Ceresia tar form …

Ceresia Coaching & Consulting

Nu börjar Ceresia att anta en mer tydlig form, så nu kan man faktiskt få ett grepp om vad det är jag erbjuder i sin helhet. Det senaste i raden som jag har gjort är att återknyta som psykosyntesterapeut, det är 8 år sedan jag avslutade min 5-åriga utbildning och 5 år sedan jag la ”Inre frid” på is. Tiden rinner iväg när man gör roliga saker.

För er som nu har en längtan att förstå er själva och omgivning bättre eller känner att det är dags att utforska sin inre värld, eller genomgår en större förändring så rekommenderar jag att besöka min hemsida för mer information. Just nu, så har jag ett reducerat pris för samtalsterapi fram till att jag har kommit upp i mina terapitimmar som motsvarar den europeiska standarden för att vara diplomerad terapeut, och jag kan därefter ta emot klienter från hela Europa.

Sluta fred med sig själv?

Att sluta fred med sig själv och sin inre domare kan vara ett långt och mödosamt arbete, kanske känner du igen dig i att du dömer dig själv hårdare än du dömer andra? Då kan jag säga att det är något som jag själv har kämpat med och har erfarenhet av. Om du är beredd att möta dina demoner och få en mer balanserad tillvaro så finns jag här för att stötta dig i det arbetet.

Modet att följa sitt hjärta?

Om modet att följa sitt hjärta kan jag prata mycket om, det är så lätt att man gör det andra förväntar sig och tystar ner den lilla rösten som handlar om längtan, drömmar eller friheten att bara få vara sig själv eller välja ett liv som passar just mig. Känner du igen dig i det och är det dags för en förändring nu? Då är du varmt välkommen att höra av dig!

Kursverksamhet?

Ja, det finns tankar om att starta en kursverksamhet, men det ligger lite längre fram i tiden. Det som står framför min dörr just nu är att fylla på med lite själslig inspiration själv med psykosyntesens fortsättningskurs ”Självklar”. Jag älskar att återkomma till Mullsjö, denna vackra plats och ha förmånen att ägna en hel vecka till att bara få rå om mig själv och min längtan.

I min egen kursverksamhet tänker jag framför allt ägna mig åt att erbjuda kurser som öppnar upp och sår frön i det mänskliga medvetandet & den själsliga längtan att finna sin egen unika potential.

Jag känner även att jag har en längtan efter att få erbjuda kurser i konstformen Vedic Art. Det har verkligen öppnat upp mitt eget hjärta och förmåga att måla utan tanke. Ja, du läste rätt, utan tanke! Hur skulle det vara kanske du undrar? Oerhört befriande, utan prestation. Så skönt och samtidigt så utmanande, du kanske kan förstå att den inre domaren får mycket att jobba med. Ingen som dömer eller får tycka något, känn på hur det landar i dig. Utmanande? Kanske är det något för just dig?

Som sagt, Cerecia börjar att anta mer former, men allt är inte riktigt klart än. Välkommen att utforska min ”baby” tillsammans med mig.

Må väl!

/Anna

Samtalsstöd i Corona-tider

Foto hämtat från Folkhälsomyndigheten

Denna kväll går mina tankar till alla där ute som sliter för att hålla samhället i schack och för alla som oroar sig eller funderar på hur man ska orka bära på allt som man håller inom sig. För många har livet ställts på ända och framtiden är just nu oviss. Det kan skapa oro och behov av nya förhållningssätt.

Jag lyssnar till Peter Lemarcs fantastiska låt, Starkare än ord, och han har en förmåga att skriva texter som går rakt in i hjärteroten. Han inger hopp och visar på att det någonstans finns andra som är beredda att ställa upp för att lyssna till just dig och din oro. Vi är aldrig ensamma, även om det ibland kan kännas så.

”Stilla driver du från land
Ut i bottenlösa blå
Och jag vet hur du är ensam
Hur ingen annan kan förstå
Jag försöker gå bredvid dig
Jag har krafter kvar att blåsa mod
Och som ett outtalat löfte
Så mycket starkare än ord”

Jorden skälver och marken gungar … ja, det kan man verkligen hålla med om. För en tid sedan berättade jag om att Psykosyntesföreningen blev kontaktad av Sverigehälsan för att se om vi terapeuter var intresserade av att gå en kurs i Kris & Krishantering, och vi var flera som tackade ja till den.

