Har du funderat på hur mycket kraft det finns i en kram?
Jag blev åter påmind om det idag då maken såg lite låg ut då han insett att han hellre ville stanna hemma och ta det lugnt än åka iväg till klubben som han hade lovat. Ni vet de där tillfällena när man har sagt ja till att ställa upp på något och som sedan blir ett jobbigt måste när dagen väl dyker upp? Det enda man känner för är att stanna hemma. Man är inte sjuk, men man är heller inte på topp. Man vill bara vara hemma och skrota och ro om sig själv, men plikten gör att man trotsar sina egna känslor.
Jag föreslår att han ska ringa återbud, men han är envis och håller fast vid att åka iväg. Maken kommer fram till mig och säger; – Jag vill ha en kram. – Ja, kom säger jag. Vi kramas länge, och ytterligare en stund, jag känner hur han sakta börjar slappna av i mina armar. Sedan säger han; – Nu känner jag mig lugn, du har en förmåga att verkligen ge energi när vi kramas, tack! – Gulle dig, varsågod, säger jag.
Pär åker iväg och jag blir sittandes en stund och reflekterar över hur mycket en kram verkligen kan betyda. Tänk så fantastiskt att en person kan skifta i energinivå bara genom en ömsint kram. Jag känner själv att jag blir varm och glad över att det ibland krävs så lite för att lyfta en annan människa.
Mayaindianerna säger ”Im lakesh” när de hälsar på varandra ”Jag är en annan du”, med andra ord, genom att vara i mötet med andra så lär vi oss mer om oss själva.
Idag tänkte jag ta upp begreppet avidentifiering som vi använder oss av inom psykosyntesen. Det handlar om att försöka förstå vad vi identifierar oss med, innan vi kan avidentifieras från någonting.
Har du funderat på vad du grundar din identitet på? Ett rikt känsloliv, materiella tillgångar, utseende, att vara smart, vältränad … listan kan göras lång.
Så, varför ska jag avidentifiera mig, kanske du undrar? Jo, av den enkla anledningen att det du identifierar dig med begränsar dig i vardagen. Vi är alla beredda på att bli slavar under det som vi identifierar oss med.
En av de grundläggande begreppen är att vi bara kan styra över det vi har avidentifierat oss ifrån.
Fördelen med att bli medveten om hur det ligger till, är att vi får fler valmöjligheter att själva bestämma vad vi vill göra. Risken är annars att vi slår på autopilot, och gör som vi alltid har gjort, utan att reflektera över varför vi gör som vi gör.
Under min tid på psykosyntesutbildningen så fick vi göra en intressant övning, där vi skulle skriva ner allt som vi inte är, det blev en lång lista. När vi var klara säger läraren; ”Ni kan räkna med att allt som ni skrivit ner på listan handlar om er själva, vi är alla speglingar av varandra.” Hmm, det var svårt att ta till sig minns jag.
Så om du har lite tid över och vill göra en lista över vad du identifierar dig med, så räkna med att det finns ytterligare faktorer som du inte har räknat med. De på listan över ”sådan är jag verkligen inte”.
Kay Pollak hade på samma tema sagt att ”mina tankar om andra människor är meddelande till mig om mig själv”. Den meningen är inte alltid lätt att omfamna, speciellt när jag idiotförklarar någon annan.
En annan svår nöt att knäcka och som jag finner intressant är övningen där man avidentifierar sig från kroppen, känslolivet och intellektet. Vem är jag då, kan man fråga sig? Men, sanningen är att det sker fantastiska resultat när man är modig nog att utforska vem jag är bortanför dessa tre instrument som är så starkt förknippade med vår identitet.
Har du modet att meditera över: ”Jag har en kropp, men jag är inte min kropp.” ”Jag har känslor, men jag är inte mina känslor.” ”Jag har ett intellekt, men jag är inte mitt intellekt.”
???
Om du vill utforska vad du identifiera dig med tillsammans med mig, så är du varmt välkommen att boka tid för terapi, gå in på hemsidan för mer information och kontaktuppgifter.
