Lång tid har förflutit sedan jag sist skrev ett inlägg och det finns anledningar till det. Inget som jag går djupare in på här, men jag inser att livet är skört samt att livet måste levas varje dag. Låt inget hindra dig från att leva livet fullt ut!
Dagar läggs till veckor, veckor läggs till månader och månader läggs till år, är läggs till år. Fundera på om du lever samma liv varje år eller om du fyller livet med innehåll och glädje?
Jag hittade några tänkvärda ord när jag återbesökte min lilla pocket om Livets sju andliga lagar:
Du är det dina djupaste inre önskningar är. Som din önskan är, så är din vilja. Som din vilja är, så är dina handlingar. Som dina handlingar är, så blir ditt öde.
Det förgångna är historia, framtiden ett mysterium och detta ögonblick en gåva. Det är därför ögonblicket kallas nuet.
Jag funderade länge på om jag ville fira påsken i år och vad som i så fall blev viktigt för mig? Jag kan uppleva att de flesta högtider nu mer handlar om det kommersiella runt omkring snarare än själva anledningen till varför vi firar påsken eller andra högtider, och ju äldre jag blir desto viktigare är det för mig att det finns en mening med det jag tar mig för.
Har du tänkt på att påsken egentligen handlar om transfiguration eller omgestaltning som kanske är en mer lättillgänglig beskrivning av processen?
När det gäller påsken, så går jag tillbaka till den kristna traditionen där Jesu korsfästelse, lidande, död och uppståndelse står i fokus, det signalerar något om transformation för mig. Finns det något vi ska lära oss av hans tid här på jorden eller är det bara av tradition som vi firar för att kalendern pekar ut påsken eller går vi till kyrkan för att höra berättelsen om och om igen eller reflekterar vi över våra egna liv och den transformation som ägt rum det senaste året?
Tänk om det finns en mening i transfigurationen som berör oss människor på djupet och kan hjälpa oss ur vårt mänskliga lidande?
Tänk om Kristus inkarnerade för att visa att vi redan är fullkomliga och påvisa vår verkliga natur med dess kvaliteter – fysisk, psykisk och mentalt?
Tänk om påsken manifesterar den fullkomliga människan och att vi först och främst i vårt eget medvetande behöver erkänna vår egna inneboende gudomlighet?
Tänk om vi har glömt den levande Kristus och lagt tonvikten på människan själv och på vår relation till sig själv som en syndare?
Sinnet ger oss en förmåga att analysera och observera oss själva, genom att särskilja och urskilja det som känns sant för oss i livet.
Tänk om påsken firas för att påminna oss om att vi behöver förhålla oss till vår lägre natur på ett nytt sätt (låta vår lägre natur dö) så att vår själ (det gudomliga) kan manifestera och komma till uttryck i människan (vår natur) i vardagen.
Med lägre natur menar jag tankar och idéer som förvanskas och förvrängs så att människan tror att de är syndiga, vars enda syfte är total lydnad och leder till begränsade människor, med andra ord – ofria att vara skapande individer.
Genom meditation kan man skapa bryggor mellan den lägre och den högre naturen inom människan och när dessa förenas och fungerar tillsammans som en enhet, och när den andliga naturen styr den köttsliga människans handlingar går människan mot sin storhet.
Genom ökad medvetenhet och reflekterande av våra mentala bojor, som förvränger synen av vår natur, så finns möjlighet att få en glimt av den gudomlighet som bor inom oss.
”Det viktigaste bidraget som Kristus lämnade världens utveckling var att han i ord och handling visade att Gud är kärlek, och inte en vred och förbittrad gudom som nitfullt utkräver vedergällning.” Citat Alice A. Bailey
Lever du ditt liv så som du önskar eller behöver du ömsa skinn för att leva din natur?
Påsken firades med nära och kära samt en tur till Bohus Malmön där långa och sköna promenader varvades med mat, samtal och begrundande.
