Hjälten inom oss

Foto: Jim Beaudoin/Unsplash

Idag tänkte jag fördjupa mig i ämnet runt arketyper genom att utforska Carol S. Pearsons bok ”The hero within”. Temat i boken är att vi alla har sex personligheter (arketyper) i oss, som kan hjälpa oss genom livet. Hjälten i titeln är den som lyckas använda och ta hjälp av rätt arketyp vid rätt tillfälle i livet. Hjälte-begreppet används i analogin med en saga, som ger en bild av en förändrings- och växandeprocess i våra liv. Förändring kan startas i såväl livsavgörande trauman som skilsmässa, död eller annan kris, men även i små vardagsbekymmer som att tekniska prylar inte fungerar som vi önskar.

Sagan börjar när folket lever i lidande (Orphan). När lidandet blir tillräckligt stort och erkänns, så reser sig vår hjälte och ger sig ut på ett sökande (Wanderer). Han träffar till slut draken som han bekämpar (Warrior), och på köpet finner han en skatt som han kan ta med sig hem och överräcka till folket (Altruist). Som nu kan övergå till att leva lyckliga (Innocent), han blir nu vald till den nye kungen (Magician).

Om vi kan dra nytta av de olika personligheterna och låta dom samarbeta till en syntes, kan de alltså hjälpa oss att växa. Om vi däremot låter en av dom bli dominanta hela tiden, så framkallar vi istället deras dåliga sidor och fastnar.

Orphan (den föräldralöse)

Orphan vet vad lidande och hjälplöshet är och har gåvan och förmågan att härda ut. Möjligheter: Orphan kan hjälpa oss att komma från förnekelse till att erkänna och tillåta vårt eget lidande, vilket är nödvändigt för att komma vidare. Han kan frigöra oss från skuldkänslor för det vi inte är ansvariga för. Positiv hjälplöshet innebär att faktiskt be andra om hjälp. Risk: Orphan kan fastna i negativ hjälplöshet om han tyst väntar på att en Altruist ska komma och hjälpa honom utan att han ber om det, annars kommer han inte vidare utan blir ett offer. Om han fastnar i att bara beskylla sin omgivning för en situation som han själv åstadkommer eller kan förbättra, fastnar han också i offer-rollen.

Wanderer (nomaden)

Wanderer är bra på att ta sig ur situationer. Han är den som lämnar relationer, skaffar nytt jobb eller bestämmer sig för att gå tillbaka till butiken med TV’n som krånglar. Hans gåva är att han är oberoende och vågar gå sin egen väg. Möjligheter: Wanderer söker förändring och är den som hjälper oss att gå vidare från lidandet. Risk: Wanderer kan ha för bråttom, om man fastnar i Wanderer tappar man jordningen och ägnar sig hela tiden åt flykt. Flykten kan vara till exempel från Orphans lidande eller Warriors kamp. Flykten kan också vara från människor, med oönskad ensamhet som följd.

Warrior (krigaren)

Warrior tar strid! Han är stark, stolt, envis och har principer. Han kämpar för att bibehålla en relation, han jobbar för att försörja familjen, han argumenterar i affären för att få sin TV utbytt. Hans gåva är mod och han vet hur man når sina mål eller vinner över sina fiender. Möjligheter: Warrior ger inte upp, han slåss med hjärnspöken om det så behövs. Han hjälper oss att följa vår inre övertygelse, även om omgivningen bromsar. Han strävar och ser till att vi inte faller för destruktiva frestelser. Risk: Warrior kan söka framgång för framgångens egen skull. Han drabbas av högfärd. Det är också Warrior som riskerar att bränna ut sig eller till och med att jobba ihjäl sig.

Altruisten (givaren)

Altruisten ger åt andra med kärlek och gläds åt andras framgång. Han hjälper barnen med läxorna och frågar intresserat efter hur folk mår. Han är inte rädd för uppoffring. Hans gåva är medkänsla och han vet hur man offrar sig för det goda större. Möjlighet: Altruisten berikar våra liv genom att ge åt andra och hjälper oss att vara en del i ett större sammanhang. Först när vi delar vår kärlek och framgångar med andra, så kan vårt välbefinnande nå en högre nivå. Risk: Altruisten kan lätt överdriva sitt uppoffrande så att det blir destruktivt, och han gör det för att få något tillbaka: ”…efter allt jag har gjort för er …”. Han riskerar också att tappa förmågan att ta emot, vilket i sig är en av de viktigaste gåvorna.

Innocent (den godtrogne)

Innocent är den tacksamme optimisten. Han tror på vår inbyggda förmåga. Han affirmerar och litar på att han får det han behöver. Ofta tror han på Gud eller någon annan högre makt. Hans gåva är tillit och tro. Möjlighet: Innocent hjälper oss att få kontakt med vår inre vägvisare. Han visar oss också hur allting vi råkar ur för har en mening, och att vi själva är delaktiga i det som händer. Risk: Innocent han vara passiv och t.ex. fastna i destruktiva relationer som han borde ta sig ur. Han kan också tappa sin jordning och ägna sig åt verklighetsflykt, i förhoppning att det finns genvägar till lyckan.

