omfamna dig själv på ett varmt och kanske nytt förhållningssätt. Jag har skapat ett program för att stärka kontakten med sig själv och för att få en större förståelse för vad du längtar efter. Programmet sträcker sig över fyra dagar och utgångspunkten är att få en större förståelse för vem du är och hur du kan leva din sanning i det sammanhang som du verkar. Givetvis så kan du gå enstaka tillfällen och känna dig för om detta är något för dig.

För att ytterligare förstärka kontakten med de beteenden och livsmönster som du bär med dig så erbjuder jag möjligheten att boka individuell coachning mellan kurstillfällena för att just utforska dessa . KulturCoaching* är ett nytt och unikt sätt att hitta sina egna arketyper, de som spelar en viktig roll i din vardag.

Jag erbjuder även möjligheten att fördjupa arbetet i sig själv genom psykosyntesterapi, där du avsätter tid för att utforska dina inre resurser och skapar en starkare kontakt med dig själv.

Kurser under hösten 2021, all information finns på hemsidan.

Dag 1 (Tankevärld) : Utforska din inre värld och lär dig att lyssna på det som finns inom dig.

Dag 2 (Myntarketyper) : Utforska dina beteenden och livsmönster för att få en djupare förståelse för de val du gör.

Dag 3 (KulturDiskurs) : Utforska hur pratet låter inom dig och lär dig förstå vilken kultur du bär på.

Dag 4 (Manifestera) : Skapa en ny plattform utifrån de insikter och lärdomar som du fått genom att lyssna till dina unika behov.

Genom att boka dig för hela kursprogrammet före den 31 juli så bjuder jag på en boka-tidigt rabatt och om du bokar upp samtliga kurstillfällen efter 1 augusti så ger jag även då en välkomstrabatt.

Varmt välkommen att investera i dig själv! Om du har vänner eller kollegor som du tror skulle må bra av lära känna sig själv så får du gärna dela detta inlägget vidare. Det går ju även bra att ge bort en kurs som present om du önskar så.

Tack för att du tar dig tid att läsa min blogg och förhoppningsvis så ses vi i höst på något kurstillfälle eller om du bokar ett personligt möte.

Ta hand om dig,

Anna

Till hemsidan

Sluta fred med dig själv?

Har du funderat på hur din relation ser ut till dig själv? Avsätter du tid för att bara umgås med dig själv och dina tankar, känslor, förnimmelser, behov, längtan, drömmar, fantasi och annat som gömmer sig på insidan? Jag pratar om att skapa en relation till den som är din följeslagare genom hela livet, dig själv. Jag pratar också om att lära sig att lyssna på den lilla kloka rösten på insidan, den som nästan viskar fram sina ord. Jag pratar inte om den inre kritikern eller prestationsprinsessan som driver på och kanske förminskar dig.

Jag pratar om att lyssna bortanför alla filter och lager av måsten och anpassning som övergått till någon slags autopilot där man följer flocken för att få tillhöra, bli sedd eller passa in. Jag pratar framför allt om att bli medveten om att sluta fred med sig själv och inse att du duger som du är!

Men, hur lär man sig att urskilja rösterna på insidan? Hur vet man om det är autopiloten som slagit på eller själen som viskar?

När startar kriget på insidan som gör att jag flyr relationen med mig själv? Den som får oss att aktivera oss istället för att genuint lyssna på vad som pågår?

Avsätter du lika mycket tid och förståelse för dina egna upplevelser som man exempelvis gör med relationer på utsidan?

Kriget på insidan startar när du har slutat att lyssna till dig själv och dina egna behov. Det visar sig oftast genom ett dömande av andra eller sig själv. Ett genuint uppvaknande, där förmågan att kunna urskilja rösterna på insidan och med viljekraft sluta att döma sig själv och andra, är ett tecken på att man övat upp sitt lyssnande. Det är vad jag syftar på när jag inleder med frågan om du avsätter tid för dig själv.

Förmågan att urskilja det som pågår på insidan görs genom att frigöra sig själv från att inte fastna i konventionella tankemässiga föreställningar om saker och ting. Urskiljningen är att vara i direkt kontakt med sin egen upplevelse i sig själv och inte fastna i vad ”psykologerna säger”, ”jag borde vara si eller så”, eller ”den kristna dogmatiken säger”.

