Ja, då har vi kommit till december månad och jag inser att detta året har gått så fort. Igår var vi och lyssnade på en fantastisk julshow i Göteborg på Scandinavium med Carola och Måns Zelmerlöw. Det var så stämningsfullt, vackert och ljuvligt, jag tror hela känsloregistret berördes. Oj, vad det gav mycket, hela själen blir uppfylld av välbehag när jag blundar och tänker tillbaka på gårkvällen.
Att få tända ljus när vi har det som mörkast är så mysigt, nu har jag kommit in i en period då jag lyssnar mycket på musik. Mest blir det julmusik och jag tjuvstartade bara lite i år, i bilen när jag var själv.
Vi har några dagar kvar innan Lucia nalkas, en tradition som jag älskar och det blir inte riktigt jul förrän Luciatåg sprider sitt ljus och sången ljuder över fur och gran.
Idag vill jag ge dig några tänkvärda ord på vägen ur boken ”Iakttagelser i själens landskap” av Tommy Hellsten / Christer Åberg.
Fri från rädsla
”Jag är rädd för dig. Jag är rädd för att bli sjuk och rädd för ensamheten. Jag är rädd för vad folk tänker och tycker om mig, för att pengarna inte ska räcka till, för framtiden och för att det ena eller det andra inte kommer att ordna sig. Jag är mörkrädd och rädd för höga höjder. Självsäkra människor gör mig rädd, jag är rädd för döden och jag är rädd för livet. Rädslan är livets värsta fiende. Ändå verkar alla var rädda, alla utom de barn som är älskade och de som vågar vara som barn, även de vuxna. Vad är deras hemlighet? Hemligheten är att de förtröstar. De litar på att de alltid är burna. De litar på att de aldrig är ensamma. De lever i kärlek. Den enda kraft som kan besegra rädslan är kärleken. Hemligheten med kärlek är tillhörighet. Där det inte finns tillhörighet där finns det rädsla.”
Lever du i kärlek eller rädsla? Vad blir viktigt att vårda i ditt liv?
Agape – kärlek utan förbehåll. Det är så mycket skönhet som omger oss just nu, hjärtat rinner över av kärlek och våren bjuder på så mycket växtkraft. Små underverk som sker varje dag, naturen liksom ropar på oss att kliva ut och njuta.
Varje vår får vi uppleva det starka och kärleksfulla mötet mellan Moder jord och Fader sol, från ett litet frö i jorden, en värmande sol till full blomning genom hela sommaren.
”Kärleken kommer, kärleken går. Ingen kan tyda dess lagar.”
Om jag säger Nils Ferlin och Torgny Björk, vad får vi då? Jo, ytterligare ett kärleksfullt möte mellan svensk poesi och en skicklig tonsättare. Lyssna gärna, i folkviseton med Helén Tranzborn.
Vad finns det för små frön inom dig som behöver omvårdnad och näring, små frön som kan slå rot och få dig att blomma? Passa på att se vad som väcks inom dig denna vår, kanske finns det några nya frön som behöver lite extra kärlek?
En mer påtaglig inbjudan från naturen som vi har nu, kan vi väl inte få, så välkommen ut och njut!
Jag läser just nu en intressant bok om ”Vattnets sanna kraft” av Masaru Emoto som fångar mitt intresse runt hur vi själva kan påverka vattnets kvalitet vi dricker genom att skänka goda tankar till det innan vi dricker det. Det kan ju låta väldigt flummigt, men faktum är att Masaru är en internationellt erkänd japansk forskare och han kan med sina fotografier visa på att vatten får olika kristaller i fruset tillstånd beroende på vilken energi man skickar till det.
”Masaru Emoto har med höghastighetskamerans hjälp lyckats fotografera strukturen hos vatten i frysögonblicket och därmed visat hur vattnets förmåga att kristallisera påverkas olika av destruktiva tankar respektive tankar om kärlek och uppskattning. Vatten från rena källor och vatten som exponerats för kärleksfulla ord bildar vackra, komplexa och färgrika iskristaller. Förorenat vatten och vatten som exponerats för negativa tankar bildar ofullständiga och asymmetriska kristaller med dämpade färger. Slutsatserna av denna forskning skapar en ny medvetenhet om hur vi kan påverka vår planet, vårt liv och vår egen hälsa på ett positivt sätt.”