Magician (trollkarlen)

Magician tar ansvar och gör aktiva val. Han är klarsynt och öppen, och har därför stor förmåga till att förändra världen. Han ställer saker tillrätta efter sig. Hans gåva är kraft. Möjlighet: Magician hjälper oss att åstadkomma förändring. Han ser till att vi har kontakt med vår övermedvetna vilja att göra rätt både mot oss själva och andra. Risk: Magician kan bli självgod. Han riskerar också att bli manipulativ och missbruka sin förmåga för egen vinning.

Syntesen

Det finns förstås ett antal andra arketyper inom oss, men de här sex bildar den inre ”kärnfamiljen”. Varje gång vi har en motgång, oavsett om den må vara stor eller liten, så kan vi ta hjälp av familjen för att vända motgång till framgång. För att växa behöver vi ha tillgång till alla arketyper.

Må väl!

Anna

Att växa genom mötet med sig själv

Ny logga

Är du medveten och observant på vad som sker i din inre värld, eller styrs du mest av den yttre världen? Har du funderat på vilken mångfald du bär omkring på, inom dig? Har du reflekterat över att det är skillnad på signalerna vi fångar upp i våra tankar, känslor och i kroppen?

Det var många frågor på en gång.

Om vi börjar med den schweiziske psykiatrikern Carl Jung, så föreslog han att vi människor har fyra psykologiska funktioner som idag används flitigt över hela världen? De fyra funktionerna som han pratade om var; tanke, känsla, intuition och sensation. Det mest kända testet som du kanske känner till är Mayer Briggs personlighetstest.

Länk till svenskt test samt länk till engelskt test, den engelska är mer utförligt beskriven.

Vad du kanske inte kände till är att den italienske psykiatrikern Roberto Assagioli föreslog sju psykologiska funktioner som psykosyntesen relaterar till som ”the seven ways”. Hans utgångspunkt var att alla människor har; en vilja, känslor, tankar, fantasi, logik, passion och handling. Intuition ses som en transpersonell funktion (sjätte sinne).

Det finns en bok (Inevitable grace) skriven av Piero Ferrucci, där han på djupet beskriver de olika vägarna, men jag skulle inte säga att den är lättläst. En som däremot har gått ett steg till med ”The seven ways” är Kenneth Sörensen, han beskriver mer ingående och ganska lättförklarligt, samt så finns det möjlighet att göra ett test, länk till hemsida.

Så, tillbaka till ursprungsfrågan. Är du observant på vad som sker i din inre värld? Kanske är det dags att börja reflektera och möta sig själv på ett nytt sätt?

Som du ser så föreslår Assagioli att vi har sju olika psykologiska funktioner. Det kanske inte är något som du funderar på till vardags, men spännande när du vill börja utforska och förstå hur komplex du är. Just för att vi är olika kombinationer av dessa funktioner gör att jag finner oss människor så intressanta. Det finns ingen som är den andra lik!

Nu har jag bara pratat om människan som psykiska funktioner, men vi är mer komplexa än så, men det tänker jag inte gå in på idag. Det får bli vid ett senare tillfälle.

Om du känner att du är nyfiken på att börja utforska din inre värld, så finns jag här som din guide och samtalsterapeut. Du är varmt välkommen att höra av dig eller besöka min hemsida.

”Att vara sig själv kräver ingen ansträngning, men att vara andra till lags kan dränera vem som helst.” Eget citat.

Ta hand om dig!

/Anna

Mellanrum

Bild hämtat från Adlibris

Har du någon gång kommit på dig själv med att du inga tankar har? Att det liksom inte dyker upp något i sinnet som krokar tag och får dig att gå igång? Det hände mig idag, jag satt och funderade på vad mitt nästa blogg-inlägg skulle handla om och det var liksom tyst i huvudet. Nästan lite magiskt! Jag bestämde mig därför för att ta en stilla promenad för att se om det dök upp något som kunde vara av intresse, men nej. Ingenting! Bara stillhet och en skön känsla av att ha närheten till havet och skogen runt omkring mig.

Mellan tid och rum, skulle man också kunna säga … en stilla plats inom mig själv.

Dagen börjar lida mot eftermiddag och mina tankar går till en bok som jag höll kär under många år, en liten pocketbok som följde med tidningen Amelia 2012. ”Livets sju andliga lagar” av Deepak Chopra. En praktisk vägledning i konsten att uppfylla sina drömmar. Den innehåller bara 95 sidor, men har så mycket klokskap i sig om man vill utforska sig själv bortanför sinnet.

Den första lagen handlar om oändliga möjligheter.
”Källan till all skapelse är rent medvetande … oändliga möjligheter som söker uttrycka sig från det omanifesterade till det manifesterade.
Och när vi inser att vårt samma Själv är oändliga möjligheter, slår vi följe med den kraft som manifesterar allting i universum.”

För att komma i kontakt med fältet som han pratar om och få full användning av den kreativitet som finns inneboende i rent medvetande, så kan du dagligen vara i stillhet, utöva meditation och att öva icke dömande, eller tillbringa tid i naturen är ytterligare ett sätt.