Nu har jag mitt intyg och vi håller som bäst på att planera för vad vi gemensamt kan göra för att stötta som förening. Tillsammans med fantastiska kollegor kommer vi inom kort att marknadsföra oss som stöd till de som behöver det.

Jag har redan uppdaterad min hemsida med ”Oro i Corona-tider?”, kolla gärna in sidan och välkommen att höra av er eller dela med andra som du tror kan behöva stöd i dessa tider.

Ta hand om dig!

/Anna

Ett stilla lugn

Foto: Radu Florin/Unsplash

Idag känner jag mig så fridfull. Jag befinner mig på en plats där tankarna är långt bort i fjärran och ändå nära, känslorna lugna som små vaggande gungor på havet och kroppen så skönt avslappnad. Alla dessa sköna promenader i skog och mark, alla dessa härliga dofter och framförallt den goa känslan när man bara känner sig nöjd med sig själv. Tack!

Ja, jag säger tack. Tack till mig själv för att jag tar tillvara på den tiden som är här och nu. Jag hoppas också att det ska sprida lite härligt lugn och skön känsla till dig som läser.

Jag lyssnar till Bachs fina stycke, Orchestral Suite No.3, och känner hur skönt fingrarna flyter över tangenterna.

Det som vill visa sig för mig idag är ”att komma tomhänt är att komma förberedd”. Ja, det känns som ett uttryck som stämmer bra in idag. Att möta livet utifrån en stilla plats i sig själv, skapar utrymme för att vara närvarande i mötet med livet. Det känns som en bra plats för att vara förberedd för det som vill visa sig idag.

Idag betyder, ett stilla lugn – närvaro, ett öppet sinne och total njutning.

Jag skickar även med en text om ”Drömmarnas budskap” från boken ”Iakttagelser i själens landskap” av Tommy Hellsten & Christer Åberg.

”Att på allvar lyssna till sina drömmar och sin innersta längtan kan tyckas vara dårskap, men är i själva verket vishet. Det är inte av en slump som var och en av oss har sina specifika drömmar. Våra drömmar och vår längtan är det inom oss som vill födas. De är alltså inte en främmande del av oss, utan de återspeglar vår identitet. Då jag tar mina drömmar på tillräckligt stort allvar, börjar de förverkligas. Plötsligt märker jag att jag lever mitt i det jag en gång drömde om. Drömmarna och vår inre längtan berättar för oss vilka vi i framtiden kommer att vara. Lite dårskap tillsammans med mod är allt som behövs. Om jag tror att jag är älskad, tror jag också att mitt inre rymmer någonting som hela tiden strävar mot ljuset. Vår djupaste identitet, omsluten av kärlek, framföds genom drömmar vi har och längtan vi bär på.”

Jag önskar er alla en skön och avkopplande söndag!

Ta hand om dig!

/Anna

Ceresia Coaching & Consulting

Ceresia Est: 2020-05-20 Foto: Anna Bäck

Det känns stort, idag kom beskedet från Bolagsverket att mitt nystartade företag har gått igenom! Så, nu är jag med företag igen och det känns fantastiskt roligt och spännande. Nu kanske någon undrar varför just Ceresia?

Ceres är den Romerska fruktbarhetens Gudinna, hon sår frön och får dem att växa. Jag tycker att det är en fin metafor för vad jag själv står för när det gäller att se människors utveckling och potential.

Ceres-ia, la jag till då jag tyckte det lät bra i vardagligt tal.
Ceresia Coaching & Consulting – CCC, snyggt och stilrent! Consulting är något som ligger lite längre fram i tiden, kanske blir det kursverksamhet inom personlig utveckling och målarkurser, det får tiden utvisa.