Allt som existerar består av vibrationer eller energi, och Masaru har lyckats genom sina experiment påvisa att det går att påverka vattnets kvalitet genom att skicka goda och dåliga tankar. Masaru beskriver flera fenomen i sin bok och illustrerar med bilder på vackra och mindre vackra iskristallfotografier.
Kärlek och tacksamhet stärker immunförsvaret
Masaru visar på att de ord som ger de vackraste iskristallerna är kärlek och tacksamhet, han säger ”prata helt enkelt till vattnet innan du dricker det” och det bästa är att be en bön för vattnet flera timmar om dagen. Har man inte tid med det så rekommenderar han att skriva ner orden på en papperslapp och tejpa fast det på vattenflaskan med orden inåt så att vattnet kan ”läsa” dem.
Ja, säga vad men vill om detta, men nog kan det vara värt att testa för att stärka sitt immunförsvar i dessa dagar? Att visa mer kärlek och omtänksamhet till sig själv kan vi väl alla bli lite bättre på, som en kärleksfull start på dagen.
För en tid sedan skrev jag om ett starkt budskap som jag fick under en retreat i höstas som jag deltog i, där budskapet var ”plocka upp alla bortglömda kvinnor ur jorden”. De orden har legat och puttrat en längre tid nu och de börjar anta form känner jag. Det finaste jag kan ge till mina medsystrar och alla män som är i kontakt med sin feminina sida är gåvan att älska sig själv.
”What you love, you are.” // Rumi
Så idag tänker jag dela med mig av en meditation som handlar om att komma i kontakt med sitt hjärtas djupaste längtan. Det är Björn Natthiko som så fint delar med sig av sina erfarenheter, länk. Hitta en avskild plats så du i lugn och ro kan njuta av meditationen.
I sin meditation bjuder Björn in till att utforska vem det är som ser ut genom dina ögon, det kan vara en start till att börja lyssna mera inåt för att förstå något mer om sig själv och sin längtan.
Idag den 2 januari, infaller en nymåne, och i gammal tradition brukar man säga att vi vid den tidpunkten kan skicka ut vad vi vill ha mer av i våra liv. Det vi skickar ut förstärks just vid nymåne, så passa på att förstärka det du önskar mest av allt.
Om du inte kommer på något så föreslår jag att du väljer mer kärlek i ditt eget liv. Att 2022 får bli året då du väljer att bli mer av den du är ämnad att vara, och att du någonstans börjar med att älska dig själv för precis den du är.
Har du funderat på vad den största demonen är? Nej, inte jag heller. Inte förrän jag läste boken ”Befria tanken” av Don Miguel Ruiz Jr.
”Kärleken är den största demonen av alla.”
Den frågan satte först igång en massa tankar hos mig och när Miguel sedan beskrev sin bild av varför kärleken är den största demonen så väcktes också en massa känslor men också förvåning, att jag inte tänkt på det tidigare. Nu är jag beredd att hålla med honom.
Om vi bara ser världen genom våra förutfattade meningars filter går vi miste om att faktiskt leva. Det faller sig inte naturligt att alltid se bortom våra filter, utan det kräver en medvetenhet om att jag har olika bindningar till relationer och situationer i livet. Vi har ägnat åratal åt att skaffa kunskapen och uppfattningarna vi har samlat på oss till olika hög grad och de blir sedan vår trygghet. Det som vi fäster oss vid kan bidra till att forma våra framtida upplevelser och begränsa det vi uppfattar.
Du kan se dina uppfattningar som att du är bunden till en unik melodislinga som spelar i ditt huvud om och om igen. På ett sätt försöker vi tvinga på vår melodi på andra, utan att förstå att melodin ofta inte är vår egen. Genom att sänka kraven på hur melodin bör låta, öppnar du dig för möjligheten att skapa en unik och vacker sång som du har komponerat själv eller i samarbete med andra.
Miguel beskriver hur starka bindningar kan vara i fem olika nivåer, de blir vägskyltar som hjälper oss att bedöma hur fäst du är vid din egen ståndpunkt, och hur öppen du är för andra uppfattningar och möjligheter. Ju starkare bindningen är desto mer utgör den din identitet.
