Klokskap och filosofi

Alexander Bard, Foto hämtat från Sveriges Radio

Jag gillar att gå in i nya saker med öppna ögon och det här med att blogga är något nytt för mig, men längtan efter att skriva har funnits länge. Jag hade bara inte klivit in igenom den dörren tidigare, däremot har jag otaliga anteckningsböcker. När jag går tillbaka i en anteckningsbok från 2016 så skriver jag om ett sommarprogram som verkligen fick livsandarna att vakna. Jag vet inte om ni gillar Sommarvärdarna i P1, men jag älskar att höra deras historier.

Den som får mig att dra på mungipan till ett leende är nu Alexander Bard, vår egen provokatör och fritänkande människa. Jag älskar det! Det väcker så många tankar i mig och det är så befriande att utmanas i sitt eget tänk. Länk till Bard i P1.

I programmet pratar dom, ja, du läste rätt (självklart har Alexander tagit sig friheten att bjuda in en vän) om den digitala världen, något som vi alla blir påverkade av vare sig vi gillar det eller inte. Någon kanske förfäras av att ungdomarna spenderar för mycket tid framför datorerna, men i detta paradigmskifte som vi står inför så säger Bard det uppenbara ”Den digitala världen är den primära världen. Allt det som är viktigt, allt det som ger identitet, allt som ger social tillhörighet, allt som ger bekräftelse och uppmärksamhet sker i det digitala, du tar med det digitala över allt. Se på en 20-åring, när de lämnar ett rum var för sig så fortsätter de att hålla kontakt via Snapchat, dom slutar aldrig att samtala med varandra.”

Det är ju så intressant, ta in det budskapet, visst är det fascinerande? Vi är inne i en enorm transformation och ungdomarna ser det som en självklarhet, vi med några år på nacken ligger lite efter, se bara på mig själv, jag startar en blogg 2020. Hur länge har inte det funnits? Jo, sedan 1994, första svenska bloggen kom 1997. Ganska lång startsträcka, kan man säga!

Paradigmskifte

Senast vi hade ett stort paradigmskifte var när vi gick från att vara Lantbrukare till den Industriella världen. Det är en stor transformation som vi är inne i, vi skiftar nu från Industrialisering till den Digitala världen. Visst var det många som ojade sig då, men ”det går inte att backa sig ur en uppförsbacke” som Sally skulle sagt. Det är tidens tand, saker och ting förändrar sig hela tiden och i det här fallet ett paradigmskifte.

En klok lärare som jag hade under Psykosyntestiden sa ”Tiden rör sig hela tiden vare sig du tycker om det eller inte, vi blir lite äldre för varje dag. Du kan inte stoppa tiden, men du kan förhålla dig till det som sker”.

Människan i förändring

En annan klok man vars citat jag bär med mig är Leonardo da Vinci:
”Allt kommer av allt, allt skapas av allt, allt återgår till allt”.

Det är en mening som man får smälta ett tag innan man omfamnar den. För mig säger den något om oss människor, att vi ingår i en större helhet och att livet är evolutionärt. Människan är skapt för förändring och allt hänger ihop i ett stort kretslopp.

Så jag går in i den nya tiden och gör det bästa för mig och min omgivning, det är så jag får till en mer integrerad transformation i mig själv. Jag omfamnar det nya! Lite skrämmande men oj, så spännande.

Må väl!

/Anna

Att våga är att vinna – bilden av mig själv

Lejon – Ett öppet hjärta är ett modigt hjärta
Foto: Amanda Swanepoel/Unsplash

Mod – detta lilla ord men ack, så utmanande! Vågar du trotsa rädslan och lämna komfortzonen? Har du vad som krävs för att våga vinna? Vad som håller oss tillbaka kan vara värt att utforska, håller du med?

Att övervinna sin egen rädsla, oavsett vad rädslan består av, det är väl att vara modig?

För en person, kan det vara modigt att tala inför folk, någon annan tycker att det är mod att hoppa fallskärm, en tredje kanske finner mod i att vara tyst en hel dag. Oavsett var du behöver gå för att trotsa din egen rädsla, så är det ett sätt att utmana sina gränser och bygga upp sina ”mod-muskler”.

Att våga är att lämna komfortzonen, och göra något helt nytt för mig!

Vi bär alla olika bilder av oss själva, bilder som har med vår livsuppfattning att göra. Bilder som lagts på oss av våra föräldrar och mor- och farföräldrar, ofta sedan generationer långt tillbaka. Sådana bilder bär vi alla omedvetet på.

Är mod att utmana sig där andra finner att du saknar mod, eller är mod att gå till de ställen där du själv vet att du saknar mod? Ja, ta ett varv i dig själv. Kanske ligger det något i båda? Rädslan håller oss tillbaka och sätter upp hinder på vår väg, den gäckar oss och stör vår vardag. Om rädslan blir tillräckligt stor kanske vi väljer att se åt ett annat håll och bygga upp strategier för att slippa uppleva obehaget av att ta ett beslut om att kliva ur komfortzonen.

Kanske upplever du att livet är en kamp? Kanske sätter du omedvetet upp hinder för dig själv för att du finner kraft i att ha ett motstånd och motståndet ger dig energi att driva dig själv framåt?

Kan positiva tankar göra att vi klarar mer?