Idag kom tröttheten över mig, den liksom bara attackerade från ingenstans. Jag som har haft så mycket energi och positivitet den sista tiden, kände helt plötsligt av en fysiskt trötthet, som jag inte sett komma. Och jag frågar mig stilla, var kom den ifrån? Om jag tittar runt omkring mig så är det väldigt lugnt och stilla, och när jag vidgar min vy, så upplever jag att många känner oro och kämpar med vardagen. Kanske känner jag av omgivningens stress? Kanske har jag sovit för lite den sista tiden? Kanske har jag underskattat hur mycket energi det tar att återgå till jobbet efter en lång semesterperiod?
I samtal med maken idag, så inser jag att jag inte är ensam om denna känslan. Kanske är vi alla lite trötta på att hålla andan och hoppas på att vi snart kan återgå till ”normala rutiner”? Tillbaka till något som liknar den vardagen vi hade innan pandemin?
Jag har bestämt mig för att ta lite extra hand om mig själv idag och bara låta mig känna in trötthet och vila! Bara slappa och hämta ikapp mig själv.
Ibland gäller det att bara lyssna på kroppen, istället för att försöka förstå varför man är trött. Man måste inte analysera allt. En klok kvinna sa en gång till mig att ”understanding comes later”, och kanske är det så i detta fallet, kanske kommer förståelsen när jag har fått vila en stund.
Jag vet inte hur du har haft det i sommar, men jag upplever att mina livsandar har fått förnyad kraft och nu längtar jag efter att komma igång igen med dagliga bestyr. Efter flera veckors ledighet med lata dagar, sol och segelbåt så känner jag mig så avslappnad och energifylld!
Vi får ju möjlighet att reflektera mera när dagen inte är fullspäckad med en massa måsten, det är ljuvligt tycker jag. Kanske har du hunnit reflektera över de livsval du gör och tidigare gjort, kanske är det dags för en förändring? Vi når alla en punkt i livet då vi undrar över varför vi är här. Är det bara för att reproducera oss, jobba och sedan dö? Det är tanken ”det måste finnas något mer än det här” som driver oss att upptäcka vår fulla potential.
Kanske står du vid ett vägskäl i livet och vill utforska delar inom dig själv eller de relationer du har runt omkring dig? Jag såg en så bra sammanställning över”om känslorna kunde prata” som jag vill dela med mig av:
Sorg kanske vill säga mig att jag behöver gråta Ensamhet kanske vill säga mig att jag behöver knyta an Skam kanske vill säga mig att omfamna mig själv kärleksfullt Ånger kanske vill säga mig att jag behöver förlåta Tomhet kanske vill säga mig att göra något kreativt Ilska kanske vill säga mig att se över min gränssättning Ångest kanske vill säga mig att vara mer modig Stress kanske vill säga mig att ta ett steg i taget
Om du behöver prata, så lyssnar jag gärna. Besök min hemsida för mer information om coaching, mentorskap, samtalsstöd och samtalsterapi.
Det här med att vi människor upprepar beteenden om och om igen, finner jag så intressant. Både utifrån att det till slut skapar ett större mönster, men även för att det finns något vilsamt och rytmiskt i själva rörelsen. Ta en person som sitter och stickar till exempel, en maska på en maska på en maska, skapar rader på rader på rader som till slut blir en halsduk eller kanske en kofta. Upprepade beteenden genom livet skapar till slut en karaktär.
Varv på varv på varv som i en spiral formar vi våra liv utifrån de gärningar och beteenden som vi väljer varje dag. Kanske är du uppmärksam på vilket mönster du har skapat eller kanske är du omedveten om vad som formats? En dag kanske vi vaknar upp och frågar oss om livet blev som vi tänkt oss?
Under våra beteenden finns det en känsla som driver på oss varje dag, timme och minut. Under våra känslor finns ett behov som pockar på vår uppmärksamhet. När vi tillmötesgår våra behov hellre än fokuserar på våra beteenden så kan vi få en glimt av vad vi i grunden längtar efter.