Stanna i urskiljandet av din egen upplevelse, det är där du får ledtrådar om vem du är, vad du längtar efter, vad den lilla rösten viskar om, osv.

När man börjar bli medveten om att man kan göra den här urskiljningen, då har man fått kontakt med sitt innersta väsen, det som vi kallar anden.

Egot kan inte ta emot det andliga inflytandet, för det är Egot som står mellan de alternativa rösterna på insidan. Man behöver därför öva upp den andliga urskiljningen för att kunna sluta fred med sig själv. Egoistisk urskiljning ger ingen fördjupning av människan.

Tänkandet om vår inre värld är fortfarande främmande för många, men förhoppningsvis så bringar jag lite ljus över vår fantastiska förmåga som människa.

Må väl och sköt om dig,

Anna

Till hemsidan

Personligt växande

När jag utbildade mig till KulturCoach 2015 så var det två frågor som vi alltid fick tid till att reflektera runt vid uppstart. Frågorna kan tyckas banala, men gör underverk när man genuint lyssnar efter konversationer jag för med mig själv och andra. Frågorna lyder:

Vem är jag?
Varför är jag här?

Att svara på frågan Vem är jag, kanske kan tyckas fånigt. Men om man har i beaktande att vi ständigt utvecklas oavsett om jag funderar på det eller ej så är spegeln ett bra verktyg för att bli medveten om förändringen. Om jag skulle ta mig en titt i spegeln varje dag så sker inte så stora förändringar, men om det skulle gå 5, 10 eller 15 år emellan, då skulle skillnaden var påtaglig.

Så frågan Vem är jag, förändras från dag till dag med tanke på hur komplexa vi människor är. Så länge jag har samma syn på mig själv, så kommer ingenting att förändras. Det är först när du ser på dig själv på ett nytt sätt som bilden kan förändras på insidan. Utsidan följer evolutionen och naturlagarna.

På frågan Varför är jag här, kan ju tyckas självklar om den är oreflekterad. ”Det blir som det blir”, kanske någon tänker? Men faktum är att alla små val som vi gör i livet summeras till den jag är idag, och den kan man förändra genom att just ställa sig frågan; Varför är jag här? Inte som något ifrågasättande, utan mer varför befinner jag mig där jag är just nu.

Det kan ju vara så att när man ställer sig dessa frågor, så dyker det upp nya svar som man inte var förberedd på? Kanske har omgivningen, människor, känslor eller annat förändrats över tid? Kanske har du inte varit medveten om den sakta transformationen som ägt rum och nu har det passerat en längre tid och plötsligt blir svaren annorlunda än för 5 år sedan?

”When I change the way I look at things, the things that I look at change.”

När jag blir medveten om att jag har förändrats i förhållande till en tidigare utgåva av mig själv, då har jag möjligheten att omfamna mitt ”Nya jag” och göra nya val som bättre stämmer överens med de insikter som jag har fått.

Mina tidigare erfarenheter påverkar min framtid oavsett om jag knutit goda eller dåliga erfarenheter. Det kan bli ett hot mot självbilden av den jag tror att jag är, och som kanske inte längre stämmer överens med den jag har blivit.

”Varje dag är den första, varje dag är ett liv.” Dag Hammarskjöld

Må väl och ta hand om dig,

Anna

Till hemsidan

Mångfalden inom oss

Foto: Manuel Nägeli/Unsplash

Hur väl känner du dig själv och dina behov?

Inom psykosyntesen så brukar vi prata om något som vi kallar delpersonligheter. Det är delar som skapas i vårt psyke utifrån vilken anpassning som vi har tvingats göra i olika situationer i relation till sin familj, med vänner och partners, på jobbet eller andra miljöer där vi vistas. En anpassning som vi gör för att få tillhöra, bli sedda eller lyssnade till.

Varje delpersonlighet är kopplad till ett behov som vi har, och när våra behov blir sedda och accepterade, så skapas en delpersonlighet som känns positiv, då tenderar vi att använda dom ofta. Men när andra behov inte blir mött eller accepterade, då tenderar vi att stoppa undan dem för att det känns jobbigt, svårt eller i bland skamfullt. Dessa tenderar vi att använda mer sällan eller rent av tränga undan.

