Doften från syren

Nu blommar det i syrenbusken och magnolian.

Nu doftar det ljuvligt i vår natur, tiden mellan hägg & syren är obeskrivlig och på många sätt fantastisk, jag njuter varje sekund. Det närmar sig student och en uppkommande 50-årsdag, men vem är väl så nogräknad i dessa dagar? Högtider, födelsedagar och mycket annat ställs in på grund av pandemin.

Nu har jag i alla fall fått min första vaccindos och hoppas på att livet ska bli väldigt mycket annorlunda efter andra dosen som sker strax före semestern.

Förra helgen unnade jag mig att åka på retreat med Psykosyntesinstitutet. Vi var i det lilla pittoreska samhället Sätila, om du inte har varit där så kan jag varmt rekommendera att äta på restaurang Båthuset. Vi serverades helt vegetariskt kost och fika alla dagar, så otroligt smakrikt och gott. Temat för kursen var: Vishetens väg – Kärlekens väsen. Att helhjärtat få ägna sig åt kärleken en hel helg, och bara få vara, i en trygg och kärleksfull miljö gör underverk för själen.

”Kärlek utan vilja blir handlingsfattig och vilja utan kärlek blir skoningslös.”
Roberto Assagioli, Psykosyntesens grundare.

En del av utforskandet bestod i att ställa sig frågan; Vad är svårt att tycka om hos sig själv? Ta ett varv i dig själv och se om det dyker upp något? Kanske finns det något litet som behöver omfamnas, kanske läggas tillrätta för att älska dig själv lite mer?

Som ett avslut på kurshelgen fick vi möjlighet att manifestera kärlekens frö och jag insåg att jag direkt for upp i huvudet och ville skapa utifrån tanken, men efter att jag varit inne i skapandeprocessen en stund så kunde jag lämna det konstruerade och skapade fritt från hjärtat. Resultatet ser ni nedan.

Manifest – kärlekens frö

Längtar du efter att bli mer medveten om vad du behöver, hur kärleken har påverkat dig och ditt liv, leva i närmare kontakt med naturen eller utforska vishetstraditioner med transpersonell ekopsykologi, då tror jag att kurshelgen/retreaten kan vara något för dig.

Vilket uppdrag har du i livets tjänst?

Stort tack till Cecilia Angelin och Milena Bergquist som höll ihop kurshelgen.

Sköt om er och njut av dofter, värme och kärlek.

/Anna

Till hemsidan

Befria din inre potential

Foto: Anna Pavlin/Unsplash

Vi kämpar alla med att befria oss från fördomar och förutfattade meningar om andra och oss själva. Min resa med att finna friheten i mitt liv har handlat om att hitta syntesen mellan kärleken till mig själv och viljan att verka inifrån och ut, alltså omfamna hela mig själv med fel och brister utifrån en central plats inom mig. Vilket är lättare sagt än gjort, det har krävt många timmar av självreflektion, terapi och öppnandet av mitt eget perspektiv. Vilket senare ledde till Ceresia och denna blogg om att utforska mentala bojor, alltså erbjuda andra att öppna upp sitt eget medvetande och finna sin frihet.

Prova den här tanken; Tänk om det är så att vi lever mer än en gång?

Det blir ett helt annan existentiellt sätt att se på livet. Den som känner sig manad kan ju ta den tanken och se om det ger någon resonans i sig själv, och gör den inte det så kan man bara lägga den tanken åt sidan.

Att lyfta denna fråga är ett sätt att kliva ur väldigt fasta tankebanor man kan ha i vår tid. Den moderna världen med dess konsumtion och kortsiktighet som finns inbyggt i det, bygger på att evigheten för människan inte existerar. Ju mindre man pratar om ett evigt perspektiv, desto starkare verkar det vara med den vardagliga konsumtionens perspektiv.

Om evigheten existerar så förändrar det allting!

För om evigheten nu existerar, vad den nu än är, så är allt som människor gör viktigt och skapar förutsättningar för kommande liv.

Man kan tänka på korset som en symbol som inte bara förekommer i kristendomen utan i andra traditioner också. I någon sorts fundamental esoterisk innebörd så har vi två axlar, en horisontell och en vertikal.