Tänk så många intressanta insikter man får genom att bara observera sig själv och sin omgivning i små enkla vardagliga situationer som uppstår? Senast idag när jag var ute och rastade vår valp då jag stötte på två mammor med sina små barn som gärna ville klappa på Stella, men som snart insåg att hon var för valpig för att våga gå fram till henne.
Är det något som Stella älskar så är det att hälsa på människor vi möter på våra promenader och likaså var det i detta fallet.
Barnet lockas av den ljuvliga lilla mjuka pälsen, och den sociala lilla valpen vill springa fram och hälsa genom att slicka, nafsa och fara runt. Något som inte uppskattades av ett litet barn. Det kan bli en svår kombination som kräver mod från båda håll för att ett möte ska kunna uppstå, samt medvetna och ansvarsfulla vuxna med tålamod.
I detta fallet så säger jag till Stella att sitta ner, pratar lugnande och klappar samtidigt med lugnande rörelser över hennes päls. Jag är medveten om att detta är en oerhörd ansträngning för en valp och tar mycket energi, men samtidigt vet jag att enda sättet att få till ett fint möte med ett barns första upplevelse med en hund kräver en lugn hund för att ett barn ska våga sig fram och klappa på Stella.
Jag ser också paradoxen från en valps perspektiv som inget hellre vill än att springa fram som ett yrväder och hälsa, enda problemet är att det ofta skrämmer iväg den andre parten. Så genom att sitta lugnt och vänta in det lilla barnet, så får hon både klapp och uppmärksamhet som hon ville i första fallet.
Fortsatt reflekterar jag över att vi människor gör på exakt samma sätt ibland, när vi agerar motsatt till vad som krävs för att få till det vi mest av allt längtar efter.
Till exempel när presteraren inom mig är i farten och jag gör en massa saker för att lugna ner mig, men inser att görandet är det som har motsatt verkan till det lugna. Allt jag egentligen borde göra är att släppa allt och inte göra något, kanske det svåraste som finns vissa dagar och precis som med Stella så rör det upp en massa energi och känslor som behöver härbärgeras och det i sin tur kräver tålamod. Mod att tåla den känslostorm som kanske yr upp inom oss.
Om du reflekterar över situationer i din vardag som rör upp känslor, kan det vara så att det krävs ett annat förhållningsätt för att minska på känslostormen eller är det något som behöver utmanas för att stilla stormen?
Vilket mod har du att möta det som visar sig i vardagen?
Jag har precis återvänt från en tjänsteresa till San Diego och det är svårt att veta när man ska stöta på intressanta människor där man direkt får en djupare kontakt. Jag kan bara beskriva färden som häpnadsväckande, två genuina möten samt mod att öppna upp sig för främlingar. Aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle bli sittandes bredvid två fantastiska kvinnor på en tur över Atlanten, Sondra på vägen över samt Jodie på vägen tillbaka till Sverige.
Häpnadsväckande för att båda mötena gav mening och stimulerade till en diskussion som varken var ytlig eller kändes krystad och där båda kände att det fanns en fortsättning efter flighten. Genuin för att vi både gav och tog plats och hamnade i samtal som berörde på djupet, samt mod för att det fanns en ömsesidig öppenhet och vilja att våga möta en vilt främmande människa på en gemensam resa över det stora blå.
Tidigt när jag började min resa att hitta mig själv, läste jag ofta ur Kay Pollaks bok ” Att växa genom möten” och ett av citaten som ligger kvar och som jag då och då fundera på är ”varje människa du möter är utsänd för dig att träna på”. Det är också ett citat som dök upp under dessa timmar på flygplanet. När vi vågar öppna upp oss för främlingar och genuint ge oss hän den andre och det som vill visa sig, kan som i detta fallet ge en ömsesidig och givande diskussion med en främling. Man behöver inte ha en lång relation tillsammans för att faktiskt få fina möten med människor. Det enda vi behöver göra är att vara fullt närvarande och autentiska, där göre sig inga masker, yta eller fasad besvär.
Jag är så tacksam för dessa två kvinnor, likt mig själv, som hade modet att bara stå i sanning, kärlek och ljus. Tusen tack till er båda, och tack för boken Jodie, den är fantastisk!