Jag vill dela med mig av en historia om hur olika man kan tänka när man ska ta sig upp för en backe när man är ute och springer. Jag och min man har två helt olika sätt att tänka på när vi närmar oss en backe. Pär tänker ”Nu blir det jobbigt, nu får jag ta i så jag kommer upp”, medan jag tänker ”Lätt som en fjäril, lätt som en fjäril”. Jag är övertygad om att ”lätta” tankar hjälper oss känna oss lättare i kroppen vid fysisk ansträngning. Jag säger inte att det ena är bättre eller sämre än det andra, bara två helt olika sätt att motivera sig på. Jag tänker att det är bra att vara medveten om vad man drivs av och att det är lätt att kroka i varandra när man har så olika tankesätt. I början när vi löptränade så uttalade Pär dessa orden högt inför varje backe och jag blev skogstokig av att höra honom projicera hur jobbigt det kommer att bli. Jag kände bara hur tung jag blev och orkade mindre. Till slut fick jag be honom att hålla tyst och sluta säga hur jobbigt det skulle bli, alternativt prova en annan strategi. Idag så tänker Pär mindre på hur jobbigt det ska bli, säger han. Istället går han in i kroppen och fokuserar på löpsteg och andning för att ta sig upp för backen. Han upplever att det faktiskt hjälper honom på ett positivt sätt. Oavsett så beklagar han sig inte för hur jobbigt det ska bli.

Hur hänger detta ihop med mod, kanske du frågar dig? Jo, jag tänker att mod kan också vara att ge uttryck för vad som stjäl energi av oss och att man behöver vara uppmärksam på när andra i vår omgivning uttrycker sig omedvetet och tynger ner stämningen. Har du modet att stå upp för dig själv när andra tynger ner dig?

Jag tänker att livet kan bli tröttsamt av en ”livet är en kamp”- inställning. Tänk om det är så att livet inte är en strid utan att det istället är ”när det är lätt, så är det rätt”? Det är i alla fall något som jag brukar ha med mig när jag går genom livet, saker och situationer som är krångliga eller tar lång tid kanske kräver mer eftertanke eller helt enkelt ska lämnas där hän?

Pröva att ta med dig den meningen i vardagen och se om det gör någon skillnad för dig. När det är lätt, så är det rätt.

Vad jag har lärt mig över alla år är att tankens kraft är starkare än du tror och jag kan välja vilka tankar jag tänker.

Vad kan vi lära oss av att ”våga är att vinna”?

Modet att gå sin egen väg …

Modet att säga nej …

Modet att säga ja …

Modet att bejaka sin längtan …

Modet att bara vara sig själv …

Modet att göra sin röst hörd …

Modet att tänka positiva tankar om sig själv …

Modet att … ja, fyll i själv …

Vad vinner vi på att våga gå vår vilja till mötes och vad förlorar vi? Vad är vi beredda att offra/ge avkall på och vad är vi beredda att kämpa för? Det är frågor som lätt försvinner i bruset av vardagens alla måsten.

Ta hand om dig!

/Anna

Vågar du förändra din bild av dig själv?
Foto: Sammie Vasquez/Unsplash

Abraham H. Maslow – en intressant man och psykolog

Abraham H. Maslow

Under väldigt lång tid så trodde jag att Maslows hierarkiska behovstrappa bestod av fem steg, tills jag en dag kom över en annan text och bild som nu hette ”Maslows hierarkiska motivations- och behovstrappa”. Den liknar den accepterade versionen av det vi en gång lärt oss, men jag tyckte att den var så pass intressant att jag valde att behålla den i minnet för framtida studier. Jag upplever att den nyfunna modellen säger så mycket mer, speciellt när jag har haft förmånen att arbeta med mig själv på djupet under så många år.

Jag ser att det finns kritik riktat mot Maslows behovstrappa, att den har svagt empiriskt stöd. Ändå används Maslows hierarkiska modell inom psykologin som ett sätt att beskriva våra behov. Det känns ju som om den ändå har ett ganska brett stöd och acceptans, även om inte ”hela” trappan används på den breda fronten.

Jag har tagit mig friheten att tolka Maslows hela behovsmodell och gjort en liten tvist som jag finner mer relevant. Så istället för att behovstrappan har fem steg så har jag återskapat hela hierarkiska motivations- och behovstrappan från en bild jag hittade på engelska. Helt utan empirisk bevisning, men med ambitionen att fortsätta utforska modellen. Kanske finner även du att den är intressant och kan komma till användning?

Så om jag börjar nerifrån, med det som vi känner igen, och går uppåt för en liten förklaring:

1. Grundläggande behov: Luft, mat, vatten, tak över huvudet, sömn, värme och sex etc.
2. Trygghetsbehov: Skyddsnät, säkerhet, lag och ordning, gränser, stabilitet, etc.
3. Kärlek & Gemenskapsbehov: Familj, ömhet/tillgivenhet, kärlek- och vänskapsrelationer, arbetsgrupper, etc.
4. Uppskattningsbehov: Prestationer, status, ansvar, uppskattning, rykte, makt, etc.
5. Kognitiva behov: Kunskap, mening, självmedvetenhet, kommunikation, etc.
6. Estetiska behov: Skönhet, inspiration, balans, form, kreativitet, etc
7. Självförverkligande behov: Personlig utveckling, självförverkligande, etc.
8. Transcendens: Hjälper andra att hitta sitt självförverkligande.

För dig som vill utforska mina tankar och ta det ett steg till, fundera på om det finns någon sanningshalt i följande påstående till ovanstående behov för dig:

1. När de grundläggande behoven är ur balans, lider du kanske av låg självkänsla, känner dig isolerad från din kropp och sexualitet, eller är fast i depression och beroendemässigt beteende, som till exempel i rökning. Vid balans känner du dig självsäker och frisk, och lycklig med din kropp och din sexualitet.

