Jag lyssnar för tillfället på bokserien om de sju systrarna av Lucinda Riley och i veckan blev jag inspirerad av en enda mening ”naturen tar omedelbart över om den får sköta sig själv”. Den slog omedelbart an en ton i mig och jag fick sådan lust att måla, och ut kom följande bild.
Ibland vet jag inte vad som ger inspiration till att skapa, men jag försöker hålla mig öppen och låta det flöda när helst det slår till. Oftast låter jag fantasin och färgerna få utgöra mina val när jag målar, ibland låter jag invänta impulsen från handen. Oavsett så går det oftast väldigt snabbt att skissa fram en teckning som denna.
För flera år sedan fick jag tipset att hålla flödet igång genom att måla eller skriva regelbundet för att få det att naturligt strömma ur händerna. Det gör att jag känner mig otroligt levande och ibland euforisk.
När teckningen var klar tyckte jag först att den inte representerade orden som inspirerat mig, men vid en närmare titt så tyckte jag mig se en levande skapelse i förgrunden. På något sätt kände jag att något som först verkade dolt kom fram ur skuggorna, kanske det förvildade inom mig som omedelbart ville komma till uttryck?
Nu funderar jag på om du ger dig hän när impulsen att skapa slår an en ton hos dig? Tar du dig tid att ge uttryck för din natur?
I maj kör jag igång min första målarkurs i Vedic Art, där du får släppa taget om dina prestationskrav, bli av med stress och frigöra dig från ramar och regler med färg och form som redskap? Känner du dig träffad eller vet någon annan som vill skapa kreativt?
Varmt välkommen med din anmälan.
Ta hand om dig,
Anna