Science and Health by Mary Baker Eddy
Nu vänder jag mig till DIG, har du modet att genuint möta dina medsystrar och bröder som vi ibland kallar främlingar?
Jag lyssnar för tillfället på bokserien om de sju systrarna av Lucinda Riley och i veckan blev jag inspirerad av en enda mening ”naturen tar omedelbart över om den får sköta sig själv”. Den slog omedelbart an en ton i mig och jag fick sådan lust att måla, och ut kom följande bild.
Ibland vet jag inte vad som ger inspiration till att skapa, men jag försöker hålla mig öppen och låta det flöda när helst det slår till. Oftast låter jag fantasin och färgerna få utgöra mina val när jag målar, ibland låter jag invänta impulsen från handen. Oavsett så går det oftast väldigt snabbt att skissa fram en teckning som denna.
För flera år sedan fick jag tipset att hålla flödet igång genom att måla eller skriva regelbundet för att få det att naturligt strömma ur händerna. Det gör att jag känner mig otroligt levande och ibland euforisk.
När teckningen var klar tyckte jag först att den inte representerade orden som inspirerat mig, men vid en närmare titt så tyckte jag mig se en levande skapelse i förgrunden. På något sätt kände jag att något som först verkade dolt kom fram ur skuggorna, kanske det förvildade inom mig som omedelbart ville komma till uttryck?
Nu funderar jag på om du ger dig hän när impulsen att skapa slår an en ton hos dig? Tar du dig tid att ge uttryck för din natur?
I maj kör jag igång min första målarkurs i Vedic Art, där du får släppa taget om dina prestationskrav, bli av med stress och frigöra dig från ramar och regler med färg och form som redskap? Känner du dig träffad eller vet någon annan som vill skapa kreativt?
Jag känner mig alldeles bubblig inombords av all frisk luft som jag har fått den sista tiden. Livet med hundvalp håller oss sysselsatta och det blir många fina stunder i naturen. Jag är lycklig över att vi går in i den ljusare tiden på året och det är märkbart att mörkret kommer allt senare nu om kvällen.
Kanske är det vårfloden inom mig som redan har satt fart för nu kliar det i fingrarna att få sätta ut nya blommor och göra fint runt omkring mig. Jag vet att det är lite tidigt att plantera ut vårlökar när vi har fler frostnätter att vänta. Jag får helt enkelt ge mig till tåls, men det finns ju klart andra sätt att ta tillvara på den nya energin som infunnit sig.
Bland annat så vill jag göra dig uppmärksam på din egen energi, kanske lyssna lite extra på vad hjärtat längtar efter och se om lusten finns där att väcka liv i det som slumrat under vintermånaderna? Vad sägs om att hitta nya glädjeämnen som fyller ditt liv med lite extra skaparlust? Våga gå utanför din konfortzon och prova något nytt?
Själv sitter jag med massor av tankar inför framtiden och funderar på hur jag vill använda tiden framöver på bästa sätt. Bland annat så funderar jag på om jag ska starta upp en kvällskurs för de som vill utforska mötet med sig själv och sin intuition? Hur skulle intresset för det i så fall se ut? Sedan pirrar det i fingrarna för att både skriva och måla samt utforska nya skrymslen i vårt sinne.
Vad sitter du med för tankar om framtiden och vilka av alla idéer ska du förverkliga i år?
Ta dig en funderare och gör slag i saken att utforska något som du inte har provat tidigare. Brukar du vara aktiv? Prova något lugnare. Brukar du vandra runt på köpcentret? Prova en tur i skogen. Brukar du bli fast framför Tv:n? Prova att läsa en bok.
Eller så några nya tanke-frön och använd våren till att utforska det som idag känns oöverkomligt till något som kan manifesteras i sommar.
Vad sitter du inne med som vill förverkligas?