När vi tror så starkt på något att vi tappar bort vårt autentiska jag i alla historier och kommentarer från berättaren i vårt inre, låter vi våra förutfattade meningar fatta besluten åt oss. Därför blir det viktigt att vi är medvetna om var vi befinner oss på skalan av bindning till en viss uppfattning. Med medvetenhet kan vi ta tillbaka makten över våra egna beslut och vår vilja.
Kunskap om bindningar
”Om bindningen till det jag känner till gör mig blind för alla valmöjligheter jag har, då kontrollerar kunskapen mig; den kontrollerar min intention och den skapar min personliga dröm åt mig. Men när jag är medveten om mina bindningar får jag möjligheten att ta tillbaka kontrollen och leva livet som jag väljer att leva det.”
Kontrollerar kunskapen dig eller kontrollerar du kunskapen?
Nivå 1: Autentiskt jag – Jag är ett levande väsen oberoende av kunskapen jag har, som existerar enbart därför att jag existerar. Det autentiska jaget finns alltid närvarande och det är bara våra bindningar som hindrar oss från att minnas vika vi är.
Nivå 2: Preferens – Jag använder kunskapen som ett verktyg för att ägna mig åt det jag tycker om i livet. Vi är medvetna om att kunskapen är ett verktyg som förser oss med informationen vi behöver för att välja åt vilket håll vi ska rikta vår uppmärksamhet och våra handlingar.
Nivå 3: Identitet – Jag identifierar mig med kunskapen jag har, men jag använder den också för att se och förstå världen. Sett från kunskapens position är identiteten den grundläggande jagkänslan som gör det möjligt för oss att inta vår plats på jorden. Men den här identiteten är en mask som grumlar medvetenheten om vårt autentiska jag och en bindning på den här nivån uppstår när vi identifierar oss själva med vår kunskap.
Nivå 4: Internalisering – Det är min identitet, i form av kunskapen jag har, som ger mig reglerna och riktlinjerna som jag lever efter. På den fjärde bindningsnivån har vi en så stark bindning till kunskapen att identiteten blir normen för att vi ska acceptera oss själva. På den här nivån har vår berättare börjat ställa krav på identiteten vi antar och på hur den ska tämjas (domesticeras). Bindningen på den här nivån leder till disharmoni mellan sinne, kropp och själ, och avspeglas i alla relationer.
Nivå 5: Fanatism – Kunskapen styr alla mina handlingar. Nivå fem beskriver en strikt bindning till kunskapen och en överdriven intolerans mot motsatta åsikter. Den drivs av ett behov att tro på något till hundra procent, trots att dess innebörd är beroende av andra människors överenskommelser. Vid fanatism har uppfattningarna domesticerat personen helt och hållet, och kunskapen blir strikt och kontrollerande. Den har ett fast grepp om viljan. En så här stark bindning kräver att vi försöker domesticera alla i vår omgivning, och det gör oss till tyranner.
Så tillbaka till kärleken som den största demonen.
Vår bindning till idéerna om hur kärlek borde vara sätter käppar i hjulet för vår egen lycka. I stället för att bara uppleva kärlek och vara kärlek förklarar berättaren hur kärleken borde kännas: Vad som gör oss värda att älskas, Vem som borde älska oss, Hur de borde uttrycka sin kärlek, Vad vi måste göra eller uppnå för att älska oss själv och Vad andra måste göra för att i sin tur få del av vår kärlek. Vi börjar tro på berättarens analys av kärleken och fastnar i den uppfattningen: Vi tvingar oss själva och andra att anpassa oss till den och skapar på så sätt en förvanskad bild av kärleken.
För att vara förälskad måste man ha någon att älska, och naturligtvis är det meningen att den personen ska besvara kärleken. Vi hakar verkligen upp oss på den biten och den formar vår uppfattning om kärlek genom positiv och negativ förstärkning, ungefär som när vi var barn och alltid strävade efter att få våra föräldrars godkännande, längtade efter att bli accepterade av dem och krympte när de visade sitt ogillande. Den sortens kärlek är knuten till så många villkor att det är oundvikligt att den orsakar lidande. Och på det sättet blir kärlek den största av demoner.