Idag erbjuder jag:

Coaching – till dig som vill utforska och befria dig från mentala bojor.
Mentorskap – till dig som vill utveckla ditt ledarskap eller längtar efter att leda.
Psykosyntesterapi – till dig som vill lära känna dig själv, och har modet att gå på djupet för att finna dina svar.
Samtalsstöd – till dig som behöver någon att prata med när något i livet känns jobbigt eller skaver, ibland behöver man någon som bara finns där och lyssnar.

Varmt välkomna att boka en tid för att investera i din personliga utveckling.

Ceresia.CC@gmail.com
0704-532 535

/Anna

Den som söker, den finner …

Fotograf: Laurentz Kleinheider/Unsplash

Idag tänkte jag berätta en liten historia för er, den är hämtat ur boken ”Bli den du är” av Piero Ferrucci. Jag tycker den ger en fin bild av hur viktigt det är att stanna upp i vardagen och verkligen vara uppmärksam på vad som fångar vårt intresse. Läs och reflektera över hur den landar i dig.

Efter åratals sökande uppmanades sökaren att gå till en grotta, där han skulle finna en brunn. ”Fråga brunnen vad Sanningen är”, lydde rådet, ”så kommer brunnen att avslöja det för dig.” Efter att ha funnit brunnen ställde sökaren denna ytterst väsentliga fråga. Och i djupet kom svaret: ”Gå till korsvägen i byn, där finner du det som du söker.”

Full av hopp och förväntan skyndade mannen till korsvägen, men fann bara tre tämligen ointressanta butiker. I den ena butiken såldes metallstycken, i den andra såldes trä, och tunna metalltrådar fanns till salu i den tredje. Det föreföll inte som om någonting eller någon där hade närmare anknytning till uppenbarandet av Sanningen.

Besviken återvände sökaren till brunnen för att kräva en förklaring, men det enda han fick höra var: ”Du kommer att förstå det i framtiden.” När mannen protesterade, var ekona av hans egna rop det enda svar han fick. Besviken över att man drivit med honom – det var åtminstone vad han trodde just då – fortsatte sökaren att ströva omkring på jakt efter Sanningen.

Allt eftersom åren gick bleknade gradvis minnet av hans upplevelse vid brunnen tills han en kväll, när han promenerade i månskenet, uppfattade ljudet av ett musikinstrument, en sitar. Det var underbar musik, och den spelades med stort mästerskap och inspiration.

Djupt gripen kände sanningssökaren hur han drogs mot musikern. Han såg på fingrarna som dansade över strängarna. Han blev medveten om själva sitaren. Och sedan brast han plötsligt ut i ett glatt igenkännande rop. Instrumentet var tillverkat av trådar och bitar av metall och trä precis lika dem som han en gång hade sett i de tre butikerna och som han inte hade trott hade någon särskild betydelse.

Äntligen förstod han brunnens budskap: Vi har redan fått allt vi behöver, vår uppgift är att sätta ihop det och använda det på rätt sätt. Ingenting är meningsfullt så länge vi bara uppfattar strödda fragment. Men så snart som fragmenten samlas till en syntes framträder en ny enhet, som vi inte kunde förutse arten när vi enbart betraktade fragmenten.

Kan det vara så att allt som vi söker redan finns tillgängligt för oss, vi kanske bara behöver omfamna alla delarna för att få en ny helhet?

När jag har jobbat med arketypiska mönster som lever inom mig, så har jag hittat flera olika pusselbitar som jag sedan har satt samman till en helhet. Det har gett mig en plattform som jag kan verka utifrån, oavsett i vilka sammanhang jag befinner mig i. Mitt livssyfte blir tydligt och får mig att känna mig hel.

Är du nyfiken på att utforska dig själv och dina sanningar?

Varmt välkommen att boka ett möte!

Må väl!

/Anna

Klokskap och filosofi

Alexander Bard, Foto hämtat från Sveriges Radio

Jag gillar att gå in i nya saker med öppna ögon och det här med att blogga är något nytt för mig, men längtan efter att skriva har funnits länge. Jag hade bara inte klivit in igenom den dörren tidigare, däremot har jag otaliga anteckningsböcker. När jag går tillbaka i en anteckningsbok från 2016 så skriver jag om ett sommarprogram som verkligen fick livsandarna att vakna. Jag vet inte om ni gillar Sommarvärdarna i P1, men jag älskar att höra deras historier.

