Tankar för dagen

Foto: Denys Nevozhai/Unsplash

Lever du det liv som du vill eller har du vaknat upp och insett att något känns fel? Vi som är i mitten av våra liv kanske funderar lite extra runt dessa frågor. Det är helt naturligt, det ingår som en del av att vara människa.

Mittlivsövergången ger oss en möjlighet att granska våra liv och ställa oss den ibland skrämmande, men förlösande frågan: Vem är jag?

När vi upptäcker att vi levt någon annans liv och anpassat oss till ett iscensatt vuxenliv, drivet av orealistiska förväntningar, det är då vi kan öppna upp för möjligheten till det andra vuxenlivet. Till att utforska vårt sanna jag.

Mittlivsövergången ger en möjlighet till att omdefiniera sig och omorientera personligheten så att den stämmer mer överens med den du verkligen är. Den som medvetet kan genomleva denna övergången, den som har modet att möta sig själv med öppna ögon, ger sitt liv en fördjupad mening. C.G Jung pratar om att det krävs tre delar för personlig utveckling: insikt, uthärdande och handling.

Det första steget är att förstå med vilken lins jag ser på världen, hur såg beställningen ut från familjen och vilken kultur är jag född i? Den lins vi fått har gett upphov till ett provisoriskt liv. Ett liv som inte uttrycker vilka vi är, utan vilka vi uppfostrats till att vara. Varje generation låter sig förföras av att de har en mer överlägsen och mer korrekt syn på världen än andras. Vi faller för frestelsen att tro att vårt sätt att se på världen är det enda sättet, det rätta sättet och har inte den endaste misstanke om att vår uppfattning är subjektiv.

Mittlivsövergången börjar som en liten skakning, som ett litet skalv som sakta byggs upp underifrån. Den förvärvade självbilden stämmer inte längre överens med den du ser i spegeln. Övergången sker när frågor som man medvetet har hoppat över dyker upp om och om igen, som du inte längre kan undvika. ”Vem är jag”

Livet består av fyra större livsfaser:

Den första är barndomen och karaktäriseras av jagets beroende av föräldrarnas faktiska värld. Det fysiska beroendet är uppenbart, men det psykiska beroendet, i vilket barnet är identifierat med familjen är ännu större.

Den andra fasen sker i och med att puberteten inträder och handlar om förberedelse för vuxenlivets ansvarsfulla uppgifter. Att stärka sin jag-identitet tillräckligt för att kunna bryta sig loss från beroendet av föräldrar samt att gå ut i världen och kämpa för det man vill ha. ”Anställ mig. Gift dig med mig. Lita på mig.”

Den tredje fasen är det andra vuxenlivet och tar sin början när projektionerna upplösts. Känslan av att vara sviken, av brustna förhoppningar och den meningslöshet som följer denna upplösning skapar mittlivskrisen eller mittlivsövergången. Det är i denna kris som man har möjlighet att bli en individ bortom begränsningen och anpassningen till föräldrar, föräldrakomplex och kulturell påverkan.

Den fjärde fasen är ålderdomen, vilket innefattar att lära sig att leva med dödens mysterium. Vår konfrontation med döden visar att våra val faktiskt spelar roll.

Tidpunkten då en kris uppstår är inte slumpartad försäkrar Jung, han säger att den som regel är högst signifikant. Utbrottet sker vanligtvis då en ny anpassning krävs.

För att få en känsla för hur sann du är mot dig själv, så kan du fundera på om ditt beteende ser olika ut beroende på i vilket socialt sammanhang du befinner dig i. Vem blir du tillsammans med föräldrar, med chefen, med din partner?

Om du tycker att detta var intressant så kan jag rekommendera James Hollis bok: Vid livets mitt. Du är också varmt välkommen att boka en tid för att utforska vem du är hos mig.

Ta hand om dig,

Anna

Till hemsidan

Dilemmats paradox

Det är som om vi befinner oss i en lång tunnel där man fortfarande inte ser ljuset från andra sidan. Man går och går, och någonstans hoppas man och tror att snart kommer det strömma in ljus från öppningen i slutet på tunneln.