Ibland liknar vi delpersonligheter med en orkester, och när jag lyssnade till Eva Sanners bok; Fritt fall, om en man i livskris, så tyckte jag att hennes beskrivning var så enkel och bra:

”Tänk dig en orkester med en hel massa olika instrument, ett gäng violiner, olika slags blåsinstrument från den vassa lilla piccolaflöjten till den dova tuban. Även slagverk av olika slag som trianglar, xylofoner och pukor.

Tänk dig att de ska spela ett stycke men inte har någon dirigent, då blir det kanske bastuban som styr för att den låter mest eller violinerna för att de hela tiden filar på utan uppehåll. De spelar hela tiden utifrån sina egna noter, men det kommer inte låta särskilt vackert ändå. Precis så blir det för oss ibland när vi inte har koll på vår inre orkester.

En del av dig eller mig kan ta över och styra vårt liv och våra val på ett sätt som egentligen inte passar orkestern och det låter inte heller vackert. Inte som kompositören har tänkt sig i alla fall.

Om det däremot finns en bra dirigent så kan också en halvbra orkester klara ta sig an rätt svåra stycken. Dirigenten balanserar, håller tillbaka eller lyfter fram dem instrument som han tycker passar bäst för att kunna ge partituret rättvisa och därmed spela stycket så som ursprungligen tänkt.”

Kan du känna igen dig i att det är vissa beteenden som oftare upprepar sig i ditt liv? Om du är en person som ofta är arg så kanske trumslagaren har en större plats i din orkester? Kanske har du behov för att släppa fram andra delar av dig för att bli mer fri? Kanske märker du att det finns vissa behov som har fått ta mindre plats?

”Behov som inte blir hörda tystas ner när vi sysselsätter oss med annat. När vi inte kan tolka våra inre signaler och göra det som vi egentligen behöver. Vi förmår helt enkelt inte lyssna när behoven på olika sätt gör sig påminda.

Många beteenden blir destruktiva när vi använder dem för att fylla ett som egentligen inte har med dem att göra. Det kan handla om allt ifrån shopping, alkohol, för mycket arbete eller överdriven träning eller något annat missbruk för den delen.

När vi inte vet vilka behoven egentligen bakom beteenden är, så är det mycket svårt för oss att förstå oss själva och lösa våra inre konflikter som uppstår mellan motstridiga behov. Att lära känna sina egna behov och konstruktivt ta ansvar för dem är nog det största en människa kan göra. Då blir jag en skicklig dirigent för vår inre orkester, men då talar vi om alla behov, inte bara behovet av mest utrymme, pengar eller uppmärksamhet. Utan också behov av sånt som närhet, sanning, kärlek, stillhet och utmaning.

Jag hoppas att detta gav en bild av hur våra behov och beteenden spelar roll i vår vardag och i våra relationer. Fundera på om du är dirigenten i ditt liv.

Ta hand om dig,

Anna

Till hemsidan

Tankar för dagen

Foto: Denys Nevozhai/Unsplash

Lever du det liv som du vill eller har du vaknat upp och insett att något känns fel? Vi som är i mitten av våra liv kanske funderar lite extra runt dessa frågor. Det är helt naturligt, det ingår som en del av att vara människa.

Mittlivsövergången ger oss en möjlighet att granska våra liv och ställa oss den ibland skrämmande, men förlösande frågan: Vem är jag?

När vi upptäcker att vi levt någon annans liv och anpassat oss till ett iscensatt vuxenliv, drivet av orealistiska förväntningar, det är då vi kan öppna upp för möjligheten till det andra vuxenlivet. Till att utforska vårt sanna jag.

Mittlivsövergången ger en möjlighet till att omdefiniera sig och omorientera personligheten så att den stämmer mer överens med den du verkligen är. Den som medvetet kan genomleva denna övergången, den som har modet att möta sig själv med öppna ögon, ger sitt liv en fördjupad mening. C.G Jung pratar om att det krävs tre delar för personlig utveckling: insikt, uthärdande och handling.