Den som får mig att dra på mungipan till ett leende är nu Alexander Bard, vår egen provokatör och fritänkande människa. Jag älskar det! Det väcker så många tankar i mig och det är så befriande att utmanas i sitt eget tänk. Länk till Bard i P1.

I programmet pratar dom, ja, du läste rätt (självklart har Alexander tagit sig friheten att bjuda in en vän) om den digitala världen, något som vi alla blir påverkade av vare sig vi gillar det eller inte. Någon kanske förfäras av att ungdomarna spenderar för mycket tid framför datorerna, men i detta paradigmskifte som vi står inför så säger Bard det uppenbara ”Den digitala världen är den primära världen. Allt det som är viktigt, allt det som ger identitet, allt som ger social tillhörighet, allt som ger bekräftelse och uppmärksamhet sker i det digitala, du tar med det digitala över allt. Se på en 20-åring, när de lämnar ett rum var för sig så fortsätter de att hålla kontakt via Snapchat, dom slutar aldrig att samtala med varandra.”

Det är ju så intressant, ta in det budskapet, visst är det fascinerande? Vi är inne i en enorm transformation och ungdomarna ser det som en självklarhet, vi med några år på nacken ligger lite efter, se bara på mig själv, jag startar en blogg 2020. Hur länge har inte det funnits? Jo, sedan 1994, första svenska bloggen kom 1997. Ganska lång startsträcka, kan man säga!

Paradigmskifte

Senast vi hade ett stort paradigmskifte var när vi gick från att vara Lantbrukare till den Industriella världen. Det är en stor transformation som vi är inne i, vi skiftar nu från Industrialisering till den Digitala världen. Visst var det många som ojade sig då, men ”det går inte att backa sig ur en uppförsbacke” som Sally skulle sagt. Det är tidens tand, saker och ting förändrar sig hela tiden och i det här fallet ett paradigmskifte.

En klok lärare som jag hade under Psykosyntestiden sa ”Tiden rör sig hela tiden vare sig du tycker om det eller inte, vi blir lite äldre för varje dag. Du kan inte stoppa tiden, men du kan förhålla dig till det som sker”.

Människan i förändring

En annan klok man vars citat jag bär med mig är Leonardo da Vinci:
”Allt kommer av allt, allt skapas av allt, allt återgår till allt”.

Det är en mening som man får smälta ett tag innan man omfamnar den. För mig säger den något om oss människor, att vi ingår i en större helhet och att livet är evolutionärt. Människan är skapt för förändring och allt hänger ihop i ett stort kretslopp.

Så jag går in i den nya tiden och gör det bästa för mig och min omgivning, det är så jag får till en mer integrerad transformation i mig själv. Jag omfamnar det nya! Lite skrämmande men oj, så spännande.

Må väl!

/Anna

Att våga är att vinna – bilden av mig själv

Lejon – Ett öppet hjärta är ett modigt hjärta
Foto: Amanda Swanepoel/Unsplash

Mod – detta lilla ord men ack, så utmanande! Vågar du trotsa rädslan och lämna komfortzonen? Har du vad som krävs för att våga vinna? Vad som håller oss tillbaka kan vara värt att utforska, håller du med?

Att övervinna sin egen rädsla, oavsett vad rädslan består av, det är väl att vara modig?

För en person, kan det vara modigt att tala inför folk, någon annan tycker att det är mod att hoppa fallskärm, en tredje kanske finner mod i att vara tyst en hel dag. Oavsett var du behöver gå för att trotsa din egen rädsla, så är det ett sätt att utmana sina gränser och bygga upp sina ”mod-muskler”.

Att våga är att lämna komfortzonen, och göra något helt nytt för mig!

Vi bär alla olika bilder av oss själva, bilder som har med vår livsuppfattning att göra. Bilder som lagts på oss av våra föräldrar och mor- och farföräldrar, ofta sedan generationer långt tillbaka. Sådana bilder bär vi alla omedvetet på.