Det här med att öva på att inte vara dömande har jag provat tidigare. Chopra beskriver vad dömande gör med sinnet så bra. ”Att döma är att hela tiden värdera saker som rätt och fel, bra eller dåliga. När du hela tiden värderar, klassificerar, etiketterar och analyserar, skapar du en massa aktivitet i din inre dialog. Denna aktivitet begränsar energiflödet mellan dig och fältet med oändliga möjligheter. Bokstavligt talat klämmer du ihop mellanrummet mellan tankarna.”

Det var ju en intressant mening får jag säga, det känns ju väldigt likt det jag upplevde idag. Så spännande att just denna bok dök upp i mitt sinne just idag.

Allt gott, må väl!

/Anna

Ju mindre du gör desto mer får du gjort

… om livets paradoxer, av Tommy Hellsten.

Boklänk
Foto hämtat från Adlibris

Du har all tid du behöver”, brukar jag säga när jag möter människor som säger att det inte har tid, speciellt när det är saker som jag vet att de egentligen skulle vilja ha tid till. Ibland lägger jag till ”tid är det enda vi har”. Jag kan förstå att det kan upplevas provocerande, men min tanke är inte att provocera, utan att få personen att stanna upp och fundera på vad som egentligen är viktigt. Vi har ju alla ett val, och jag kan välja att stanna upp, och fundera på vad jag håller på med, när jag tror att jag inte hinner. Utifrån sett så är det ju sant att vi alla har lika mycket tid, och det verkar som om vissa människor aldrig känner sig stressade, vad beror det på? Jag, det tycker jag är värt att fundera på en stund.

Tommy Hellsten skriver att ”budskapet i hans bok är att människan är en varelse som finner sin verkliga identitet och sitt sanna liv när hon inser att Någon älskar henne. Detta kärlekens mirakel hittar man först när man går med på att möta sin egen svaghet och maktlöshet.” Oj, vilken intressant mening, och så modigt!

När jag läser böcker så brukar jag vika in ett litet hörn i underkanten för att kunna gå tillbaka till sidan som jag finner intressant eller som har ett viktigt budskap. I ”Ju mindre du gör desto mer får du gjort” finns 20 invik av 179 sidor. Det säger något om värdet av innehållet i boken för mig. Ta till exempel sidan 14 som handlar om paradoxer.

”Paradoxen irriterar den som tror sig veta, men är en vishetens källa för den som vet sig tro. Den är ett slag i ansiktet för den självtillräcklige och förnuftige. För den ödmjuke innebär den tvärtom en möjlighet att lära något nytt. Paradoxen drar människan med sig upp till en ny nivå av kunskap, en nivå där frågor är viktigare än svar och stilla förundran viktigare än stelnat förnuftighet. Det är en nivå där man når målet genom att gå vilse. Tomas Tranströmer har formulerat det här mycket vackert: ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse”. För att förstå paradoxerna måste man gå vilse, och man kan inte gå vilse utan att besitta mod. Man måste våga överge tryggheten inne bland de säkra positionerna och lära sig stå ut med den osäkerhet man alltid känner när man kommit vilse.”

När jag skriver brukar jag sätta igång min klassiska lista på Spotify, jag älskar att komma i stämning genom vilsam bakgrundsmusik. Klicka på länken för att uppleva stämningen av Cavatina medan du fortsätter läsa och reflektera, länk.

Är tidsbrist något som drabbar oss, eller är det något vi själva skapar? Om vi undersöker brådskan lite närmare så märker vi att den inte existerar som någon objektiv företeelse. Tiden är vad den är. Den strömmar alltid fram i sin egen jämna takt, den har sin egen gång. Den har inte förändrats, den har inte börjat gå snabbare under vår generation och den har inte minskat. Brådska skapas när vi börjar uppleva att vi har för lite tid. Om tiden fortfarande har samma konsistens och struktur, kan det i så fall vara så att vi numera försöker klämma in för mycket innehåll i samma tid? Att det helt enkelt inte ryms så mycket i tiden?

Hellsten är inne på att jäkt skapas av felaktiga val och att vi gör våra val utifrån våra värderingar. Och har vi kanske värderingar som leder till felaktiga val? Tänk om det är så att människan av idag inte lever längre, utan hon presterar sitt liv?

Om jag går tillbaka till meningen i inledningen ”budskapet i hans bok är att människan är en varelse som finner sin verkliga identitet och sitt sanna liv när hon inser att Någon älskar henne. Detta kärlekens mirakel hittar man först när man går med på att möta sin egen svaghet och maktlöshet.” Behöver vi ta till en mer kärleksfull inställning till oss själva, så vi klarar av att bara vara?

Jag tänker att en människa som lever nära sina prestationer och ser detta som sitt vägledande värde i livet kanske har tappat bort sig själv och vad man kanske faktiskt längtar efter?

Hur viktig är tiden mellan födelse och döden? Ja, det är en fråga som vi var och en får ställa oss, ingen har ett bättre svar än vi själva.

Må väl!

/Anna