En hyllning till det feminina

Jag har nyligen återvänt från en retreat i Vishetens väg med temat : Den medvetna vägen, den hölls på fantastiska Kärlingesunds gård, en magisk och inspirerande plats. Har ni inte besökt kursgården eller platsen så är det en stark rekommendation. När en retreat får en att formligen tappa andan och man känner att man transformerats i grunden, då vet man att man har varit där med hela sin själ.

Den där känslan av att vara ett med naturen och Moder jord, samspelet mellan den minsta cellen i sitt innersta till att uppleva sig som en fjäder i universum. Litenheten men samtidigt storheten att vara som ett med skapelsen, det berör och sätter igång något på djupet som är svårt att återge. Att vara närvarande, ha mod att möta det som dyker upp samt helhjärtat lita på processen har visat sig i mitt fall vara kraftfullt.

Längtar du efter att bli mer autentisk och närvarande?
Är du beredd att se sanningen i vitögat?
Har du modet att lämna det kända och gå in i ovissheten?
Vågar du återerövra rätten till din identitet och alla dina känslor samt ta ansvaret för ditt liv?
Vågar du stå i ditt nya Jag?
Är du villig att möta världen från en ny plats i dig själv?

Alla dessa frågor ovan ingår i individuationsprocessen och hjälper dig att få en närmare kontakt med din själ. Om du längtar efter en fördjupning i dig själv, rekommenderar jag psykosyntesterapi eller en retreat, eller en kombination av båda.

Idag vill jag hylla det feminina inom varje man och kvinna, samt skänka en evighets tacksamhet till Moder jord som har gett oss liv under så många årtusenden.

Under veckan fick jag i mitt flöde på Facebook följande citat av Sir William Golding, som en påminnelse av vilken förmåga den feminina kraften besitter.

Regarding women:
”I think women are foolish to pretend they are equal to men, they are far superior and always have been. Whatever you give a woman, she will make it greater. If you give her sperm, she’ll give you a baby. If you give her a house, she’ll give you a home. If you give her groceries, she’ll give you a meal. If you give her a smile, she’ll give you her heart. She multiplies and enlarges what is given to her. So, if you give her any crap, be ready to recieve a ton of shit.”

Ta hand om dig,

Anna


Vedic Art på Öland

Vedic Art på Svibo

Nyss hemkommen från en härlig vecka på Öland för kravlöst skapande i en naturskön miljö, bland svalor, vidder och hav. Det är där det händer, det som inte sker på så många andra platser i livet. För en stund pausas allt det vanliga och jag kliver in i en bubbla av färg, form och lust. Att få dra ett par sporadiska streck med penseln mot målarduken med färgen jag dras till och bara låta processen flöda ur mig, det är kravlöshet och ren glädje för mig.

Magin i att få släppa lös kreativiteten och sedan skåda vad som träder fram på duken, att med förundran ta in det som ögonen skådar och se om det uppstår någon abstrakt form som du dras till och vill förstärka för att få fart på processen igen, det är ljuvligt!

”Det ligger i betraktarens ögon att se former och mellanrum”, säger Johannes Källman och det är något i just detta som jag älskar. Det finns inget rätt eller fel, bara åsikter, tankar och känslor mellan betraktaren och skapelsen. Det är personlig utveckling på hög nivå på samma gång som man skapar av full lust.

Frågan är om jag kan hålla en obunden frihet i utforskandet av mina alster utan att gå in i åsiktsmaskineriet? Tankar som dyker upp blir en påminnelse om var jag har mina utmaningar och begränsningar. Så intressant!

Pröva följande tankar:

Ingenting är som det ska, allt är perfekt eller tvärtom Allt är som det ska, ingenting är perfekt.

Jag tänkte dela med mig av ett alster som jag skapade på Öland och jag bjuder in dig till att se vad som händer i dig när du studerar tavlan en stund. Vad är det första som dyker upp bland dina tankar och känslor? Vad blir din första impuls?

Skapelse från Öland

Det ligger också i betraktarens ögon om man får en positiv eller negativ upplevelse, det är något i relationen mellan betraktaren och tavlan som uppstår, och har inget med skaparen att göra, fortsätter Johannes.