Upplever du att dina beteenden speglar dina behov och känslor? Stämmer bilden överens med den du är? Det kanske inte är något som du går och funderar på, men jag finner det mycket intressant och hoppas att du likt mig följer din längtan, och att ditt livsmönster avspeglar din själ?
Likt ett kalejdoskop som skiftar i färg och form, så mångfacetterad finner jag att varje människa är. Och likt vågorna som rullar in och ut, så upplever jag att vi erbjuds att se på oss själva genom känslan vi bär på varje dag.
Så när vi inser att våra livsmönster inte speglar våra behov, då borde vi fokusera på behoven snarare än på våra beteenden. Först då kommer vi åt orsaken hellre än symtomen, oavsett anledningen till varför det har blivit som det blivit.
Länge står jag bara och betraktar regnet genom fönstret, det formligen öser ner, och jag inser att det finns något vilsamt i väderomslaget som vi nu har. Stora vattendroppar slår mot rutan, vissa ringlar sig sakta ner och andra formar prickar och mönster. Jag tar ett djupt andetag och tar in hela skapelsen, det är så vackert! Vackert att bara stå där och beskåda. Jag känner mig förundrad, som om jag befinner mig i en bubbla och nu hör jag hur regnet ökar och pockar på min uppmärksamhet. Vinden viner, fiskmåsarna har tystnat, bara en mås syns på himlen, den glider på uppåtvindarna. Havet stormar och de går gäss i farleden, då vet jag att det är mer än 6 sekundmeter, förmodligen bra mycket mer.
Tänk vad mycket kraft och inspiration det ändå finns i stormigt väder med vinande vindar, piskande regn, höga vågor, vajande träd och buskar, guppande båtar och det sliter och rycker i bryggorna. Jag undrar stilla om det ska hålla? Men, ack så maffigt det ändå är att beskåda! Det känns skönt att stå inomhus, känner ingen större lust till att kliva ut i ovädret. Jag tar min kopp te och kryper upp i soffan, kort därefter kommer vår katt Sigge och kräver att få ta plats i mitt knä. Han kurrar och lägger sig tillrätta, och just då känner jag mig så lyckligt lottad som har Sigge och bara kan mysa till det.
Att ta in omgivningen precis som den är runt omkring oss, är ett sätt att förhålla sig till livet. Att sedan acceptera och inse att vi inte kan förändra allt, det gör mig ödmjuk inför naturens krafter i detta fallet, och någonstans så känns det skönt att inse att det är lite man kan göra åt saken. Mer än att just acceptera och släppa taget.
Stormen påminner mycket om de motstridiga känslor som jag upplever i denna stund då sorgen är som störst efter min pappas bortgång. Nu kom jag att tänka på en kommentar som jag fick under min Psykosyntesutbildning kopplat till känslor och självbehärskning. Återkopplingen jag fick var att ”det är skillnad mellan att kontrollera mina känslor och att kunna hålla mina känslor”. Alltså att trycka ner sina känslor mot att kunna härbärgera sina känslor, vilket är en stor skillnad! Då handlade det mer om att undvika de jobbiga känslorna, nu har jag förmågan att hålla isär känslor och situation, vilket är befriande.
Det innebär att jag inte gräver ner mig i sorgen, utan kan se att livet är mångfacetterat och att pappa fick många fina år innan han insjuknade och att han vid en ålder av 84 år stilla somnade in omgiven av sin fru och barn. Vilket känns som ett fint avslut, även om jag hade önskat att vi hade fått många fler år tillsammans.
Det rullar en stilla tår ner för min kind när jag går min morgonpromenad, det känns tufft att inse att pappa nu har skrivits in till det palliativa teamet, som om hoppet är förbi. Det finns inget mer för sjukvården att göra, bara invänta tiden … och döden. Det är svårt att ta dom orden i min mun. Det var inte förrän jag var tvungen att uttala orden högt som jag inser vad det faktiskt betyder. Ska min fina, trygga och starka pappa, snart lämna oss? Nej, jag vill inte! Jag försöker hålla emot tårarna som nu strömmar ner för mina kinder. Det går inte att hejda dom och jag tycker livet är orättvist!