När vi ser oss i spegeln och inte ser kärlek reflekteras där, betyder det att vi inte kan se genom röken som förvrider vårt synsätt och får oss att tro att kärlek är något som måste förtjänas, som en morot på en käpp som man aldrig riktigt når fram till.
Hur landar ovan informationen i dig?
Blir du nyfiken och vill veta mer så rekommenderar jag att läsa hela boken. Vill du boka en tid för att förstå var du krokar i och var du begränsar dig själv, så är du varmt välkommen att boka en tid. All information finns på hemsidan.
Nu doftar det ljuvligt i vår natur, tiden mellan hägg & syren är obeskrivlig och på många sätt fantastisk, jag njuter varje sekund. Det närmar sig student och en uppkommande 50-årsdag, men vem är väl så nogräknad i dessa dagar? Högtider, födelsedagar och mycket annat ställs in på grund av pandemin.
Nu har jag i alla fall fått min första vaccindos och hoppas på att livet ska bli väldigt mycket annorlunda efter andra dosen som sker strax före semestern.
Förra helgen unnade jag mig att åka på retreat med Psykosyntesinstitutet. Vi var i det lilla pittoreska samhället Sätila, om du inte har varit där så kan jag varmt rekommendera att äta på restaurang Båthuset. Vi serverades helt vegetariskt kost och fika alla dagar, så otroligt smakrikt och gott. Temat för kursen var: Vishetens väg – Kärlekens väsen. Att helhjärtat få ägna sig åt kärleken en hel helg, och bara få vara, i en trygg och kärleksfull miljö gör underverk för själen.
”Kärlek utan vilja blir handlingsfattig och vilja utan kärlek blir skoningslös.” Roberto Assagioli, Psykosyntesens grundare.
En del av utforskandet bestod i att ställa sig frågan; Vad är svårt att tycka om hos sig själv? Ta ett varv i dig själv och se om det dyker upp något? Kanske finns det något litet som behöver omfamnas, kanske läggas tillrätta för att älska dig själv lite mer?
Som ett avslut på kurshelgen fick vi möjlighet att manifestera kärlekens frö och jag insåg att jag direkt for upp i huvudet och ville skapa utifrån tanken, men efter att jag varit inne i skapandeprocessen en stund så kunde jag lämna det konstruerade och skapade fritt från hjärtat. Resultatet ser ni nedan.
Manifest – kärlekens frö
Längtar du efter att bli mer medveten om vad du behöver, hur kärleken har påverkat dig och ditt liv, leva i närmare kontakt med naturen eller utforska vishetstraditioner med transpersonell ekopsykologi, då tror jag att kurshelgen/retreaten kan vara något för dig.
Vilket uppdrag har du i livets tjänst?
Stort tack till Cecilia Angelin och Milena Bergquist som höll ihop kurshelgen.
Vi kämpar alla med att befria oss från fördomar och förutfattade meningar om andra och oss själva. Min resa med att finna friheten i mitt liv har handlat om att hitta syntesen mellan kärleken till mig självoch viljan att verka inifrån och ut, alltså omfamna hela mig själv med fel och brister utifrån en central plats inom mig. Vilket är lättare sagt än gjort, det har krävt många timmar av självreflektion, terapi och öppnandet av mitt eget perspektiv. Vilket senare ledde till Ceresia och denna blogg om att utforska mentala bojor, alltså erbjuda andra att öppna upp sitt eget medvetande och finna sin frihet.
Prova den här tanken; Tänk om det är så att vi lever mer än en gång?
Det blir ett helt annan existentiellt sätt att se på livet. Den som känner sig manad kan ju ta den tanken och se om det ger någon resonans i sig själv, och gör den inte det så kan man bara lägga den tanken åt sidan.
Att lyfta denna fråga är ett sätt att kliva ur väldigt fasta tankebanor man kan ha i vår tid. Den moderna världen med dess konsumtion och kortsiktighet som finns inbyggt i det, bygger på att evigheten för människan inte existerar. Ju mindre man pratar om ett evigt perspektiv, desto starkare verkar det vara med den vardagliga konsumtionens perspektiv.
Om evigheten existerar så förändrar det allting!