Med det avslappnade förhållningssättet kring skapandet, så upplever jag att Vedic Art är unikt i sitt slag och blir mer tillåtande och lustfyllt, både som ingång i livet och i målandet.

Vill du till Öland för att prova på att måla kravlöst? Utforska Vedic Arts hemsida.

Nu har jag gått både grundkursen och fortsättningskursen och mitt nästa steg är att bygga på med lärarutbildningen för att så småningom kunna erbjuda kurshelger i Vedic Art här i Uddevalla på västkusten. Jag hoppas du finner detta både intressant och inspirerande, kanske vi möts längre fram i den skapande yran bland färger och livslust?

Tack för att du tar dig tid att läsa min blogg, ha en riktigt skön och härlig sommar!

Må väl,

Anna

Till hemsidan

Nu knoppas det

Det knoppas i Magnolian

Det är inte bara längre och ljusare dagar som blir ett tecken på att våren är i anstormning, vi har även tydliga tecken på att fåglarna har parningstid. Den senaste veckan har vi haft en invasion av fiskmåsar och jag inser att kärleken spirar för fullt. Det jag totalt har missat är att vår Magnolia redan har stora knoppar och att det gäller att hänga med om man ska hinna ta in allt som händer i naturen, för nu går det fort.

I veckan lyssnade jag till en Pod med Diamantis Koukouvinos som är utbildad inom kinesisk medicin, naprapati, funktionell medicin och livsstilsförändringar. Han pratade om att allting sker av en passiv cykel, den är lätt att ta till sig när man tänker på naturens cykliska process, men kanske inte lika lätt att förstå om oss människor?

Diamatis förklarar kopplingen mellan knopp & kropp och hur ohälsa uppstår i våra kroppar. Dels pratar han om vitsen med att vara sitt autentiska Jag och tala sin sanning, men också hur kroniska sjukdomar uppstår, bland mycket annat. Lyssna gärna för att kanske få ett nytt perspektiv på hur ohälsa uppstår i vårt samhälle.

Till Podcast Holy Crap
65. Så hjälper du kroppen att läka sig själv med Diamantis Koukouvinos

En del av att följa knoppens process av att sakta öppna sig och utvecklas till en vacker blomma under tidig vår och sommar tycker jag är en fin påminnelse om den inre förvandlingen som sker när vi blir mer medvetna om oss själva. Visste du att blommor har varit symboler för själen i både öst och väst?

I Kina har man den ”gyllene blomman”, i Indien och Tibet lotusen (som till utseende påminner om näckrosen) som har rötterna i jorden, stjälken i vattnet och kronbladen i luften, där de öppnar sig för solens strålar.

Det finns mycket att glädjas åt just nu, inte minst viktigt att vistas i naturen anser jag.

Ta hand om dig,

Anna

Till hemsidan

Själens längtan

Foto: Gina Kyurt/Unsplash

Idag tänkte jag fördjupa mig i själens landskap och ur ett själsligt perspektiv öppna upp seendet för människans komplexitet.

Tänk dig en labyrint. I den står du. Ovanför dig finns en likadan labyrint som du inte kan se. I den står ditt autentiska jag, som du längtar efter. För att ni ska kunna mötas måste det till några händelser. Dels krävs det att ni talar samma språk, dels att den undre labyrinten öppnar upp för en dialog inom sig. Det kan dröja innan ni möts, om inte båda är öppna för kommunikation, och ekot från ditt sanna jag ger en genklang inom dig.

Tänk dig också att själen utgör passagen mellan dessa två labyrinter för att kommunikation ska kunna uppstå. Själen säger att du måste kunna skilja mellan sin naturs två olika aspekter för att hitta nyckeln som får passagen att öppna sig. Det vill säga, du behöver kunna skilja mellan det verkliga respektive det anpassade jaget.