Är mod att utmana sig där andra finner att du saknar mod, eller är mod att gå till de ställen där du själv vet att du saknar mod? Ja, ta ett varv i dig själv. Kanske ligger det något i båda? Rädslan håller oss tillbaka och sätter upp hinder på vår väg, den gäckar oss och stör vår vardag. Om rädslan blir tillräckligt stor kanske vi väljer att se åt ett annat håll och bygga upp strategier för att slippa uppleva obehaget av att ta ett beslut om att kliva ur komfortzonen.

Kanske upplever du att livet är en kamp? Kanske sätter du omedvetet upp hinder för dig själv för att du finner kraft i att ha ett motstånd och motståndet ger dig energi att driva dig själv framåt?

Kan positiva tankar göra att vi klarar mer?

Jag vill dela med mig av en historia om hur olika man kan tänka när man ska ta sig upp för en backe när man är ute och springer. Jag och min man har två helt olika sätt att tänka på när vi närmar oss en backe. Pär tänker ”Nu blir det jobbigt, nu får jag ta i så jag kommer upp”, medan jag tänker ”Lätt som en fjäril, lätt som en fjäril”. Jag är övertygad om att ”lätta” tankar hjälper oss känna oss lättare i kroppen vid fysisk ansträngning. Jag säger inte att det ena är bättre eller sämre än det andra, bara två helt olika sätt att motivera sig på. Jag tänker att det är bra att vara medveten om vad man drivs av och att det är lätt att kroka i varandra när man har så olika tankesätt. I början när vi löptränade så uttalade Pär dessa orden högt inför varje backe och jag blev skogstokig av att höra honom projicera hur jobbigt det kommer att bli. Jag kände bara hur tung jag blev och orkade mindre. Till slut fick jag be honom att hålla tyst och sluta säga hur jobbigt det skulle bli, alternativt prova en annan strategi. Idag så tänker Pär mindre på hur jobbigt det ska bli, säger han. Istället går han in i kroppen och fokuserar på löpsteg och andning för att ta sig upp för backen. Han upplever att det faktiskt hjälper honom på ett positivt sätt. Oavsett så beklagar han sig inte för hur jobbigt det ska bli.

Hur hänger detta ihop med mod, kanske du frågar dig? Jo, jag tänker att mod kan också vara att ge uttryck för vad som stjäl energi av oss och att man behöver vara uppmärksam på när andra i vår omgivning uttrycker sig omedvetet och tynger ner stämningen. Har du modet att stå upp för dig själv när andra tynger ner dig?

Jag tänker att livet kan bli tröttsamt av en ”livet är en kamp”- inställning. Tänk om det är så att livet inte är en strid utan att det istället är ”när det är lätt, så är det rätt”? Det är i alla fall något som jag brukar ha med mig när jag går genom livet, saker och situationer som är krångliga eller tar lång tid kanske kräver mer eftertanke eller helt enkelt ska lämnas där hän?

Pröva att ta med dig den meningen i vardagen och se om det gör någon skillnad för dig. När det är lätt, så är det rätt.

Vad jag har lärt mig över alla år är att tankens kraft är starkare än du tror och jag kan välja vilka tankar jag tänker.

Vad kan vi lära oss av att ”våga är att vinna”?

Modet att gå sin egen väg …

Modet att säga nej …

Modet att säga ja …

Modet att bejaka sin längtan …

Modet att bara vara sig själv …

Modet att göra sin röst hörd …

Modet att tänka positiva tankar om sig själv …

Modet att … ja, fyll i själv …

Vad vinner vi på att våga gå vår vilja till mötes och vad förlorar vi? Vad är vi beredda att offra/ge avkall på och vad är vi beredda att kämpa för? Det är frågor som lätt försvinner i bruset av vardagens alla måsten.

Ta hand om dig!

/Anna

Vågar du förändra din bild av dig själv?
Foto: Sammie Vasquez/Unsplash

Abraham H. Maslow – en intressant man och psykolog

Abraham H. Maslow

Under väldigt lång tid så trodde jag att Maslows hierarkiska behovstrappa bestod av fem steg, tills jag en dag kom över en annan text och bild som nu hette ”Maslows hierarkiska motivations- och behovstrappa”. Den liknar den accepterade versionen av det vi en gång lärt oss, men jag tyckte att den var så pass intressant att jag valde att behålla den i minnet för framtida studier. Jag upplever att den nyfunna modellen säger så mycket mer, speciellt när jag har haft förmånen att arbeta med mig själv på djupet under så många år.