Om jag möter någon nu, så kan jag nog inte skylla på att det är vinden som får ögonen att tåra sig, men vad spelar det för roll? Låt tårarna komma, det är så skönt att få släppa ut allt. Varför håller vi människor så mycket inom oss? Jag tar ett djupt andetag, och släpper ut luften och det känns lite bättre. Snörvlar lite och inser att jag inget papper har med mig. Skit samma det får vara så.
Samtidigt inser jag att det är så många fler som är i samma situation som jag själv, jag känner för dom också. Det är en märklig tid just nu, döden liksom finns där bakom knuten. Håll social distansering, tvätta händerna, använd handskar och munskydd! Uppmaningen slår oss i ansiktet varje dag. Vi blir så praktiska och fokuserade på aktiviteter för att skydda oss. Ja, det är bra och nödvändigt, men borde vi inte prata lika mycket om baksidan? Några tycker det är strunt och bryr sig inte om rekommendationerna, andra är livrädda.
Jag möter ett par med en hund, jag försöker samla mig, tittar upp och hälsar. Jag bryr mig inte längre om att någon ser att jag har gråtit. Vad spelar det för roll? Visst är det okej att vara sårbar när onormala eller tråkiga situationer uppstår i livet. Vad är det värsta som kan hända? Dom frågar och jag svarar, varken mer eller mindre. Tårar, en del av livet i svåra tider.
Jag finner tröst i att skriva, det tvingar mig att se sanningen i vitögat. Det finns ingen återvändo, men en möjlighet att få ta tillvara på den tiden som är kvar. Hålla närmare kontakt med mamma, pappa och syskon. Kanske får vi några veckor, kanske flera månader eller år? Ingen vet, det enda jag vet är att jag kan vara ärligt mot mig själv och mina känslor.
Jag har samlat mig nu, känner att det är hanterbart för stunden. Det kommer säkert fler tårar en annan dag, men just nu känns det okej.
Jag sitter framför datorn och har börjat skriva, det känns skönt. Jag lutar mig tillbaka i stolen och mina ögon fastnar på boken ”Vid livets mitt” av James Hollis. Vad kan vara mer slående, jag vid livets mitt och pappa vid livets slut. Jag tar upp boken och rullar med tummen över bladen och fastnar på sidan 86, där står det:
”Många föräldrar är besvikna på sina barn för att de inte valde den rätta utbildningen eller gifte sig med rätt person, eller kanske för att de inte ansluter sig till de rätta värdesystemet. Dessa föräldrars besvikelse står i direkt proportion till deras benägenhet att se barnet som en förlängning av sig själva och inte som en annan varelse med en egen, unik väg. Om vi verkligen älskar våra barn, är det bästa vi kan göra för dem att själva bli egna individer i så stor utsträckning som möjligt, för detta ger dem frihet att göra det samma.”
Är det något som slår an en ton hos mig, så är det den sista raden, om att ge sina barn frihet. Jag har alltid fått friheten att bara vara mig själv. Tack för det, pappa!
Ja, det är något som jag tänker utforska här idag. Kanske har du någon gång kommenterat en annan person till en vän eller tänkt negativa tankar om någon annan? Kanske har du slitits mellan kraven hemma och på arbetet? Oavsett situation så kan skuldkänslor vara en fruktansvärd börda att bära på. Om det inte hanteras kan det gnaga i dig och dra ner dig i djupet. Du kan till och med undvika andra i ett försök att dölja din skuld eller agera irrationellt på grund av hur du känner dig. Men skuld kan också vara en mycket användbar känsla och den mest konstruktiva, enligt forskning från Universitetet i Oklahoma, USA. Skuldkänslorna påminner oss om att vi kan göra bättre i framtiden. Att uppleva skuldkänslor visar också att du har moraliska och etiska grunder att stå på samt förmågan till empati. Ibland känner vi skuld för situationer som inte är våra eller som vi inte kan påverka, det kan vara skadligt och behöver hanteras.