Fortsatt säger själen att den övre labyrinten motsvarar din sanna natur, medan den nedre labyrinten motsvarar din anpassade natur. För att öppna upp medvetandet på den anpassade naturen så att kommunikationen mellan de två labyrinterna kan få en gemensam mötesplats, så krävs det att den undre labyrinten når kunskap om sin natur. Det kunskapsfält som behöver utforskas är personlighetens tre världar; Tankens värld, Känslornas värld samt Begärens värld.

När vår personlighet framhärdar och kämpar, för att övervinna sina emotionella problem och bringar sina begär och tankar under kontroll, så släpps själen fri och passagen öppnar sig. Då uppstår en naturlig kommunikation mellan den övre och den undre labyrinten.

Själens längtan är att få bryta sig fri, fri från sina mentala bojor som begränsar kommunikationen mellan de två labyrinterna.

Inom psykosyntesen strävar vi efter att bringa klarhet i personlighetens polariteter för att nå fram till en personlig syntes som öppnar upp för ett mer besjälat liv. Just nu har jag plats för fler klienter, som vill öppna upp för sitt inre seende och hitta sin syntes.

Till sist några frågor på vägen …

Vad är det som sker i den mentala kroppen då den emotionella kroppen står i händelsernas centrum? Vad är sinnet upptagen med under en lång period av emotionell upprördhet? Vad gör själen när personligheten uteslutande sysselsätter sig med sina egna angelägenheter?

Låt oss besjäla vardagen,

Anna

Till hemsidan

Lyssna till svaren

Anna Bäck – När du vill utforska kraften inom dig och växa personligt.

Det här är ett inlägg som med fördel ska läsas långsamt och när man är på en reflekterande plats i sig själv.

Är du en sökare?

Hur hade det varit att utforska källan där sökaren bor?

Skulle du genuint vilja omfamna frågorna som sökaren ställer, och öppna upp för en dialog mellan dig själv och den som söker? Vilka frågor hör du? Hur ser tankeprocessen ut och hur förhåller du dig till de frågor som dyker upp? Har du tänkt på att vi kan välja hur vi svarar an till frågorna som dyker upp? Hur villig är du att agera i enlighet med det som känns rätt för dig?

Funderar du någon gång på, att dialogen som försiggår på insidan, är en reaktion på det som du upplever? Hur villig är du att acceptera det som är? Sökaren kanske ställer frågor för att väcka din nyfikenhet?

Vilka frågor kan du ställa dig för att skapa harmoni på insidan? Hur kan du bjuda in dina tankar att ställa frågor som omfamnar hela dig själv, som leder till själv-acceptans? Hur kan du förändra ditt sätt att tänka och se på dig själv som leder till att du växer och stärker dig själv som människa och individ?

Lyssna till svaren och var närvarande.

Vad är det du hör, ser och upplever? Försök var nyfiken på det som vill visa sig. Vad är det du kan öppna upp för, för att förstå mer av den som söker inom dig? Hur kan den som söker inom dig, få dig att inspireras av din längtan, vision eller dröm?

När du känner att du börjar får fatt på tråden och agerar i enlighet med det som känns sant för dig, visualisera då, hur du håller den i din hand. Se om du kan agera i enlighet med din livstråd.

Vem är sökaren inom dig?

Och som Aristotele sa, Excellence is never an accident. It is always the result of high intention, sincere effort, and intelligent execution; it represents the wise choice of many alternatives – choice, not chance, determines your destiny.

Må väl och ta hand om dig!

/Anna

Sagan om benkvinnan

Vargar, Foto Thomas Bonometti/Unsplash

Hur sann vågar jag vara mot mig själv?

Jag har så många intryck efter mötet med vishetens källa, framförallt det vilda inom oss som är så oberäkneligt och föränderligt samt alla nya symboler som jag fiskat upp och alla djupa insikter som jag har fått efter helgens retreat ”Vishetens väg”, det gör att jag verkligen känner livsandarna ända in i ben och märg. Jag har under föregående helg tillsammans med andra fantastiska kvinnor jobbat med en saga som hjälpt mig att förstå mer av min vilda sida.

Och just ben och benknotor är något som vildkvinnan samlar på, och när hon samlat tillräckligt många ben, så lägger hon dem i sitt knä och sjunger över dem och blåser på så vis in nytt liv i dem igen.