2. När trygghetsbehoven är ur balans, lider du av skuldkänslor, självömkan, manipulativt beteende och avundsjuka. Vid balans tenderar du att vara vänlig, öppen och tillitsfull.

3. När kärlek- och gemenskapsbehoven är ur balans, lider du av rädsla, skuld och brist på självförtroende. Vid balans tenderar du att vara skarpsinnig, disciplinerad och bestämd. Man möter livets utmaningar med mod och integritet.

4. När uppskattningsbehoven är ur balans kan du lida av dåligt självförtroende och kan vara oförmögen att släppa taget om dina rädslor. Vid balans känner du sig laddad och har styrkan att uppfylla sina drömmar och förhoppningar, samt förmåga att ge och ta emot villkorslös kärlek.

5. När de kognitiva behoven är ur balans känner du att du måste försvara dina idéer och känner sig hotad när andra har avvikande åsikter. Man kan vara ovilliga att ge röst åt sina idéer eller föredrar att ställa upp bakom redan färdiga ideologier. Vid balans vill du kommunicera din sanning, lägga fram dina egna idéer, medan man lyssnar till andras perspektiv på ett öppet och positivt sätt.

6. När de estetiska behoven är ur balans, är man mindre bra på att bedöma människor och situationer, och finner sig själv i en röra av dåliga val. Man har förlorat sitt sinne för syfte och blir så självupptagen att ens relationer blir dysfunktionella. Vid balans är man öppen och accepterar inga ursäkter, det spelar ingen roll hur svårt ett val än må vara, om man vet att det är rätt så gör man valet ändå.

7. När de självförverkligande behoven är ur balans, finns det en vägran att engagera sig i eller ens tro på andlighet. Vid balans upplever du total frid och fulländning.

Den lilla tvisten som jag nämnde tidigare ska symbolisera skillnaden mellan det personliga och fysiska (1-4), samt det andliga och universella (5-8).

Vad ska jag med detta till, kanske du frågar dig? För mig blir det en vägledning när jag upplever att det skaver i livet eller finns obalans och kan på så vis koppla det till de olika behoven för att sedan se vad jag behöver jobba med för att återskapa balans igen.

Må väl!

/Anna

Nycklar till vårt inre …

Foto: Jason D/Unsplash

Har du någon gång reflekterat över varför vi dras till vissa sagor och myter och att det kanske säger något om oss själva? I årtusenden har vi människor överfört viktig information mellan generationer genom berättarkonsten. Många historier har fått ny förklädnad i de filmer som vi ser idag, medan andra berättelser har förändrats mindre över tid. Blir du nyfiken och lyfter på ögonbrynen nu, då har du kanske något att lära om dig själv. Vilka filmer och serier dras du till, har du funderat på det?

De flesta metaforer både i sagor och myter, handlar om psykologiska processer inom oss. Kanske har du inte funderat i dessa banor tidigare, men håll det i minnet för en stund och fortsätt läsa. ”När man studerar sagor och myter märker man snart att det är svårt att finna beskrivningar av vad som händer inom gestalterna, om de är arga, glada eller förvånade. Detta får i stället berättelsens handling visa. Ett sätt är att lyfta fram motstridiga inre konflikter i konkreta yttre gestalter, för att tydliggöra dem”. Detta går att läsa i Åke Högbergs bok ”Att utvecklas med symboler”.

Det är just i dessa motstridiga konflikter som man kan få syn på sig själv, om igenkänningsfaktorn är hög, eller om det slår an en ton i dig själv eller om du slår bort det helt, då kan du lita på att det finns saker att utforska. ”Symbolvärlden fungerar som ett slags inre karta eller bild, unik för varje enskild person, en karta som visar hur man ser på sig själv och omvärlden. Varje upplevelse tolkas och förstås utifrån denna karta. Den är alltså fullständigt avgörande för hur man uppfattar världen. Två människor kan ha liknande upplevelser men ändå uppfatta det som händer helt olika.

En mening som tidigt satte sig i mitt huvud under en föreläsning med Michael Södermalm 2006 är ”Min verklighet är inte verkligheten”. Den meningen kan ju tyckas konstigt formulerad, men så sant när man låter den sjunka in. Ett exempel som han återgav då var från en bikupa som hölls under en föreläsning. En man från Afrika och en kvinna från Sverige sitter bredvid varandra i salen, frågan de ska prata om är: Vilken är den bästa årstiden? Paret, okända för varandra, vänder sig om och kvinnan börjar. Åh, jag tänker på sommar, det är fantastiskt. Varpå mannen säger; Vad menar du, med eftertryck. Då är det ju öken! Min verklighet är inte verkligheten, min verklighet är min tolkning av verkligheten.

Vad är det som avgör hur du väljer att reagera på det som händer i varje ögonblick?

Michael säger ”Det som avgör hur jag reagerar i varje situation/ögonblick är i vilket tillstånd jag befinner mig i.” Och med tillstånd menar han, vilket mentala tillstånd, så som; Tankeprocesser, Känslomässigt, Fysiskt, Själsligt, Andligt och Intelligenta tillstånd.

Så vad är skillnaden som gör skillnaden?

Det första är viljan att våga se hur jag tolkar verkligheten, samtidigt som jag är nyfiken på att skapa en inre dialog med mig själv. Att bli medveten om hur diskursen (pratet) låter inom mig, och kanske börja utforska vem det är som observerar alla tankar och känslor jag har. När vi börjar få syn på detta, då kan vi förstå mer av vilka arketyper som bor inom oss, samt hur vi kan jobba vidare med potentialen som vilar och längtar efter att släppas fri.

