Mörka moln tornar upp sig på himlen idag, det går gäss ute i farleden och regnet verkar ligga i luften, sonen utbrister;
– Nu är det höst.
– Nja, säger jag, enligt kalendern börjar inte hösten förrän i september.
– Men, inte om man är meteorolog säger maken, då är det dygnsmedeltemperaturen som avgör om det är höst.
– Men, det är bara några dagar kvar i augusti och det känns kallt och murrigt, förklarar sonen.
– Ja, svarar maken, och inatt var temperaturen nere under 10 grader.
– Det är verkligen intressant det här med kalendermånaderna, fortsätter jag. För om jag ska rannsaka mig själv så tänker jag in maj som en sommarmånad, och augusti som en höstmånad. Det stämmer ju inte alls, rättar jag mig själv.
– Ja, där ser du, säger sonen triumferande.
Det får mig att fundera ett varv till idag, tänk vad lätt det hade kunnat bli en dispyt om vem som ”egentligen” hade rätt! Men, finns det något som är ”rätt” eller ”fel” i den här situationen? Jag svarade ju spontant vad kalendern säger, men inser vid närmare eftertanke att känslan inte alls stämde överens med det jag precis slängde ur mig. Så, hur ger sig våra ”egna sanningar” sig i uttryck i vardagen? Kanske är de värda att utmanas ibland?
En ”sanning” som jag och maken diskuterade vid ett annat tillfälle, och som jag tror att många av oss håller med om, är att solen går upp i öst. Ja, det är klart, det vet ju alla, kanske du tänker? Men, vid närmare eftertanke så beror det på från vilket perspektiv DU tar, solen går rent fysiologiskt inte upp i öst. Utan det är jorden som niger mot solen i öst. Det är jorden som rör sig runt solen, inte tvärt om. Snacka om perspektivförskjutning, det är en tankevurpa som vi alla ställer upp på. Hur många gånger har du inte själv sagt ”Solen går upp i öst och ner i väst?”
Vi som bor på jorden utgår från vårt eget perspektiv när vi pratar om universum. Likaså utgår varje individ från sin egen sanning när vi möter andra människor, och allt som oftast borde vi kanske vara lite mer ödmjuka inför att vi kan ha missuppfattat vissa situationer? Ibland kanske det bara räcker med att ”byta filter eller glasögon” för att bli lite mer ödmjuk.
Igår lyssnade jag på ett avsnitt från Framgångspodden där Robin Sharma blev intervjuad, han påminner oss om att det kan vara bra att ”utmana den sanning som vi tar för givet, annars är det lätt att man blir självbelåten”. Det är så sant!
Vågar du utmana dina sanningar när det uppstår diskussioner som du inte håller med om?
Må väl!
/Anna