Många kvinnor som jag arbetar med säger något i stil med ”Ja, jag mår väl inte dåligt direkt, men jag mår inte bra heller.” Det är ett tillstånd som går att bota, vi behöver bara förstå vilken näring som fattas, och det är myterna som hjälper oss att minnas, de bär på receptet att hela oss själv.

Jag finner det så intressant att jobba vidare med myter och sagor, dessa små klenoder som kan tyckas harmlösa, men har så mycket klokskap i sig. För att göra det lite mer tillgängligt tänkte jag fördjupa det hela genom att beskriva det såhär:

Mytens funktion är en process för hur den kan hjälpa oss att leva och veta vad nästa steg i livet är. Låter inte det fantastiskt?

Därför tänkte jag dela med mig av en saga som jag upplever hjälper till att följa sin sanning och längtan till livet. Fundera på vad det väcker i dig? Finns det något som fångar ditt intresse? Hur relaterar du till det visa och vilda inom dig?

Sagan om La Loba ur Kvinnor som slår följe med vargarna av Clarissa Pinkola Estés

Det finns en gammal kvinna som bor på ett undangömt ställe som alla känner till men få har sett. Liksom i östeuropeiska sagor tycks hon vänta på att vilsegångna eller kringvandrande och sökande människor skall komma till hennes gömställe.

Hon är vaksam, ofta luden, alltid tjock, och hon är noga med att hålla sig undan från folk. Hon kan både gala och kackla och låter i största allmänhet mer som ett djur än som människa.

Det finns visst de som tror att hon håller till på de eroderade granitsluttningarna i tarahumaraindianernas område. Eller att hon ligger begravd utanför Phoenix nära en källa. Någon får kanske se henne köra söderut till Monte Alban’ i en utbränd bil med sönderskjuten bakruta. Eller stående vid landsvägen utanför El Paso eller liftande med långtradare till Morelia i Mexiko eller vandrande till marknaden utanför Oaxaca med en knippe underligt formade kvistar på ryggen. Hon använder många namn: La Huesera, Ben kvinnan. La Trapera, Samlerskan, och La Loba, Vargkvinnan.

La Loba sysslar med en sak: att samla ben. I synnerhet lär hon samla och bevara sådant som löper risk att gå förlorat för världen. Hennes grotta är full av ben från allehanda ökendjur: hjort, skallerorm, kråka. Men det sägs att hon har specialiserat sig på vargar.

Hon kryper och kravlar och letar sig fram i montanas, berg, och arroyos, uttorkade flodbäddar, på jakt efter vargben, och när hon har fått ihop ett helt skelett, när det sista benet ligger på plats och den vita djurskulpturen ligger på marken framför henne, sätter hon sig vid elden och funderar på vilken sång hon ska sjunga.

Och när hon vet det ställer hon sig vid la criatura, höjer armarna och börjar sjunga. Och då bäddas vargens revben och framben och bakben in i hull och djuret får päls. La Loba fortsätter att sjunga och djuret fortsätter att växa fram; svansen vrider sig i en krok uppåt, lurvig och stark.

Och La Loba fortsätter att sjunga och vargdjuret börjar andas. Hela tiden sjunger La Loba så högt att marken skälver i öknen, och medan hon sjunger slår vargen upp ögonen, reser sig och rusar i väg längs dalgången. Medan vargen springer förvandlas den, antingen det nu beror på att en stråle från solen eller månen träffar den rakt i sidan, och plötsligt är vargen en skrattande kvinna som springer fritt mot horisonten.

Och därför sägs det att om du vandrar i öknen strax före solnedgången och kanske har kommit vilse och i vart fall är väldigt trött så kan du skatta dig lycklig, för då kanske La Loba fattar tycke för dig och visar dig någonting – något som hör själen till.

Åter igen, ta en stund och fundera på vad det väcker i dig?
Finns det något som fångar ditt intresse?
Hur relaterar du till det visa och vilda inom dig?