Så tillbaka till myter och sagor, det är här vi hittar de arketypiska mönster som jag skrev om i ett tidigare inlägg, om skuggan. Dessa historier kan därför vägleda oss om vilka hjältar och hjältinnor som vi dras till i sagornas värld.

”Bilderna och symbolerna är mera ursprungliga och mångbottnade än språket och därför en viktig bas för mänsklig kommunikation. Alla människors väsentliga budskap har sin upprinnelse i det kollektivt omedvetna, som alla har del i.” Carl Jung

Ta hand om dig!

/Anna

Mellan hopp och förtvivlan

Foto: Aliyah Jamous/Unsplash

Det rullar en stilla tår ner för min kind när jag går min morgonpromenad, det känns tufft att inse att pappa nu har skrivits in till det palliativa teamet, som om hoppet är förbi. Det finns inget mer för sjukvården att göra, bara invänta tiden … och döden. Det är svårt att ta dom orden i min mun. Det var inte förrän jag var tvungen att uttala orden högt som jag inser vad det faktiskt betyder. Ska min fina, trygga och starka pappa, snart lämna oss? Nej, jag vill inte! Jag försöker hålla emot tårarna som nu strömmar ner för mina kinder. Det går inte att hejda dom och jag tycker livet är orättvist!

Om jag möter någon nu, så kan jag nog inte skylla på att det är vinden som får ögonen att tåra sig, men vad spelar det för roll? Låt tårarna komma, det är så skönt att få släppa ut allt. Varför håller vi människor så mycket inom oss? Jag tar ett djupt andetag, och släpper ut luften och det känns lite bättre. Snörvlar lite och inser att jag inget papper har med mig. Skit samma det får vara så.

Samtidigt inser jag att det är så många fler som är i samma situation som jag själv, jag känner för dom också. Det är en märklig tid just nu, döden liksom finns där bakom knuten. Håll social distansering, tvätta händerna, använd handskar och munskydd! Uppmaningen slår oss i ansiktet varje dag. Vi blir så praktiska och fokuserade på aktiviteter för att skydda oss. Ja, det är bra och nödvändigt, men borde vi inte prata lika mycket om baksidan? Några tycker det är strunt och bryr sig inte om rekommendationerna, andra är livrädda.

Jag möter ett par med en hund, jag försöker samla mig, tittar upp och hälsar. Jag bryr mig inte längre om att någon ser att jag har gråtit. Vad spelar det för roll? Visst är det okej att vara sårbar när onormala eller tråkiga situationer uppstår i livet. Vad är det värsta som kan hända? Dom frågar och jag svarar, varken mer eller mindre. Tårar, en del av livet i svåra tider.

Jag finner tröst i att skriva, det tvingar mig att se sanningen i vitögat. Det finns ingen återvändo, men en möjlighet att få ta tillvara på den tiden som är kvar. Hålla närmare kontakt med mamma, pappa och syskon. Kanske får vi några veckor, kanske flera månader eller år? Ingen vet, det enda jag vet är att jag kan vara ärligt mot mig själv och mina känslor.

Jag har samlat mig nu, känner att det är hanterbart för stunden. Det kommer säkert fler tårar en annan dag, men just nu känns det okej.

Jag sitter framför datorn och har börjat skriva, det känns skönt. Jag lutar mig tillbaka i stolen och mina ögon fastnar på boken ”Vid livets mitt” av James Hollis. Vad kan vara mer slående, jag vid livets mitt och pappa vid livets slut. Jag tar upp boken och rullar med tummen över bladen och fastnar på sidan 86, där står det:

”Många föräldrar är besvikna på sina barn för att de inte valde den rätta utbildningen eller gifte sig med rätt person, eller kanske för att de inte ansluter sig till de rätta värdesystemet. Dessa föräldrars besvikelse står i direkt proportion till deras benägenhet att se barnet som en förlängning av sig själva och inte som en annan varelse med en egen, unik väg. Om vi verkligen älskar våra barn, är det bästa vi kan göra för dem att själva bli egna individer i så stor utsträckning som möjligt, för detta ger dem frihet att göra det samma.”

Är det något som slår an en ton hos mig, så är det den sista raden, om att ge sina barn frihet. Jag har alltid fått friheten att bara vara mig själv. Tack för det, pappa!

/Anna

Konsten att välja

Vägskäl, Foto: Anna Bäck

Åh, jag kan inte bestämma mig, ska jag åka och segla eller ska jag strunta i det, frågar maken. Det är tisdagssegling och egentligen vet jag att det bara finns ett svar på den frågan, men av någon anledning så behöver han lite psykologiskt stöd, som någon bekräftelse på att det är okej med mig. Men, jag vet att det handlar om något annat, så jag spelar med.

Vad är det som hindrar dig, frågar jag.
– Jag tog ju ner masten förra veckan för att jag ska segla i Göteborg på torsdag.
– Oj, så jobbigt för dig, och du har ingen som kan hjälpa dig?
(Det tar typ 15 minuter att få upp masten).
– Jo, Göran har redan ordnat med gast och vi blir flera båtar idag.
(Jag hör hur energinivån går upp).
– Man skulle ju kunna be om hjälp, säger jag. Det är ju inte rätt, men …
(jag hinner inte avsluta meningen)
– Men, man skulle kunna göra så, fyller Pär i.
(Och jag kan höra att även han förstår att det är tramsigt).
Så varför frågar du?
– Men, jag vill ju gå ut på promenad med dig, och nu måste jag välja.
– Ja, oj så jobbigt för dig. Du vet ju att jag går varje dag, så du ju kan gå med imorgon, ler jag.