Ovissheten stannar kvar i våra liv ytterligare några dagar, kanske veckor, månader eller rent ut sagt, kanske år? Vad gör det med oss människor när vi tvingas in i nya sammanhang som inte är självvalt? Jag upplever att det uppstår ett dilemma, mellan att hålla ut och att återgå till normala rutiner. Men vad är egentligen normala rutiner? Tänk om det finns något gott med att pandemin slog till i våra liv?

Vad är det jag egentligen vill hålla fast vid och vad är det jag kan släppa taget om? Ta en stund och reflektera över vem du var före pandemin och ställ dig sedan följande frågor:

Hur ser ditt beteende ut och hur förhåller du dig när kris uppstår?
Vad har du vunnit respektive förlorat?
Om ditt liv hade en mening, på vilket sätt påverkar krisen dig?
Kan du se vilka mönster som upprepar sig?
Hur ser din överlevnadsstrategi ut?

Vad blir nästa steg?

Att vi alla är på en jättestor förändringsresa kanske man inte tänker på till vardags, men faktum är att vi alla är med på en gigantisk resa och vi vet fortfarande inte vart den tar vägen. Kommer vi samarbeta mellan länder och dela lika på vaccinet eller är det länder med bäst ekonomi som skor sig först? Tar jag mitt ansvar och följer riktlinjer? Väntar jag på min tur eller är jag lite mer unik än grannen? Det är många frågor som dyker upp och ingen kommer lämnas oberörd efter denna pandemi, skulle jag våga påstå.

Det finns olika faser som vi människor går igenom vid en förändring och den ser likadan ut för oss alla, men vi uppehåller oss olika länge i varje steg.

Källa: Johan Cullberg

Om du tar några minuter och studerar kurvan ovan, finns det någon igenkänningsfaktor? Var befinner du dig? Forskning på området har visat att vid övergångsperioder i livet så kan vi inte undvika stegen innan vi har gått igenom känslorna som beskrivs ovan.

Jag vill hålla fast vid att vi fortsatt har ett dilemma, där vi varje dag tvingas ta beslut om hur jag själv vill förhålla mig respektive bidra till pandemin som vi alla går igenom.

Svaren finns inom oss och kampen mellan Ego och Själ gör sig påmind varje dag.

Ta hand om dig,

/Anna

Länk till hemsidan

Förverkliga drömmar

Foto: Jen Theodore/Unsplash

Går du runt och bär på en dröm som du inte har förverkligat? Har du funderat på vad det är som hindrar dig?

En fundering som jag burit med mig ett tag är ”subjekt före objekt” (vision före manifestation). Det var ett tankefrö som fick mig att inse att det finns något som ligger före själva manifestationen. Vad är det som gör det så svårt att manifestera det man mest drömmer om?

Jag till exempel, drömmer om att öppna upp perspektiv och så frön om att vi människor är mer komplexa än det vi ser på utsidan. Och att vår inre värld ger vägledning om vem vi innerst inne är. Det är ett ämne som inte är helt lättsmält, speciellt inte om man har många som tänker rationellt och logiskt runt omkring sig. Hur bär man sig åt att så frön när medvetandet har stängts till den dörren som kräver att man sätter sitt eget perspektiv åt sidan och bara tar in det nya fröet? Det där fröet som inte stämmer överens med hur jag tänker, känner eller ser på världen och som kanske är lite hotfullt?

Hur manifesterar man det som är omanifesterat? Det där som finns där inne i drömmen eller som en tanke, men som ännu inte är formulerat ens i ord.

Kanske är det modet att våga vara annorlunda som skrämmer, kanske är det att gå mot strömmen som känns hotfullt eller så kanske det är svårt att kliva ur gamla invanda mönster? Tänk om det är så att jag hellre väljer att ge avkall på mina egna drömmar för att jag kommer upplevas som konstig? Jag tror du själv svarar bäst på den frågan.

Kanske är det så att du inga drömmar har? Då kanske det istället handlar om att sitta i stillhet varje dag och se om det dyker upp något?