Metaforerna i den är sagan symboliserar hela den process som gör en kvinna fullt medveten om det instinktiva, vilda, inom henne. Inom oss finns den gamla kvinnan som samlar ben. Inom oss finns benen till det vilda självets själ. Inom oss finns kapaciteten att återbildas som den varelse vi en gång var. Inom oss finns benen med vilka vi kan förändra oss själva och vår verklighet. Inom oss finns andedräkten och våra sanningar och vår längtan – tillsammans är de sången, skapelsehymnen vi har strängat efter att få sjunga.

Så tillbaka till alla fantastiska kvinnor som ”mår väl inte dåligt direkt, men jag mår inte bra heller.” Det finns sätt att hitta tillbaka till att må så mycket bättre, ”än inte dåligt direkt”.

Som alltid så finns jag här när du vill utforska mer av dig själv.

Må väl och ta hand om dig!

/Anna

Att omfamna sig själv

Foto: Fa Barboza/Unsplsh

Har du förmågan att omfamna hela dig själv, så som du kanske gör med dina nära och kära? Finner du att du med kärleksfulla ögon kan betrakta dig själv när du misslyckas eller framträder den inre kritikern med dräpande kommentarer som svar? Visst finns det vissa dagar som är mer utmanande än andra?

Hur känner du just nu? Blir du provocerad eller bara positivt överraskad och snabbt svarar att du oftast omfamnar dig själv med både fel och brister?

Jag tilltalas av denna mer ödmjuka inställning, där människors svaghet kan accepteras, och anser att värdighet och frid snarare kommer sig av ett accepterande, än från något sätt att överskrida människors villkor. Jag har funderat mycket på hur man får ett mer besjälat liv och har funnit att ett första steg är just att omfamna sig själv.

Det är vanligt att författare påpekar att vi lever i en splittrad tid, där tanken avskilts från kroppen och att andligheten står i konflikt med materialism. Men, hur ska vi kunna befria oss från denna splittring? Vi kan inte bara ”tänka” oss igenom den, eftersom tänkandet i sig är en del av problemet. Vi behöver en väg bort från dualismens hållning och bjuda in själen, länken mellan det materiella livet och andlighet. Så hur kan vi besjäla vardagen?

Det handlar först och främst om att börja ta ansvar och att lyssna till sina behov samt att vårda sin själ. Det handlar inte om att bota, reparera, förändra, anpassa eller göra frisk, och heller inte om någon föreställning om perfektion eller ens förbättring. Det är inte fråga om att sikta mot en framtid där man lever en idealisk och bekymmersfri tillvaro. Snarare handlar det om att tålmodigt förbli i nuet, att hålla sig nära livet så som det framträder från dag till dag, och på samma gång uppmärksamma sin egen helighet (andlighet).

Lär känna din själ …

”Själ” är inte ett föremål, utan en egenskap eller dimension i vår upplevelse av livet och oss själva. Det handlar om djup, värde, anknytning, hjärta och personlig essens. Själens vård börjar med att observera hur den visar sig, alltså hur den uttrycker sig. Kanske genom målande, skrivande eller på annat sätt. Var uppmärksam och följ impulsen när den uppstår. För att komma närmare sin egen själ behöver man ett visst utrymme för eftertanke och uppskattning.

Genom att fundera på vad vi inte är, når vi kanske en överraskande insikt om vem man egentligen är.

Själens logik och språk …

”En av de grundläggande svårigheterna när man avser att vårda sin själ är att förstå de själsliga resonemangens natur. Intellektet arbetar med skäl, logik, analys, forskning, ekvationer och för och emot. Men själen använder sig av ett annat slags matematik och logik. Den lägger fram bilder som inte är omedelbart begripliga för förnuftet. Den antyder, kommer med hastiga intryck, övertalar mer med längtan än med rimlighet. För att finna själens kraft, måste man vara förtrogen med dess stil och vara vaksam. Själen talar på många olika sätt, och de är vanligen oerhört subtila.”
Citat från boken Besjälat liv av Thomas Moore.

Är du redo att omfamna dig själv?

Besjäla vardagen – välkommen in!