Men, det är lite jobbigt att få upp masten, sedan måste jag ju ta ner den igen.
– Vet du vad, det är strålande väder, lagom vind och en massa båtar, jag tror jag vet vad du helst vill göra idag.


Det blev segling …

Del av startfältet på tisdagssegling
Fotograf: Anna Bäck

Det är ju inte alltid som det är lika lätt att göra sina val som i detta fallet, ibland gör vi det svårare för oss själva än vad det behöver vara. I boken ”Om vilja” skriver Assagioli att:

”Viljans verkliga funktion är inte att agera mot personligheten för att tvinga oss att uppnå våra syften. Viljan har en styrande och reglerande funktion. Den balanserar och utnyttjar konstruktivt alla människans övriga aktiviteter och energi utan att tränga bort en enda.

Viljans uppgift liknar rorsmannens på en båt. Han vet vilken kurs båten ska ta och håller stadigt i den, trots avdrift av vind och strömmar. Men den styrka han behöver för att vrida på rodret är en annan än den som krävs för att driva fram fartyget genom vattnet, oavsett om den genereras av maskiner, vindens tryck på seglet eller roddarens arbete.

Ett annat motstånd kommer från den allmänna tendensen till slapphet, att låta den ”lättsinniga” sidan i ens natur ta kontrollen, att låta inre impulser eller yttre inflytande dominera personligheten. Man vill inte göra sig besvär eller, inte betala priset som krävs av en insats som är mödan värd. Den tendensen gör sig ofta gällande när man ska utveckla viljan.”

Nu tror jag ju inte att Pär behöver utveckla viljan om huruvida han vill segla eller inte, det var nog mer lättjan som slog till där. Men om man nu vill utforska möjligheten att utveckla sin vilja så finns möjligheten i Assagiolis bok. Han skriver om allt ifrån viljans natur till den existentiella upplevelsen av viljan samt viljans egenskaper.

Han delar in viljan i följande typer: 1) Den starka viljan, 2) Den skickliga viljan, 3) Den goda viljan, 4) Den transpersonella viljan och 5) Den universella viljan.

Storheten ligger inte i att göra vad man vill, utan i att vilja vad man gör.

Nu är maken hemma och han erkänner att det var lättjan som slog till, att han sedan seglade som ”en gud” och kom 2:a gjorde inte saken sämre.

Ta hand om dig!

/Anna

Roberto Assagioli

Vad krokar du fast i?

Mossa på träd, Foto: Anna Bäck

Det är något vackert med mossa, det ser så mjukt och fluffigt ut, och nu på våren då daggen ligger kvar, så får man en sån härligt frisk doft rakt upp i näsan, när man är ute och promenerar. Åh, det är ljuvligt! Fåglarna kvittrar ikapp och jag utbrister till maken ”det är som att gå igenom ett fågelbad”. Jag blir så betagen och uppspelt av hur fantastiskt det är att få uppleva vår natur och bara låta sig omfamnas av hela härligheten.

Jag verkar ju ha nördat in mig på mossa, skog, doft och fågelkvitter. Därför passar jag på att promenera mycket i skogen, speciellt nu när naturen precis har börjat vakna till liv. När ljuset faller på de nya ljusgröna och sköra bladen, när allt spritter och det finns en längtan att åter få uppleva naturens praktfulla blomning. Det är något som jag verkligen nördar in mig på!

Under min Psykosyntesutbildning sa Anita många gånger att ”om det är något som slår an en ton i dig eller fångar ditt intresse, då kan du lita på att det finns något att utforska”. Många gånger blev jag förstummad över hur rätt hon hade. Inte alltid lika angenämt som att gå en promenad om våren när man krokat i känslomässigt men en medresenär. Jag sitter där och lyssnar och känner hur hjärtat kramas åt hårdare av det som precis har berättats och inser att det finns många likheter i mitt eget beteende med personen som jag nyss lyssnade till. I den stunden kan jag antingen välja att slå bort att det högg tag i mig, eller se det som en gåva att utforska vad som finns där bakom.

Problemet med att slå bort det obekväma är att man oftast fortsätter vara omedveten om sitt beteende, och förmodligen även omedveten om att man projicerar skuggan till sin omgivning. Läs gärna mina andra blogginlägg om Skuggan och Projektioner.

Om du vill utforska och förstå mer av dig själv, fundera på vad du krokar fast i, i din vardag?Är det synintryck, tankar, känslor, människor, natur eller något helt annat som fångar ditt intresse? Vad vet jag?

Jag inser att våren slår an en ton i mig för att jag älskar att se det lilla fröet som legat i ide under vinter, nu börjar väckas till liv och sätter fart att utvecklas. Förmånen att få se det lilla livet som spirar, längtar och spritter av växtkraft, det gör mig berörd och förväntansfull.

Livets små mirakel!

/Anna

Ju mindre du gör desto mer får du gjort

… om livets paradoxer, av Tommy Hellsten.