Jag ser att det finns kritik riktat mot Maslows behovstrappa, att den har svagt empiriskt stöd. Ändå används Maslows hierarkiska modell inom psykologin som ett sätt att beskriva våra behov. Det känns ju som om den ändå har ett ganska brett stöd och acceptans, även om inte ”hela” trappan används på den breda fronten.

Jag har tagit mig friheten att tolka Maslows hela behovsmodell och gjort en liten tvist som jag finner mer relevant. Så istället för att behovstrappan har fem steg så har jag återskapat hela hierarkiska motivations- och behovstrappan från en bild jag hittade på engelska. Helt utan empirisk bevisning, men med ambitionen att fortsätta utforska modellen. Kanske finner även du att den är intressant och kan komma till användning?

Så om jag börjar nerifrån, med det som vi känner igen, och går uppåt för en liten förklaring:

1. Grundläggande behov: Luft, mat, vatten, tak över huvudet, sömn, värme och sex etc.
2. Trygghetsbehov: Skyddsnät, säkerhet, lag och ordning, gränser, stabilitet, etc.
3. Kärlek & Gemenskapsbehov: Familj, ömhet/tillgivenhet, kärlek- och vänskapsrelationer, arbetsgrupper, etc.
4. Uppskattningsbehov: Prestationer, status, ansvar, uppskattning, rykte, makt, etc.
5. Kognitiva behov: Kunskap, mening, självmedvetenhet, kommunikation, etc.
6. Estetiska behov: Skönhet, inspiration, balans, form, kreativitet, etc
7. Självförverkligande behov: Personlig utveckling, självförverkligande, etc.
8. Transcendens: Hjälper andra att hitta sitt självförverkligande.

För dig som vill utforska mina tankar och ta det ett steg till, fundera på om det finns någon sanningshalt i följande påstående till ovanstående behov för dig:

1. När de grundläggande behoven är ur balans, lider du kanske av låg självkänsla, känner dig isolerad från din kropp och sexualitet, eller är fast i depression och beroendemässigt beteende, som till exempel i rökning. Vid balans känner du dig självsäker och frisk, och lycklig med din kropp och din sexualitet.

2. När trygghetsbehoven är ur balans, lider du av skuldkänslor, självömkan, manipulativt beteende och avundsjuka. Vid balans tenderar du att vara vänlig, öppen och tillitsfull.

3. När kärlek- och gemenskapsbehoven är ur balans, lider du av rädsla, skuld och brist på självförtroende. Vid balans tenderar du att vara skarpsinnig, disciplinerad och bestämd. Man möter livets utmaningar med mod och integritet.

4. När uppskattningsbehoven är ur balans kan du lida av dåligt självförtroende och kan vara oförmögen att släppa taget om dina rädslor. Vid balans känner du sig laddad och har styrkan att uppfylla sina drömmar och förhoppningar, samt förmåga att ge och ta emot villkorslös kärlek.

5. När de kognitiva behoven är ur balans känner du att du måste försvara dina idéer och känner sig hotad när andra har avvikande åsikter. Man kan vara ovilliga att ge röst åt sina idéer eller föredrar att ställa upp bakom redan färdiga ideologier. Vid balans vill du kommunicera din sanning, lägga fram dina egna idéer, medan man lyssnar till andras perspektiv på ett öppet och positivt sätt.

6. När de estetiska behoven är ur balans, är man mindre bra på att bedöma människor och situationer, och finner sig själv i en röra av dåliga val. Man har förlorat sitt sinne för syfte och blir så självupptagen att ens relationer blir dysfunktionella. Vid balans är man öppen och accepterar inga ursäkter, det spelar ingen roll hur svårt ett val än må vara, om man vet att det är rätt så gör man valet ändå.

7. När de självförverkligande behoven är ur balans, finns det en vägran att engagera sig i eller ens tro på andlighet. Vid balans upplever du total frid och fulländning.