Det jag har insett när jag försöker förstå subjekt före objekt, är att om jag kan få till ett möte med icke-dömande innan fröet är planterat, så är det större chans att det kan slå rot. Men då jag möts av dömande från mig själv eller andra så finns det ingen möjlighet för tillväxt.

Alltså; om jag har en dröm som ännu inte är manifesterad, så behöver jag fundera på om det är jag själv eller min omgivning som utgör hindret från att manifestera min dröm.

Så frågan är, har jag modet att möta mig själv och/eller min omgivning för att kunna uppfylla det jag mest av allt drömmer om?

Ta hand om dig,

Anna

Hemsidan

Förändring – en uthållighetssport!

Kamala Harris är den första kvinnan och den första icke-vita personen på posten som vicepresident i USA.

Vad är det första som slår dig när du ser bilden ovan?

Äntligen, var min absolut första reaktion! Grattis, var den andra!

Det kan ju verka konstigt att det ska ta så lång tid innan en kvinna får förtroendet som vicepresident, eller så är det inte konstigt alls? Hur ser normen ut för att kunna tillträda rollen som vicepresident i USA?

Själv jobbar jag på en mansdominerade arbetsplats och i veckan så berättade jag för en manlig kollega att jag har gått en utbildning för kvinnor som företaget erbjuder, Forward Ladies. Hans respons var, ”Va, håller vi fortfarande på med såna grejer, det har väl inte vi problem med?”. Det fick mig att reflektera över hur många aktiviteter som måste ha försiggått innan vi ser resultat av en enda kvinna på vicepresidentposten. För det kan väl inte vara så att vi bara har män som är kompetenta att leda?

Nja, det visar väl statistiken för de länder som klarat sig bäst i pandemin?

Förändring tar tid, och med uthållighet så bryter man till sist igenom. Att uthållighet är en nyckelegenskap för kvinnor som tar sig igenom glastaket är en underdrift.

För några år sedan så gjorde vi ett jobb runt härskartekniker och normkritik på min arbetsplats som medvetenhetshöjande aktivitet. En mening som stannade kvar i mitt huvud från den dagen var summeringen från de som höll i utbildningen. ”Den som utgör normen, har svårt att se att det finns någon orättvisa eller att något behöver förändras”. Den vite mannen, i detta fallet, utgör normen på många ställen i vårt samhälle och på våra arbetsplatser, vilket gör det svårt för olikheter att beträda denna mark. Det kräver alltså mer medvetenhet från både kvinnor och män för att den förändringen ska komma till stånd.

Vad är det då som behöver ske för att Kamala Harris ska få rätt förutsättningar på sin nya post som vicepresident? Jag misstänker att hennes största utmaning startar nu då hon ska börja leda en organisation där normen fortsatt är densamma. Hon kommer behöva en enorm styrka och uthållighet, modet har hon redan visat att hon har.

Så tillbaka till min manliga kollegas kommentar, han har ju helt rätt! Det är ju inte kvinnor som behöver gå fler utbildningar om att ta plats på mannens arena. Utan det är männen som behöver utbildning i hur man ger plats för att främja olikheter på arenan.

Tro inte på ett enda ord jag säger. Pröva först och se om det stämmer för dig. Ifrågasätt och sök din egen sanning.

Ta hand om er,

Anna

Länk till hemsida

Själens längtan

Foto: Gina Kyurt/Unsplash

Idag tänkte jag fördjupa mig i själens landskap och ur ett själsligt perspektiv öppna upp seendet för människans komplexitet.

Tänk dig en labyrint. I den står du. Ovanför dig finns en likadan labyrint som du inte kan se. I den står ditt autentiska jag, som du längtar efter. För att ni ska kunna mötas måste det till några händelser. Dels krävs det att ni talar samma språk, dels att den undre labyrinten öppnar upp för en dialog inom sig. Det kan dröja innan ni möts, om inte båda är öppna för kommunikation, och ekot från ditt sanna jag ger en genklang inom dig.

Tänk dig också att själen utgör passagen mellan dessa två labyrinter för att kommunikation ska kunna uppstå. Själen säger att du måste kunna skilja mellan sin naturs två olika aspekter för att hitta nyckeln som får passagen att öppna sig. Det vill säga, du behöver kunna skilja mellan det verkliga respektive det anpassade jaget.