Boklänk
Foto hämtat från Adlibris

Du har all tid du behöver”, brukar jag säga när jag möter människor som säger att det inte har tid, speciellt när det är saker som jag vet att de egentligen skulle vilja ha tid till. Ibland lägger jag till ”tid är det enda vi har”. Jag kan förstå att det kan upplevas provocerande, men min tanke är inte att provocera, utan att få personen att stanna upp och fundera på vad som egentligen är viktigt. Vi har ju alla ett val, och jag kan välja att stanna upp, och fundera på vad jag håller på med, när jag tror att jag inte hinner. Utifrån sett så är det ju sant att vi alla har lika mycket tid, och det verkar som om vissa människor aldrig känner sig stressade, vad beror det på? Jag, det tycker jag är värt att fundera på en stund.

Tommy Hellsten skriver att ”budskapet i hans bok är att människan är en varelse som finner sin verkliga identitet och sitt sanna liv när hon inser att Någon älskar henne. Detta kärlekens mirakel hittar man först när man går med på att möta sin egen svaghet och maktlöshet.” Oj, vilken intressant mening, och så modigt!

När jag läser böcker så brukar jag vika in ett litet hörn i underkanten för att kunna gå tillbaka till sidan som jag finner intressant eller som har ett viktigt budskap. I ”Ju mindre du gör desto mer får du gjort” finns 20 invik av 179 sidor. Det säger något om värdet av innehållet i boken för mig. Ta till exempel sidan 14 som handlar om paradoxer.

”Paradoxen irriterar den som tror sig veta, men är en vishetens källa för den som vet sig tro. Den är ett slag i ansiktet för den självtillräcklige och förnuftige. För den ödmjuke innebär den tvärtom en möjlighet att lära något nytt. Paradoxen drar människan med sig upp till en ny nivå av kunskap, en nivå där frågor är viktigare än svar och stilla förundran viktigare än stelnat förnuftighet. Det är en nivå där man når målet genom att gå vilse. Tomas Tranströmer har formulerat det här mycket vackert: ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse”. För att förstå paradoxerna måste man gå vilse, och man kan inte gå vilse utan att besitta mod. Man måste våga överge tryggheten inne bland de säkra positionerna och lära sig stå ut med den osäkerhet man alltid känner när man kommit vilse.”

När jag skriver brukar jag sätta igång min klassiska lista på Spotify, jag älskar att komma i stämning genom vilsam bakgrundsmusik. Klicka på länken för att uppleva stämningen av Cavatina medan du fortsätter läsa och reflektera, länk.

Är tidsbrist något som drabbar oss, eller är det något vi själva skapar? Om vi undersöker brådskan lite närmare så märker vi att den inte existerar som någon objektiv företeelse. Tiden är vad den är. Den strömmar alltid fram i sin egen jämna takt, den har sin egen gång. Den har inte förändrats, den har inte börjat gå snabbare under vår generation och den har inte minskat. Brådska skapas när vi börjar uppleva att vi har för lite tid. Om tiden fortfarande har samma konsistens och struktur, kan det i så fall vara så att vi numera försöker klämma in för mycket innehåll i samma tid? Att det helt enkelt inte ryms så mycket i tiden?

Hellsten är inne på att jäkt skapas av felaktiga val och att vi gör våra val utifrån våra värderingar. Och har vi kanske värderingar som leder till felaktiga val? Tänk om det är så att människan av idag inte lever längre, utan hon presterar sitt liv?

Om jag går tillbaka till meningen i inledningen ”budskapet i hans bok är att människan är en varelse som finner sin verkliga identitet och sitt sanna liv när hon inser att Någon älskar henne. Detta kärlekens mirakel hittar man först när man går med på att möta sin egen svaghet och maktlöshet.” Behöver vi ta till en mer kärleksfull inställning till oss själva, så vi klarar av att bara vara?

Jag tänker att en människa som lever nära sina prestationer och ser detta som sitt vägledande värde i livet kanske har tappat bort sig själv och vad man kanske faktiskt längtar efter?

Hur viktig är tiden mellan födelse och döden? Ja, det är en fråga som vi var och en får ställa oss, ingen har ett bättre svar än vi själva.

Må väl!

/Anna

Hur hanterar man skuldkänslor?

Foto: Fin MacBrayne/Unsplash

Kan man få positiva resultat av negativa känslor?

Ja, det är något som jag tänker utforska här idag. Kanske har du någon gång kommenterat en annan person till en vän eller tänkt negativa tankar om någon annan? Kanske har du slitits mellan kraven hemma och på arbetet? Oavsett situation så kan skuldkänslor vara en fruktansvärd börda att bära på. Om det inte hanteras kan det gnaga i dig och dra ner dig i djupet. Du kan till och med undvika andra i ett försök att dölja din skuld eller agera irrationellt på grund av hur du känner dig. Men skuld kan också vara en mycket användbar känsla och den mest konstruktiva, enligt forskning från Universitetet i Oklahoma, USA. Skuldkänslorna påminner oss om att vi kan göra bättre i framtiden. Att uppleva skuldkänslor visar också att du har moraliska och etiska grunder att stå på samt förmågan till empati. Ibland känner vi skuld för situationer som inte är våra eller som vi inte kan påverka, det kan vara skadligt och behöver hanteras.

Varför har vi skuldkänslor?
Skuld är känslan av att inte stå upp för sig själv eller göra andra besvikna när vi inte uppfyller det förväntade. Förväntningar av att hålla tidplaner eller andra överenskommelser, det kan också vara något jag lägger på mig själv kopplat till värderingar jag har. I stort sett finns det två typer av skuld, ett hälsosamt och ett ohälsosamt. För att jobba vidare med skuldkänslor behöver man veta vilken typ av skuld vi har att göra med, sedan kan man vidta lämpliga åtgärder för att hantera det.