Varför har vi skuldkänslor? Skuld är känslan av att inte stå upp för sig själv eller göra andra besvikna när vi inte uppfyller det förväntade. Förväntningar av att hålla tidplaner eller andra överenskommelser, det kan också vara något jag lägger på mig själv kopplat till värderingar jag har. I stort sett finns det två typer av skuld, ett hälsosamt och ett ohälsosamt. För att jobba vidare med skuldkänslor behöver man veta vilken typ av skuld vi har att göra med, sedan kan man vidta lämpliga åtgärder för att hantera det.
Att känna igen hälsosam skuld Sund skuldkänsla är proportionell eller rationell. Det är den negativa känslan du får när du vet att du uppförde dig olämpligt. Du får sunda skuldkänslor när du skadar någon eller orsakar ett problem som du kunde ha undvikit. Skulden hjälper oss och säger att du kan göra annorlunda eller ändra ditt beteende.
Att känna igen ohälsosam skuld Ohälsosam skuld är oproportionerligt, oplacerat och irrationellt. Det är här du känner dig skyldig till något, men är oskyldig eller har ingen faktisk kontroll över situationen. Föreställ dig att en vän drabbas av ett allvarligt bakslag i karriären samtidigt som du får en karriärsskjuts. Trots glädjen du känner för din egen framgång så mår du dålig över din vän och känner skuld över din egen framgång. Denna skuld är inte rationell eller frisk, eftersom du inte kan kontrollera de omständigheter som har lett fram till det. Det hjälper ingen – och du har inte gjort något fel!
Ett extremt fall är ”överlevnadsskuld”, som till exempel den plötsliga förlusten av nära och kära eller förlusten av arbetet, på grund av covid-19. Man känner skuld för att jag överlevde eller skuld för att jag fick behålla jobbet. Det finns sällan ett uppenbart botemedel mot ohälsosam skuld, eftersom det är lite jag kan göra för att förbättra situationen. Nyckeln är att arbeta med mitt förhållningssätt istället.
Hur hanterar jag hälsosam skuld? Att känna sig skyldig till att ha gjort något dåligt kan vara obehagligt, men när det inträffar kan jag använda det som en språngbräda för att förbättra mina relationer eller för att utforska min personliga utveckling. Prova dessa tips för att hantera hälsosam skuld:
Bekräfta och be om ursäkt, Om det du känner dig skyldig till påverkar en annan person, be om ursäkt direkt och gör det villkorslöst. Försök inte motivera dina handlingar eller lägg över skulden på någon annan person, även om det finns fler inblandade. Ta bara ansvar för din del och be om ursäkt för de känslor som du åsamkat.
Att bara lyfta på locket och få det ut i det fria gör mycket för situationen, du kanske till och med upptäcker att personen redan har kommit över det. Men om personen känner sig sårad och inte accepterar din ursäkt omedelbart, så har du åtminstone erkänt och tagit ansvar för dina handlingar.
Justera dina misstag snabbt, Hitta ett sätt att rätta till situationen direkt, och gör det så snart som möjligt. Att försena detta steg medför bara att dina skuldkänslor byggs upp, och kan leda till ångest för dig själv och samtidigt förvärra smärtan hos den andra personen.
Ändra ditt beteende, Det beteende som får dig att känna dig skyldig kan vara en engångsföreteelse, till exempel att säga något okänsligt. Men det kan också vara något du gör ofta, vilket orsakar din omgivning återkommande bekymmer. Det är viktigt att du själv tar initiativ och tar itu med sina egna olater. Det kan handla om allt från att förbättra dina divalater till kontrollbehov, till att skapa en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv, som att hantera dåliga vanor. Att göra positiva förändringar kommer att förbättra din relation med andra och hjälpa till att förhindra upprepade skuldkänslor.
Acceptera och gå vidare, Om du har gjort allt du kan för att förändra och förhindra att samma situation uppstår igen, bara släpp och gå vidare. Ju tidigare du lägger skulden bakom dig, desto tidigare kan du fokusera på mer produktiva aktiviteter. Mindfulness kan vara ett användbart tillvägagångssätt när du accepterat dina skuldkänslor och börjar processen med självförlåtelse. Du kan också använda dina erfarenheter för att utveckla emotionell intelligens. Detta kan hjälpa dig att förstå och reglera dina egna känslor, så att du kan hantera dina skuldkänslor på lämpligt sätt.