Den horisontella axeln är tiden, de fysiska och kroppsliga skeendena i tidsdimensionen, dvs saker och ting samt människor föds och dör, det förändras hela tiden.

Den vertikala axeln demonstrerar det vi kallar evigheten, en tidlös dimension och det finns en vertikal dimension i varje horisontellt ögonblick. Att den är tidlös betyder att den finns i all tid. Så det är inte så att evigheten är någon annanstans eller på något annat ställe än tiden.

Det är ingen skillnad på tiden och evigheten, det är två sidor av samma mynt. Det är som att säga att själen och kroppen är två sidor på samma mynt. Att kroppen är föremål för födelse, död och förändring innebär inte att kroppen inte har en evighetsdimension.

Om all tid genomsyras av evigheten på detta sättet, så blir det en existentiell fråga om att i sitt eget liv erfarenhetsmässigt urskilja evighetsdimensionen i allt som faktiskt just nu pågår. Den kan man vara antingen blind för, döv för, omedveten om eller se, höra, förnimma eller vara medveten om.

Första steget i all utveckling mot det levande måste vara att börja känna igen evighetsdimensionen i vardagen. För om man har erfarit det, om så bara en gång tillräckligt kraftfullt, så har man någon sorts fast punkt i sin existens, en sorts kompassriktning som inte går att återkalla. Man kommer aldrig att glömma det där, och man kommer förr eller senare upptäcka när man avviker från den fundamentala insikten om evigheten.

Det här kräver eller förutsätter en personlig insikt och förvandling för att våga vandra denna vägen. Det är grunden för den potential som ligger gömd inom varje människa, och det kräver en ökad medvetenhet för att främja sin utveckling i den riktningen.

Vår andliga varelse som är det viktigaste och verkligaste inom oss, är dold; först av den fysiska kroppen med dess sinnesintryck, sedan mångfalden av känslor och drifter och slutligen intellektets rastlösa aktivitet. Medvetandets befrielse från dessa hämmande skikt är ett absolut måste för avtäckandet av vår andliga mittpunkt.

Det är den inneboende livskraftens underbara och hemlighetsfulla verk som gör att vi känner oss levande.

”De flesta lever antingen fysiskt, intellektuellt eller moraliskt i en trång del av sin fullständiga potential. Vi har alla reservoarer som vi aldrig skulle drömma om.” Citat: William James

Må väl och sköt om dig,

Anna

Till hemsidan

Energin från en kram

Foto: Tani Eisenstein/Unsplash

Har du funderat på hur mycket kraft det finns i en kram?

Jag blev åter påmind om det idag då maken såg lite låg ut då han insett att han hellre ville stanna hemma och ta det lugnt än åka iväg till klubben som han hade lovat. Ni vet de där tillfällena när man har sagt ja till att ställa upp på något och som sedan blir ett jobbigt måste när dagen väl dyker upp? Det enda man känner för är att stanna hemma. Man är inte sjuk, men man är heller inte på topp. Man vill bara vara hemma och skrota och ro om sig själv, men plikten gör att man trotsar sina egna känslor.

Jag föreslår att han ska ringa återbud, men han är envis och håller fast vid att åka iväg. Maken kommer fram till mig och säger;
Jag vill ha en kram.
Ja, kom säger jag. Vi kramas länge, och ytterligare en stund, jag känner hur han sakta börjar slappna av i mina armar. Sedan säger han;
Nu känner jag mig lugn, du har en förmåga att verkligen ge energi när vi kramas, tack!
Gulle dig, varsågod, säger jag.

Pär åker iväg och jag blir sittandes en stund och reflekterar över hur mycket en kram verkligen kan betyda. Tänk så fantastiskt att en person kan skifta i energinivå bara genom en ömsint kram. Jag känner själv att jag blir varm och glad över att det ibland krävs så lite för att lyfta en annan människa.

Mayaindianerna säger ”Im lakesh” när de hälsar på varandra ”Jag är en annan du”, med andra ord, genom att vara i mötet med andra så lär vi oss mer om oss själva.

Sköt om dig och krama varandra,

Anna

Till hemsidan