Att känna igen hälsosam skuld
Sund skuldkänsla är proportionell eller rationell. Det är den negativa känslan du får när du vet att du uppförde dig olämpligt. Du får sunda skuldkänslor när du skadar någon eller orsakar ett problem som du kunde ha undvikit. Skulden hjälper oss och säger att du kan göra annorlunda eller ändra ditt beteende.

Att känna igen ohälsosam skuld
Ohälsosam skuld är oproportionerligt, oplacerat och irrationellt. Det är här du känner dig skyldig till något, men är oskyldig eller har ingen faktisk kontroll över situationen. Föreställ dig att en vän drabbas av ett allvarligt bakslag i karriären samtidigt som du får en karriärsskjuts. Trots glädjen du känner för din egen framgång så mår du dålig över din vän och känner skuld över din egen framgång. Denna skuld är inte rationell eller frisk, eftersom du inte kan kontrollera de omständigheter som har lett fram till det. Det hjälper ingen – och du har inte gjort något fel!

Ett extremt fall är ”överlevnadsskuld”, som till exempel den plötsliga förlusten av nära och kära eller förlusten av arbetet, på grund av covid-19. Man känner skuld för att jag överlevde eller skuld för att jag fick behålla jobbet. Det finns sällan ett uppenbart botemedel mot ohälsosam skuld, eftersom det är lite jag kan göra för att förbättra situationen. Nyckeln är att arbeta med mitt förhållningssätt istället.

Hur hanterar jag hälsosam skuld?
Att känna sig skyldig till att ha gjort något dåligt kan vara obehagligt, men när det inträffar kan jag använda det som en språngbräda för att förbättra mina relationer eller för att utforska min personliga utveckling. Prova dessa tips för att hantera hälsosam skuld:

  • Bekräfta och be om ursäkt,
    Om det du känner dig skyldig till påverkar en annan person, be om ursäkt direkt och gör det villkorslöst. Försök inte motivera dina handlingar eller lägg över skulden på någon annan person, även om det finns fler inblandade. Ta bara ansvar för din del och be om ursäkt för de känslor som du åsamkat.

    Att bara lyfta på locket och få det ut i det fria gör mycket för situationen, du kanske till och med upptäcker att personen redan har kommit över det. Men om personen känner sig sårad och inte accepterar din ursäkt omedelbart, så har du åtminstone erkänt och tagit ansvar för dina handlingar.
  • Justera dina misstag snabbt,
    Hitta ett sätt att rätta till situationen direkt, och gör det så snart som möjligt. Att försena detta steg medför bara att dina skuldkänslor byggs upp, och kan leda till ångest för dig själv och samtidigt förvärra smärtan hos den andra personen.
  • Ändra ditt beteende,
    Det beteende som får dig att känna dig skyldig kan vara en engångsföreteelse, till exempel att säga något okänsligt. Men det kan också vara något du gör ofta, vilket orsakar din omgivning återkommande bekymmer. Det är viktigt att du själv tar initiativ och tar itu med sina egna olater. Det kan handla om allt från att förbättra dina divalater till kontrollbehov, till att skapa en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv, som att hantera dåliga vanor. Att göra positiva förändringar kommer att förbättra din relation med andra och hjälpa till att förhindra upprepade skuldkänslor.
  • Acceptera och gå vidare,
    Om du har gjort allt du kan för att förändra och förhindra att samma situation uppstår igen, bara släpp och gå vidare. Ju tidigare du lägger skulden bakom dig, desto tidigare kan du fokusera på mer produktiva aktiviteter. Mindfulness kan vara ett användbart tillvägagångssätt när du accepterat dina skuldkänslor och börjar processen med självförlåtelse. Du kan också använda dina erfarenheter för att utveckla emotionell intelligens. Detta kan hjälpa dig att förstå och reglera dina egna känslor, så att du kan hantera dina skuldkänslor på lämpligt sätt.

Hur hanterar jag ohälsosam skuld?
Ohälsosam skuld har ingen av de fördelar som hälsosam skuld kan ge, och det kan vara svårt att övervinna, men med rätt strategier är det emellertid möjligt att hantera sina känslor och uppnå ett mer balanserat perspektiv.

  • Var realistisk med vad du kan kontrollera,
    Börja med att göra en lista över vad du kan kontrollera i en situation, samt en lista med de saker du inte kan kontrollera. Tänk på att du bara är ansvarig för dina handlingar, inte för vad andra tycker eller gör. Om din andra lista är längre är din skuldlista, så är känslan troligen ogrundad och oproduktiv. Bortse från de saker du inte kan kontrollera och fokusera på de delar av situationen som du kan göra något med. I de fallen, skapa en plan för att hantera dessa.

    Jag berörde överlevnadsskuld tidigare – och det är troligt att många kommer att drabbas av detta, med många individer som förlorar både nära och kära samt sina jobb på grund av COVID-19. Det är bra att bekräfta tacksamheten med att ”överleva” och känna empati för andra, men du behöver också erkänna att det är en börda att känna skuld. Att bara försöka förtränga känslan och gå vidare kommer inte att hjälpa dig framåt, det är bättre att utnyttja kraften i känslorna bakom skuldkänslorna att göra något positivt som svar. Detta kommer att ge dig en känsla av kontroll i en tid av att annars känna sig maktlös.