Ta hand om dig, Anna Samtalsterapi, Vedic Art, Lightworker
Går du din egen individuella väg i livet eller är du fast i skuggan av den andra har definierat åt dig? Har du en stark förankring i dig själv och kan du urskilja vilka dina behov är i och kring din omgivning eller glömmer du bort dig själv ibland och är mer lyhörd för andras behov?
Känn efter hur det är för dig och vilka känslor som dyker upp när du funderar runt dessa frågor. Kanske väcks en irritation över att du inte kan tala din sanning eller leva din sanning eller känner du dig lågmäld och kanske mer åt det deprimerade hållet? Oavsett vilka känslor som dyker upp så är det signaler till dig själv om hur lyhörd du är på dina egna behov.
Vad skulle hända om du tog dina känslor på allvar?
Allt vi människor behöver finns i överflöd, vi behöver inte ge avkall på våra behov till förmån för andra. Det finns och räcker till oss alla. Moder jord ger oss ständigt allt vi behöver för att växa och blomma. Men det krävs att du är lyhörd och kan urskilja dina egna behov.
Gör sådant som du känner djupt inom dig att du måste och vill, för den stora skönhetens skull. Inga pengar i världen skulle kunna få dig att avvika från din inslagna väg, om du går med ditt hjärta som vägvisare.
Att vara sann mot sig själv är den långsiktigt mest lönsamma investeringen vi kan göra.
Så öppna upp för att vara mer lyhörd för dina egna behov och omfamna den du verkligen är.
Idag blev jag sittandes en lång stund vid frukosten och bara drömde mig bort, Byfjorden låg alldeles stilla och ljuset började sakta sprida sig över trädtopparna. Det gick nästan att ta på tystnaden. Lugnt, skönt, härligt och magiskt. Jag är så tacksam för att ha förmånen att få vakna upp till stillheten och ljuset varje dag, det ger själen både återhämtning och ro.
För er som känner sig sugna på att utforska skaparen inom er och uppskattar lugnet, då kanske ni tilltalas av de målarkurser i Vedic Art som jag erbjuder? Några få platser och det är först till kvar som gäller, första tillfället är i maj och då hoppas jag att det ska vara så där ljuvligt som det kan vara vid den årstiden, så att vi kan vistas utomhus och måla. Känner du att det finns en dragningskraft inom dig för kreativt skapande samt vill uppleva lugnet vid Byfjorden, då är du varmt välkommen med din anmälan. All information finns på hemsidan.
Utbyggnaden för min verksamhet skrider så sakta framåt, och det blir ett härligt ställe att vistas på för er som känner er kallade till denna plats.
Vad framtiden har i sitt sköte kan bara den som sår sina frön vara viss om.
Vi har gått in i ett nytt år, vilket alltid fyller mig med glädje och lust att skapa, men 2023 betyder även nya förutsättningar på hemmaplan då ena sonen har flyttat för att studera på annan ort och den andra påbörjar sin militärtjänstgöring på måndag. Samtidigt har vi bestämt oss för att skaffa en ny familjemedlem som vi länge har gått och värkt på. Det är ett stort kapitel som håller på att avslutas i mitt liv och samtidigt ett helt nytt som tar vid.
Jag har även under ledigheten tagit mig tid till att skapa ett ”mission” och ”vision” för mitt företag, jag känner att dessa fördjupar vad jag står för och vill förmedla till mina medmänniskor.
Mission: Jag sår frön som stärker relationen till oss själva genom uppmuntran till självreflektion som bygger broar mellan det rationella tänkandet och den kreativa skaparen inom oss.
Vision: Jag öppnar upp människors hjärtan så att vi kan omfamna hela vår natur och leva i samklang med oss själva och de runt omkring oss.
Hur har du påbörjat ditt nya år, går du också omkring och längtar efter något som kanske ska förverkligas i år? Vågar du ta klivet in i det okända och följa impulsen i den riktningen där du finner glädje, lust och nyfikenhet?
Varje människa äger möjligheten att när som helst kliva in i sitt innersta centrum för att skapa den verklighet vi vill leva i. Vad behöver du mer av i ditt liv? Se till att 2023 blir det året då du blir den bästa versionen av dig själv.