Samtalsrum

Det är mycket som händer i mitt liv just nu, både den sorgliga bortgången av min älskade och fantastiska pappa, men också det kreativa i att få skapa rum för själen. För nu står mitt samtalsrum färdigt och väntar på framtida kunder och klienter. Det glädjer mig att jag har funnit kraften att ta tag i min längtan om att kunna erbjuda tid för samtal, reflektion & terapiverksamhet.

Mig hittar du i vackra Bohuslän, vid inloppet av Byfjorden i Uddevalla. Välkommen att höra av dig för tidsbokning, besök gärna min hemsidan för mer information.

”Konstnärens ödmjukhet är hans rättframma accepterande av alla upplevelser, precis som konstnärens kärlek helt enkelt är det sinne för skönhet som för världen uppenbarar dess kropp och dess själ.” Oscar Wilde

Och till sist en sång för att hedra min far och stilla min sorg, Amazing grace.

Ta hand om dig!

/Anna

Varmt välkommen in …

Inget fattas mig nu

Foto: Pär Bäck/Huöarna

Midsommar 2020 går till historien på många sätt, vi har högsommarvärme, badvänlig temperatur i havet, segling utan tonåringar, glest mellan båtarna och ja, våra fantastiska ljusa kvällar och solnedgångar. Finns det något som är så vackert som solens upp- och nedgångar? Jag känner vördnad inför skådespelet varje gång jag får den möjligheten, finare inspiration är svårt att finna. Det rycker verkligen tag i konstnärsådran varje gång. Färgerna växlar nyanser, molnen skapar dramatiska inramningar och havet återspeglar hela scenariot. Så, så vackert!

Jag frågar Pär när vi skådar underverket vad han längtar mest efter just nu? Han blir tyst en stund, sedan säger han ”inte mycket fattas mig nu” och blir tyst igen. Mm, ljuvligt!

Nu börjar en ny tid i vårt liv, vi har så mycket tid när man plötsligt inser att barnen börjar bli vuxna och inte längre vill spendera så mycket tid med föräldrarna längre. Det känns lite läskigt att släppa taget om dom, men samtidigt så skönt att de klarar sig själva på ett helt annat sätt.

Strax väntar frukost med maken, just idag för 23 år sedan så förlovade vi oss på midsommarafton och 22 år sedan vi gifte oss. Oj, vad tiden går fort!

Vi fortsätter vårt segeläventyr några dagar till …

Lev väl och ta hand om varandra!

/Anna

Fjäderlätt

”En svepande gest, en fjäderlätt hand rör sig över det tomma arket, ett litet penseldrag gör entré och jag är igång. Med himmelsblå färg ser jag hur konturerna av mitt nya alster växer fram, det är länge sedan jag tog mig tid att försvinna in i drömmarnas land och lät handen skapa. Det finns en längtan av att bara var i denna magiska stund, denna kreativa bubbla av tillåtande.”

Så lät orden som formades i mitt inre och ville komma ut idag, jag sitter framför datorn och undrar om det är så att flödet för målande gör sig påmind? Jag borde lyssna till impulsen och bara ge mig hän, så nu gör jag det. För både skrivandet och målandet har blivit en del av min vardag nu, det är så fantastiskt.

På skrivarkursen som jag deltog i för något år sedan sa Anna Jansson till mig att ”skrivandet kommer igång så snart som du ger det utrymme”, och ja, det stämmer faktiskt! Det dyker upp fraser och meningar när jag minst anar det, precis som idag. Och jag känner att jag ville utforska var detta skulle leda så jag satte mig vid tangenterna för att följa impulsen.

Förmåga till uttryck och att lyssna inåt är två sätt att manifestera själens avtryck, och att kärleksfullt omfamna sig själv i den stund den gör sig påmind blir ett sätt att följa sitt hjärta.

”The minute I heard my first love story I started looking for you, not knowing how blind that was. Lovers don’t finally meet somewhere. They are in each other all along.”
Citat av Rumi

Så, vad väcker det i dig att jag delar med mig av en magisk plats i mig? Lyssnar du till den lilla rösten och följer impulsen? Ta en stilla minut och känn efter.

Andas in … och andas ut.

Må väl!

/Anna