Den lilla tvisten som jag nämnde tidigare ska symbolisera skillnaden mellan det personliga och fysiska (1-4), samt det andliga och universella (5-8).

Vad ska jag med detta till, kanske du frågar dig? För mig blir det en vägledning när jag upplever att det skaver i livet eller finns obalans och kan på så vis koppla det till de olika behoven för att sedan se vad jag behöver jobba med för att återskapa balans igen.

Må väl!

/Anna

Nycklar till vårt inre …

Foto: Jason D/Unsplash

Har du någon gång reflekterat över varför vi dras till vissa sagor och myter och att det kanske säger något om oss själva? I årtusenden har vi människor överfört viktig information mellan generationer genom berättarkonsten. Många historier har fått ny förklädnad i de filmer som vi ser idag, medan andra berättelser har förändrats mindre över tid. Blir du nyfiken och lyfter på ögonbrynen nu, då har du kanske något att lära om dig själv. Vilka filmer och serier dras du till, har du funderat på det?

De flesta metaforer både i sagor och myter, handlar om psykologiska processer inom oss. Kanske har du inte funderat i dessa banor tidigare, men håll det i minnet för en stund och fortsätt läsa. ”När man studerar sagor och myter märker man snart att det är svårt att finna beskrivningar av vad som händer inom gestalterna, om de är arga, glada eller förvånade. Detta får i stället berättelsens handling visa. Ett sätt är att lyfta fram motstridiga inre konflikter i konkreta yttre gestalter, för att tydliggöra dem”. Detta går att läsa i Åke Högbergs bok ”Att utvecklas med symboler”.

Det är just i dessa motstridiga konflikter som man kan få syn på sig själv, om igenkänningsfaktorn är hög, eller om det slår an en ton i dig själv eller om du slår bort det helt, då kan du lita på att det finns saker att utforska. ”Symbolvärlden fungerar som ett slags inre karta eller bild, unik för varje enskild person, en karta som visar hur man ser på sig själv och omvärlden. Varje upplevelse tolkas och förstås utifrån denna karta. Den är alltså fullständigt avgörande för hur man uppfattar världen. Två människor kan ha liknande upplevelser men ändå uppfatta det som händer helt olika.

En mening som tidigt satte sig i mitt huvud under en föreläsning med Michael Södermalm 2006 är ”Min verklighet är inte verkligheten”. Den meningen kan ju tyckas konstigt formulerad, men så sant när man låter den sjunka in. Ett exempel som han återgav då var från en bikupa som hölls under en föreläsning. En man från Afrika och en kvinna från Sverige sitter bredvid varandra i salen, frågan de ska prata om är: Vilken är den bästa årstiden? Paret, okända för varandra, vänder sig om och kvinnan börjar. Åh, jag tänker på sommar, det är fantastiskt. Varpå mannen säger; Vad menar du, med eftertryck. Då är det ju öken! Min verklighet är inte verkligheten, min verklighet är min tolkning av verkligheten.

Vad är det som avgör hur du väljer att reagera på det som händer i varje ögonblick?

Michael säger ”Det som avgör hur jag reagerar i varje situation/ögonblick är i vilket tillstånd jag befinner mig i.” Och med tillstånd menar han, vilket mentala tillstånd, så som; Tankeprocesser, Känslomässigt, Fysiskt, Själsligt, Andligt och Intelligenta tillstånd.

Så vad är skillnaden som gör skillnaden?

Det första är viljan att våga se hur jag tolkar verkligheten, samtidigt som jag är nyfiken på att skapa en inre dialog med mig själv. Att bli medveten om hur diskursen (pratet) låter inom mig, och kanske börja utforska vem det är som observerar alla tankar och känslor jag har. När vi börjar få syn på detta, då kan vi förstå mer av vilka arketyper som bor inom oss, samt hur vi kan jobba vidare med potentialen som vilar och längtar efter att släppas fri.

Så tillbaka till myter och sagor, det är här vi hittar de arketypiska mönster som jag skrev om i ett tidigare inlägg, om skuggan. Dessa historier kan därför vägleda oss om vilka hjältar och hjältinnor som vi dras till i sagornas värld.