För om evigheten nu existerar, vad den nu än är, så är allt som människor gör viktigt och skapar förutsättningar för kommande liv.
Man kan tänka på korset som en symbol som inte bara förekommer i kristendomen utan i andra traditioner också. I någon sorts fundamental esoterisk innebörd så har vi två axlar, en horisontell och en vertikal.
Den horisontella axeln är tiden, de fysiska och kroppsliga skeendena i tidsdimensionen, dvs saker och ting samt människor föds och dör, det förändras hela tiden.
Den vertikala axeln demonstrerar det vi kallar evigheten, en tidlös dimensionoch det finns en vertikal dimension i varje horisontellt ögonblick. Att den är tidlös betyder att den finns i all tid. Så det är inte så att evigheten är någon annanstans eller på något annat ställe än tiden.
Det är ingen skillnad på tiden och evigheten, det är två sidor av samma mynt. Det är som att säga att själen och kroppen är två sidor på samma mynt. Att kroppen är föremål för födelse, död och förändring innebär inte att kroppen inte har en evighetsdimension.
Om all tid genomsyras av evigheten på detta sättet, så blir det en existentiell fråga om att i sitt eget liv erfarenhetsmässigt urskilja evighetsdimensionen i allt som faktiskt just nu pågår. Den kan man vara antingen blind för, döv för, omedveten om eller se, höra, förnimma eller vara medveten om.
Första steget i all utveckling mot det levande måste vara att börja känna igen evighetsdimensionen i vardagen. För om man har erfarit det, om så bara en gång tillräckligt kraftfullt, så har man någon sorts fast punkt i sin existens, en sorts kompassriktning som inte går att återkalla. Man kommer aldrig att glömma det där, och man kommer förr eller senare upptäcka när man avviker från den fundamentala insikten om evigheten.
Det här kräver eller förutsätter en personlig insikt och förvandling för att våga vandra denna vägen. Det är grunden för den potential som ligger gömd inom varje människa, och det kräver en ökad medvetenhet för att främja sin utveckling i den riktningen.
Vår andliga varelse som är det viktigaste och verkligaste inom oss, är dold; först av den fysiska kroppen med dess sinnesintryck, sedan mångfalden av känslor och drifter och slutligen intellektets rastlösa aktivitet. Medvetandets befrielse från dessa hämmande skikt är ett absolut måste för avtäckandet av vår andliga mittpunkt.
Det är den inneboende livskraftens underbara och hemlighetsfulla verk som gör att vi känner oss levande.
”De flesta lever antingen fysiskt, intellektuellt eller moraliskt i en trång del av sin fullständiga potential. Vi har alla reservoarer som vi aldrig skulle drömma om.” Citat: William James
Har du funderat på hur mycket kraft det finns i en kram?
Jag blev åter påmind om det idag då maken såg lite låg ut då han insett att han hellre ville stanna hemma och ta det lugnt än åka iväg till klubben som han hade lovat. Ni vet de där tillfällena när man har sagt ja till att ställa upp på något och som sedan blir ett jobbigt måste när dagen väl dyker upp? Det enda man känner för är att stanna hemma. Man är inte sjuk, men man är heller inte på topp. Man vill bara vara hemma och skrota och ro om sig själv, men plikten gör att man trotsar sina egna känslor.
Jag föreslår att han ska ringa återbud, men han är envis och håller fast vid att åka iväg. Maken kommer fram till mig och säger; – Jag vill ha en kram. – Ja, kom säger jag. Vi kramas länge, och ytterligare en stund, jag känner hur han sakta börjar slappna av i mina armar. Sedan säger han; – Nu känner jag mig lugn, du har en förmåga att verkligen ge energi när vi kramas, tack! – Gulle dig, varsågod, säger jag.
Pär åker iväg och jag blir sittandes en stund och reflekterar över hur mycket en kram verkligen kan betyda. Tänk så fantastiskt att en person kan skifta i energinivå bara genom en ömsint kram. Jag känner själv att jag blir varm och glad över att det ibland krävs så lite för att lyfta en annan människa.
Mayaindianerna säger ”Im lakesh” när de hälsar på varandra ”Jag är en annan du”, med andra ord, genom att vara i mötet med andra så lär vi oss mer om oss själva.