Hur hanterar jag ohälsosam skuld? Ohälsosam skuld har ingen av de fördelar som hälsosam skuld kan ge, och det kan vara svårt att övervinna, men med rätt strategier är det emellertid möjligt att hantera sina känslor och uppnå ett mer balanserat perspektiv.
Var realistisk med vad du kan kontrollera, Börja med att göra en lista över vad du kan kontrollera i en situation, samt en lista med de saker du inte kan kontrollera. Tänk på att du bara är ansvarig för dina handlingar, inte för vad andra tycker eller gör. Om din andra lista är längre är din skuldlista, så är känslan troligen ogrundad och oproduktiv. Bortse från de saker du inte kan kontrollera och fokusera på de delar av situationen som du kan göra något med. I de fallen, skapa en plan för att hantera dessa.
Jag berörde överlevnadsskuld tidigare – och det är troligt att många kommer att drabbas av detta, med många individer som förlorar både nära och kära samt sina jobb på grund av COVID-19. Det är bra att bekräfta tacksamheten med att ”överleva” och känna empati för andra, men du behöver också erkänna att det är en börda att känna skuld. Att bara försöka förtränga känslan och gå vidare kommer inte att hjälpa dig framåt, det är bättre att utnyttja kraften i känslorna bakom skuldkänslorna att göra något positivt som svar. Detta kommer att ge dig en känsla av kontroll i en tid av att annars känna sig maktlös.
Ett sätt att hjälpa andra människor är genom att inte undvika dem för att det är pinsamt utan spendera tid på att lyssna och erkänna deras situation. Du kan göra en skillnad bara genom att fråga vad de behöver just nu. Oavsett om du hjälper någon annan eller inte, kan du också välja att ta en dag i taget och göra det bästa i situationen. Att hitta meningen i kölvattnet av en tråkig situation förvandlar överlevnadsskuld till tacksamhet och handlingskraft.
Använd affirmationer. Du kan häva ständiga eller återkommande skuldkänslor genom att tysta ditt negativa självprat och söka efter andras åsikter för ett objektivt perspektiv. Använd gärna affirmationer för att förstärka att du inte bär på någon skuld. När du har fastställt de delar av situationen som du både kan och inte kan kontrollera, adresserar du dem med en enkel affirmation. Till exempel ”Jag accepterar situationen precis som den är” eller ”Jag gjorde vad jag kunde med den vetskapen jag hade”.
Utmana perfektionisten i dig, Du kanske känner skuld på grund av att du har orealistiskt höga krav på dig själv? Detta kan resultera i förebråelse om vad du har gjort eller inte gjort, även om det inte är ditt ansvar. Samtidigt kanske du förbiser helt vad du har gjort bra. Ta dig tid att reflektera och utmana ditt perfektionistiska beteende och fokusera på mer realistiska ambitionsnivåer.
Kom ihåg – ingen är perfekt!
Var självsäker, Det är möjligt att du känner skuld i vissa situationer då någon annan inte är medveten om att de utövar orealistiskt hårt tryck mot dig eller så kan en person med avsikt manipulera dig så att du känner skuld för att få kontroll över dig och ditt beteende. En del människor är särskilt bra på att upptäcka när en person känner skuld och väljer att utnyttja läget. Tänk på chefen som ständigt ber teammedlemmar att arbeta långa timmar ”för teamets bästa” – och subtilt föreslår att den som söker en bra balans mellan arbete och privatliv är ”ingen lagspelare”. Detta kan utlösa skuldkänslor, utan någon god anledning bakom det. Stå upp för dig själv i dessa situationer, och om du är säker på att du inte har fel, få ut ditt budskap med självförtroende och självsäkerhet.
Till sist, Jag är medveten om att dessa tips inte fungerar för alla typer av skuldkänslor, men det kan vara vägledande när du vill utforska om din skuld är sund eller inte. Om du lider av utbrändhet eller depression så ska du definitivt vända dig till professionell vård.