    Ett sätt att hjälpa andra människor är genom att inte undvika dem för att det är pinsamt utan spendera tid på att lyssna och erkänna deras situation. Du kan göra en skillnad bara genom att fråga vad de behöver just nu. Oavsett om du hjälper någon annan eller inte, kan du också välja att ta en dag i taget och göra det bästa i situationen. Att hitta meningen i kölvattnet av en tråkig situation förvandlar överlevnadsskuld till tacksamhet och handlingskraft.
  • Använd affirmationer.
    Du kan häva ständiga eller återkommande skuldkänslor genom att tysta ditt negativa självprat och söka efter andras åsikter för ett objektivt perspektiv. Använd gärna affirmationer för att förstärka att du inte bär på någon skuld. När du har fastställt de delar av situationen som du både kan och inte kan kontrollera, adresserar du dem med en enkel affirmation. Till exempel ”Jag accepterar situationen precis som den är” eller ”Jag gjorde vad jag kunde med den vetskapen jag hade”.
  • Utmana perfektionisten i dig,
    Du kanske känner skuld på grund av att du har orealistiskt höga krav på dig själv? Detta kan resultera i förebråelse om vad du har gjort eller inte gjort, även om det inte är ditt ansvar. Samtidigt kanske du förbiser helt vad du har gjort bra. Ta dig tid att reflektera och utmana ditt perfektionistiska beteende och fokusera på mer realistiska ambitionsnivåer.

    Kom ihåg – ingen är perfekt!
  • Var självsäker,
    Det är möjligt att du känner skuld i vissa situationer då någon annan inte är medveten om att de utövar orealistiskt hårt tryck mot dig eller så kan en person med avsikt manipulera dig så att du känner skuld för att få kontroll över dig och ditt beteende. En del människor är särskilt bra på att upptäcka när en person känner skuld och väljer att utnyttja läget. Tänk på chefen som ständigt ber teammedlemmar att arbeta långa timmar ”för teamets bästa” – och subtilt föreslår att den som söker en bra balans mellan arbete och privatliv är ”ingen lagspelare”. Detta kan utlösa skuldkänslor, utan någon god anledning bakom det. Stå upp för dig själv i dessa situationer, och om du är säker på att du inte har fel, få ut ditt budskap med självförtroende och självsäkerhet.

Till sist,
Jag är medveten om att dessa tips inte fungerar för alla typer av skuldkänslor, men det kan vara vägledande när du vill utforska om din skuld är sund eller inte. Om du lider av utbrändhet eller depression så ska du definitivt vända dig till professionell vård.

Skuggan – reflektioner av oss själva!

Skuggan, en följeslagare. Foto: Anna Bäck

Det är något spännande med skuggan, den gör sig påmind när solen lyser och jag roade mig med att fotografera min egen skugga när jag var ute och promenerade en dag. Det är så symboliskt att se skuggan som en reflektion av sitt psykologiska mörker som vilar inom varje människa. Carl Jung beskriver skuggan som den allmänmänskliga erfarenheten av att vi inte bara har goda och ljusa sidor, utan också skuggsidor. Det avser alla mörka karaktärsdrag och mörka personlighetsaspekter. Det rör sig inte bara om smärre svagheter och skönhetsfel, utan om alla mindervärdiga delar av personligheten.

Till skuggan hör 1) bortträngda minnen, mindervärdiga och skuldtyngda innehåll hos en människa, de kan vara både medvetna och omedvetna. 2) Det egna skugginnehållet projiceras ofta på andra och bekämpas hos andra, fast man först och främst borde ta itu med det själv. Därför är medvetandegörandet av skuggan och återtagandet av dessa projektioner ett sätt att utforska sina mentala bojor. 3) Mörka sidor av oss själva kan även komma upp i drömmar och gestaltas av andra personer i vår närhet. 4) Förutom ovan nämnda skuggsidor finns även en arketypisk eller överpersonlig skugga.

Arketypiska mönster är något som har fascinerat mig en längre tid, speciellt sedan jag kom i kontakt med Kulturcoaching* och började få grepp om hur det verkar inom oss. Vi är en samling deltagare från Kulturcoach-utbildningen som fick erbjudande om att tillsammans med Hans Korduner skriva en bok om Myntarketyper, vilket jag nappade på. Boken är i slutfasen och jag hoppas att den snart finns tillgänglig för allmänheten att ta del av. Under tiden har jag roat mig med att studera boken om arketyper i Caroline Myss bok: Archetypes.

Foto hämtat från Adlibris

Caroline pratar om tio olika arketyper som det finns stor igenkänning med, hon beskriver både den ljusa sidan och skuggsidan, vilket är en vägledning om vad vi skickar ut medvetet eller omedvetet. Myntarketyper är ett unikt sätt att få syn på sin dubbelsidighet genom coaching där beteendemönster synliggörs allteftersom samtalet fortlöper. Det fantastiska är att man kan få syn på styrkor som man inte trodde att man hade. Som myntet antyder så har den två sidor, vilket innebär att om du ständigt är en ”förlorare” så finns potentialen för att flippa myntet och bli en ”vinnare”. Man kan liksom inte ha den ena sidan utan att den andra följer med. Vilket omvänt gör att om du ständigt är en ”vinnare” så finns en baksida som du kanske är omedveten om.

För att bli hel som människa behöver vi omfamna hela personligheten och där igenom leva livet fullt ut och befria sig från mentala bojor som håller tillbaka den egna potential.

KulturCoaching*, Professionell coaching att hitta unika beteenden som avslöjar arketypiska mönster som jag erbjuder. Besök hemsidan för mer information.

Ta hand om dig!

/Anna