Det var under en intervju på ’World Day of Psychosynthesis 2021’ med bland annat Piero Ferrucci som jag hör honom säga ”We are at war with nature” och då drogs mina tankar till Moder jord och allt som hon får utstå från oss människor. Nu har den frasen legat och skvalpat i mitt inre några veckor och jag inser att den nu har omformats till en fråga som blir mer personlig.
Är vi i krig med vår mänskliga natur, och vad betyder det i så fall?
Har jag då slutat att lyssna till min inre röst?
Har jag då slutat att lyssna till mina behov?
Har jag då slutat att lyssna till min längtan?
Har jag då gett bort min röst?
Har jag då fullt upp med att se till att andras behov uppfylls före mina egna?
Har jag då fullt upp med att gå andra till viljes?
Har jag då gett upp min kreativitet?
Har jag då gett bort min vilja?
Går jag då på autopilot?
Hur ska jag kunna veta vem jag är när jag har stängt av det som definierar min natur? Är det därför som vi tränger undan jobbiga känslor och tankar när de dyker upp?
Om vi alla föds fria men bindningen till familj, vänner, skola, jobb, samhälle och omvärlden stänger in det som gör oss mänskliga, levande och fria till förmån för vår egen natur. Har vi då försatt oss i en ofrivillig fångenskap för att få tillhöra, bli sedda och lyssnade till? Vad får den oss att göra i så fall?
Är vi beredda på att bruka våld på vår egen natur till förmån för att passa in?
Hur vet jag vad som är bäst för mig själv om andra berättar för mig hur jag ska leva mitt liv? Hur kan jag sluta fred med mig själv och leva Mitt liv?
Tänk om jag lever ett helt liv utan att förstå vad min natur hade kunnat uträtta, om jag dör vid 20 och begravs vid 90 och inser först på slutet att livet har gått mig förbi.
Vi kan bara bli fria när vi sluter fred med oss själva och vår egen natur, och kanske först när vi följer vår egen inre röst så förstår vi hur viktigt det är att ha både omvårdnad för oss själva och Moder jord för att upphöra med krigföringen av vår natur.
Ta hand om dig,
Anna
Spot on Anna 🙏❤ precis det här går jag igenom nu, men har även gjort det tidigare, försöka hitta min inre natur. Tyvärr föll jag tillbaka till ”vad samhället och andra tycker”. Nu gick det inte längre, min inre natur (själ) är sjuk och trött. Denna gång ska jag lyckas, inte bli rädd och falla tillbaka till slaveriet, jag ska plocka fram min inre natur och bli vän med den. Tack Anna för en bra text. Kram
Ja, det är verkligen en utmaning att vara sann mot sig själv och samtidigt leva ett liv där man inte utrotar sig själv. Skönt att höra att du lyssna till dina behov så du kan läka och få den omvårdnad som du behöver. Stor kram, Anna