Fortsatt säger själen att den övre labyrinten motsvarar din sanna natur, medan den nedre labyrinten motsvarar din anpassade natur. För att öppna upp medvetandet på den anpassade naturen så att kommunikationen mellan de två labyrinterna kan få en gemensam mötesplats, så krävs det att den undre labyrinten når kunskap om sin natur. Det kunskapsfält som behöver utforskas är personlighetens tre världar; Tankens värld, Känslornas värld samt Begärens värld.

När vår personlighet framhärdar och kämpar, för att övervinna sina emotionella problem och bringar sina begär och tankar under kontroll, så släpps själen fri och passagen öppnar sig. Då uppstår en naturlig kommunikation mellan den övre och den undre labyrinten.

Själens längtan är att få bryta sig fri, fri från sina mentala bojor som begränsar kommunikationen mellan de två labyrinterna.

Inom psykosyntesen strävar vi efter att bringa klarhet i personlighetens polariteter för att nå fram till en personlig syntes som öppnar upp för ett mer besjälat liv. Just nu har jag plats för fler klienter, som vill öppna upp för sitt inre seende och hitta sin syntes.

Till sist några frågor på vägen …

Vad är det som sker i den mentala kroppen då den emotionella kroppen står i händelsernas centrum? Vad är sinnet upptagen med under en lång period av emotionell upprördhet? Vad gör själen när personligheten uteslutande sysselsätter sig med sina egna angelägenheter?

Låt oss besjäla vardagen,

Anna

Till hemsidan

Nytt år, nya möjligheter!

Foto: Andreas Dress/Unsplash

Vad har du för planer för det kommande året?

Kanske är du en av dom som sätter upp nyårslöften? Själv brukar jag inte ge några nyårslöften, men däremot så brukar jag sätta mig ner och fundera över vad jag vill åstadkomma, uppleva eller fördjupa mig i under det kommande året. Jag gör helt enkelt upp en tankekarta över det som jag framförallt inte vill missa. Sedan bokar jag upp det i min kalender så att jag inte av misstag, råkar glömma bort det jag verkligen bestämt mig för att göra. Jag utgår ifrån min längtan, mina behov och nyfikenhet. Jag ställer mig frågan; ”Vad är mest berikande för mig och min familj just nu?”, ”Vad längtar jag mest efter?” samt ”Vilka aktiviteter behöver då planeras för att gå mer åt det hållet?”

Vad är ditt syfte i livet?

Har du tänkt på att Du har en unik talang och ett unikt sätt att uttrycka den på? Det finns något som Du kan göra bättre än någon annan i hela världen – och för varje unik talang och varje unikt uttryck för den talangen finns det också unika behov.

Är du osäker på vilken din unika talang är? Då bjuder jag in dig till att utforska det genom att bära med dig frågan; ”Vilken är min unika talang?” Sätt dig bekvämt och slut gärna ögonen om det känns bra, andas några gånger in till dig själv och ställ dig sedan frågan.

Vilken är min unika talang?

Du kan ställa samma fråga flera gånger, se vad som händer på insidan. Är det tyst? Får du svar? Är det ett evigt tjattrande om saker du borde göra istället? Blir du obekväm? Vi har alla olika utmaningar här.

Du kan också regelbundet stannar upp varje gång du har riktigt roligt eller när du känner att tiden bara rinner iväg för dig. Då kan du lita på att du är i nära anslutning till din unika talang. Sätt dig ner och gör en lista över de tillfällena och se om du kommer närmare ditt svar om vilken din unika talang är.

Oavsett vad som dyker upp under året så har jag en överenskommelse med mig själv om vad som är viktigt och som jag kommer att prioritera.

Jag hoppas likaväl att Du tar dig tiden att fundera på vad som bär frukt i ditt liv och investerar tid i det som är viktigast för dig och dina kära, oavsett vad som händer i yttervärlden.

Må vi få ett fint år framför oss!

Ta hand om dig,

Anna