”Bilderna och symbolerna är mera ursprungliga och mångbottnade än språket och därför en viktig bas för mänsklig kommunikation. Alla människors väsentliga budskap har sin upprinnelse i det kollektivt omedvetna, som alla har del i.” Carl Jung

Ta hand om dig!

/Anna

Mellan hopp och förtvivlan

Foto: Aliyah Jamous/Unsplash

Det rullar en stilla tår ner för min kind när jag går min morgonpromenad, det känns tufft att inse att pappa nu har skrivits in till det palliativa teamet, som om hoppet är förbi. Det finns inget mer för sjukvården att göra, bara invänta tiden … och döden. Det är svårt att ta dom orden i min mun. Det var inte förrän jag var tvungen att uttala orden högt som jag inser vad det faktiskt betyder. Ska min fina, trygga och starka pappa, snart lämna oss? Nej, jag vill inte! Jag försöker hålla emot tårarna som nu strömmar ner för mina kinder. Det går inte att hejda dom och jag tycker livet är orättvist!

Om jag möter någon nu, så kan jag nog inte skylla på att det är vinden som får ögonen att tåra sig, men vad spelar det för roll? Låt tårarna komma, det är så skönt att få släppa ut allt. Varför håller vi människor så mycket inom oss? Jag tar ett djupt andetag, och släpper ut luften och det känns lite bättre. Snörvlar lite och inser att jag inget papper har med mig. Skit samma det får vara så.

Samtidigt inser jag att det är så många fler som är i samma situation som jag själv, jag känner för dom också. Det är en märklig tid just nu, döden liksom finns där bakom knuten. Håll social distansering, tvätta händerna, använd handskar och munskydd! Uppmaningen slår oss i ansiktet varje dag. Vi blir så praktiska och fokuserade på aktiviteter för att skydda oss. Ja, det är bra och nödvändigt, men borde vi inte prata lika mycket om baksidan? Några tycker det är strunt och bryr sig inte om rekommendationerna, andra är livrädda.

Jag möter ett par med en hund, jag försöker samla mig, tittar upp och hälsar. Jag bryr mig inte längre om att någon ser att jag har gråtit. Vad spelar det för roll? Visst är det okej att vara sårbar när onormala eller tråkiga situationer uppstår i livet. Vad är det värsta som kan hända? Dom frågar och jag svarar, varken mer eller mindre. Tårar, en del av livet i svåra tider.

Jag finner tröst i att skriva, det tvingar mig att se sanningen i vitögat. Det finns ingen återvändo, men en möjlighet att få ta tillvara på den tiden som är kvar. Hålla närmare kontakt med mamma, pappa och syskon. Kanske får vi några veckor, kanske flera månader eller år? Ingen vet, det enda jag vet är att jag kan vara ärligt mot mig själv och mina känslor.

Jag har samlat mig nu, känner att det är hanterbart för stunden. Det kommer säkert fler tårar en annan dag, men just nu känns det okej.

Jag sitter framför datorn och har börjat skriva, det känns skönt. Jag lutar mig tillbaka i stolen och mina ögon fastnar på boken ”Vid livets mitt” av James Hollis. Vad kan vara mer slående, jag vid livets mitt och pappa vid livets slut. Jag tar upp boken och rullar med tummen över bladen och fastnar på sidan 86, där står det:

”Många föräldrar är besvikna på sina barn för att de inte valde den rätta utbildningen eller gifte sig med rätt person, eller kanske för att de inte ansluter sig till de rätta värdesystemet. Dessa föräldrars besvikelse står i direkt proportion till deras benägenhet att se barnet som en förlängning av sig själva och inte som en annan varelse med en egen, unik väg. Om vi verkligen älskar våra barn, är det bästa vi kan göra för dem att själva bli egna individer i så stor utsträckning som möjligt, för detta ger dem frihet att göra det samma.”

Är det något som slår an en ton hos mig, så är det den sista raden, om att ge sina barn frihet. Jag har alltid fått friheten att bara vara mig själv. Tack för det, pappa!

/Anna