Det första steget är att förstå med vilken lins jag ser på världen, hur såg beställningen ut från familjen och vilken kultur är jag född i? Den lins vi fått har gett upphov till ett provisoriskt liv. Ett liv som inte uttrycker vilka vi är, utan vilka vi uppfostrats till att vara. Varje generation låter sig förföras av att de har en mer överlägsen och mer korrekt syn på världen än andras. Vi faller för frestelsen att tro att vårt sätt att se på världen är det enda sättet, det rätta sättet och har inte den endaste misstanke om att vår uppfattning är subjektiv.

Mittlivsövergången börjar som en liten skakning, som ett litet skalv som sakta byggs upp underifrån. Den förvärvade självbilden stämmer inte längre överens med den du ser i spegeln. Övergången sker när frågor som man medvetet har hoppat över dyker upp om och om igen, som du inte längre kan undvika. ”Vem är jag”

Livet består av fyra större livsfaser:

Den första är barndomen och karaktäriseras av jagets beroende av föräldrarnas faktiska värld. Det fysiska beroendet är uppenbart, men det psykiska beroendet, i vilket barnet är identifierat med familjen är ännu större.

Den andra fasen sker i och med att puberteten inträder och handlar om förberedelse för vuxenlivets ansvarsfulla uppgifter. Att stärka sin jag-identitet tillräckligt för att kunna bryta sig loss från beroendet av föräldrar samt att gå ut i världen och kämpa för det man vill ha. ”Anställ mig. Gift dig med mig. Lita på mig.”

Den tredje fasen är det andra vuxenlivet och tar sin början när projektionerna upplösts. Känslan av att vara sviken, av brustna förhoppningar och den meningslöshet som följer denna upplösning skapar mittlivskrisen eller mittlivsövergången. Det är i denna kris som man har möjlighet att bli en individ bortom begränsningen och anpassningen till föräldrar, föräldrakomplex och kulturell påverkan.

Den fjärde fasen är ålderdomen, vilket innefattar att lära sig att leva med dödens mysterium. Vår konfrontation med döden visar att våra val faktiskt spelar roll.

Tidpunkten då en kris uppstår är inte slumpartad försäkrar Jung, han säger att den som regel är högst signifikant. Utbrottet sker vanligtvis då en ny anpassning krävs.

För att få en känsla för hur sann du är mot dig själv, så kan du fundera på om ditt beteende ser olika ut beroende på i vilket socialt sammanhang du befinner dig i. Vem blir du tillsammans med föräldrar, med chefen, med din partner?

Om du tycker att detta var intressant så kan jag rekommendera James Hollis bok: Vid livets mitt. Du är också varmt välkommen att boka en tid för att utforska vem du är hos mig.

Ta hand om dig,

Anna

Till hemsidan

Personlig utveckling

Nu äntligen har jag tagit mig modet att utforma mina egna kurser i personlig utveckling och planerat in kurstillfällen för 2021. Det känns som jag har ruvat på de äggen rätt länge, och nu finns alltså hela mitt kursutbud med datum och lokal helt färdigt. Hoppas du känner dig lika inspirerad av att delta som jag längtar efter att få dela med mig av kunskaper som jag lärt under många år med ledarskap, psykosyntes, kulturcoaching och terapi.

Tanken är att man ska kunna gå enskilda kurstillfällen eller se det som ett helt kursprogram som på slutkursen hjälper dig att lättare förstå vilka personliga fördelar som du bär på, för att skapa din egen plattform. Med individuella kulturcoachningar mellan tillfällena så fiskar vi upp myntarketyper som ger signaler om din unika potential.

Som bilden ovan visar så är kurstillfällena fördelade med ungefär en månads mellanrum med individuella coachningar som en brygga däremellan. Vill du gå ytterligare på djupet, så erbjuder jag även psykosyntesterapi. Där har du möjlighet att utforska hela dig själv, vi går på upptäcktsfärd och utvecklar dina resurser så att du finner trygghet i att fortsätta ditt växande. Jag ser på dig som en hel människa utifrån ett själsligt perspektiv, där hela du får lov att vistas i, med allt vad det innebär. Vi har alla en unik historia och jag anpassar mig till dina behov.

Är du intresserad av att läsa mer om mitt kursutbud så är du varmt välkommen att göra så på min hemsida, och har du frågor så får du gärna höra av dig via e-post eller på telefon.

Väl mött!

/Anna